Jag avskyr att jag är så himla lättpåverkad. Det känns nästan som att vara tillbaka i sjuan när allt började vara coolt och häftigt och främmande och det enda man ville var att se galet utflippad ut.

Nu vill jag tillbaka till det där som var innan.
Just nu skäms jag. Men det är också fel, eftersom den känslan kommer ifrån att jag blivit påverkad. Men, dock påverkad positivt. Jag skäms faktiskt över min enorma shopping och materallismintresse, jag skäms över hur mycket jag förändrats från förut. Är det inte när man är äldre man ska börja intressera sig för världen?
Nu på senare tid känns det som om jag övergivit min gamla uppväxt, var försvann min vänsteruppfostrande.
Nu känner jag mig som en äcklig ointressant ytlig jävel.
Jag är ju fan uppväxt med manifestationer, första maj demonstrationer, och Christianiavistelser.
Men, man kan ju ändra sig. Efter min helg i strömbäck hos familjen ömans insåg jag att jag borde gå tillbaka till den tiden jag var vegan.
Jag insåg också att det bara är tre månader kvar till urkult.

"Hällre fet och dryg än fin och pryd"