En soffa och en vän med rosa hår där.

Det var i slutet, jag var redan så fylld av upplevelser.

Sedan, det var på min väg bort. Jag såg någon jag kännde igen. Hon och en annan, en liten söt som nu också är så anorlunda. Jag följde med er, jag väntade på eran buss. 

Jag minns att du tog min hand när vi var på väg igenom Äpplet.

Jag minns när du fick en av mina ramar.

Jag minns när det var Valborg och vi satt på en filt utanför slottet i norrfors.

Jag minns den lilla burken med kaffet.

Jag minns när jag såg dig, komma igenom träden till den festen jag ordnat och jag minns att du grät när du höll mitt champangneglas i plast.

Jag minns det första brevet jag fick. 

Jag minns den kvällen, utanför tältet med frysen prinsesstårta och ljus och rökelser mot huden.

Jag minns den veckan, jag betedde mig som en idiot. 

Jag minns när du skrek och jag grät och jag försökte springa men du höll fast.

Förbannat höll du fast mig för att du älskade mig.

Nu ska jag alltid hålla fast dig.