Eftermiddagen idag tillbringade jag i en biosalong med filmen Die Welle.
En väldigt gripande tysk film, baserad på en verklig händelse.
Handlingen i korthet för er som orkar läsa;

En skola ska ha en temavecka, och en lärare tilldelas autokrati som temaämne.
Eleverna skulle sedan välja vad de skulle vilja ha, och en del hamnar då i denne lärares grupp.
På första lektionen diskuteras tysklands tidigare diktatur, och någon slänger ur sig att "nämen, en diktatur kan ju inte inträffa nuförtiden såklart."
Efter det börjar läraren fundera över innebörden i de orden, och skapar en speciell slags undervisningsmetod, som i början ska baseras på disiplin och strikthet.
Eleverna skall stå när de talar, de ska ha alla ha vita skjortor för att visa att de är en gemensam rörelse, de skapar en egen rörelse de kallar Die Welle, "Vågen"
Tillslut slut tappar läraren greppet om verkligheten på ett sätt, han blir så fruktansvärt exalterad över denna uppmärksamhet han får, och eleverna avgudar denna rörselse.
Det blir deras liv, deras gemenskap och kraft.
Att de sakta men säker förvandlas till en enad armé med en enda centralfigur, en slags "fürer" och att de så småningom förvandlas till en äkta diktatur märker ingen.

Jag ska inte spoila den, men ni som har tillfälle att se den, se den.
Den är rysligt hemsk, och det värsta är ju att det är så sant.
Allt som sägs och utförs där skulle kunna hända överallt.
Ett litet plus i kanten för filmen är att filmmusiken är Johnossi!

Dagen i övrigt har jag spenderat hemma hos Irgens, och sedan fått mig en trevlig promenad med Irgens den yngre från Haga, till min buss.
Träffade Silly lite smått, och troligen blir det där jag spenderar lördagen med.

---