Om man låtsas som ingenting när ångesten kommer så går allt nog ganska bra.
Jag trotsade mina regler och tog bussen in till stan efter skolan bara för att dämpa allt och lyssnade på Beirut hela vägen in, för det var pissdåligt väder, jag var trött, jag var sur, det var alldeles för mycket människor runt mig idag.
Väl inne var jag som vanligt dryg och jobbig och avvisande och förlåt, jag hatade mig själv för det också.

"Det är en jävla skitstad, men fyfan vad jag älskar den." som man säger.
Jag älskar den när det är vårsol och leende, och man går promenader nere vid kajen istälelt för att vara i skolan.
Att äta pulvermos hemma hos familjen Irgens, spela Fable, och umgås med en hemskt trevlig Kasper är inte fyskam heller. Måste bara säga till er som läser min blogg - det är otroligt att ni gör det. På senare tid har mina små löjliga skriverier bara handlat om helt fsgedhjrtjedhdtjh saker, och just nu orkar jag ingenting annat än det.
Ge mig parmiddag nästa helg så blir jag nöjd.




Min mamma överaskade med tuggummi och sojamjölk idag.

---