Igår var jag ochg Sofia på bio, efter en heldag snowboard åkning.
Jag vaknade tre minuter i åtta och hann inte få med mig någonting alls, men lyckades iallafall se ut som en snowboardtjej från lilja när jag sprang in i bussen. Kände mig cool.
Alltså, efter dagen och bussresor och kyla åkte jag och Sofia in till stan, jag var arg för att Arvid var sjuk och Sofia var allmänt osocial med sin nya lilla vän.
Nåväl, vi tog oss in till biblioteket  och hittade Henrik och Dennis.
Hemmakväll, hamburgare, girlznight.
Sedan satt vi i en och en halv timme och tittade på en äckligt sorglig film, och jag bröt helt ihop i slutet. Jag har aldrig gråtit så mycket till en film tidigare.
När jag fyllde fjorton fick jag I taket lyser stjärnorna av min mamma och älskade den radan då. Jag grät tillochmed till boken när jag läste det sista kapitlet.
Johanna Thydell är en fantastisk tolkerska av tonårstiden, speciellt hennes Det det fattas en tärning.
Den vill jag bara hoppa in i och följa med på Pucks och Emanuels promenader och sitta och dricka apelsinjuice på det lilla caféet och prata musik.
Emanuel är som en kopia av min gamla vän, en vän jag höll allra närmast mitt hjärta.
Det kommer nog bli ännu svårare att se den filmen när den kommer ut.

Nå, en recention av själva filmen. Det var en förskräckligt dålig tolkning av regissören, för boken och filmen överenstämde inte nästan någonting. Jag blir ju arg.
Johanna borde inte accepterat det.
Filmmusiken var underbar, speciellt första låten, som jag inte har EN ANING om vad den heter.
Lykke li gör en del, och Miss li.

jag känner att det blir väldigt ointressant det här, men det spelar nog ingen roll.
Jag hade iallafall en fin kväll med S, vi har kommit varandra väldigt mycket närmare den senaste veckan.




Bli frisk