Lyssnar på melissa horn, denna underbara kvinnan.

Jag minns en födelsedagskväll någon gång tidigare i vintras.

Sen minns jag maj.

Vi talade aldrig högt om vad vi hade. Gömde undan fast alla ändå såg.

Och jag minns då, förut när jag inte visste om jag klarade av att vara lycklig.

Men fortfarande, jag vill inte vara kär på det där sättet, som alla andra grå.

Man vill ju alltid att ens egna kärlek är regnbågsfärgad och skimrande, eller hur?

Det är jobbigt för jag kan inte ens sova utan dig och jag är tonårssommarförälskad.