Jag blev orolig, för något jag verkligen inte ville reagera på. 

Inte som jag gjorde. Jag antar att minnena finns kvar för alltid, det är svårt att bryta dem ur sig...

Nå, snart är lovet och vilan slut. Nu blir det otroligt mycket skola, och lika bra det. 

Jag planerar att inte blanda mig i, inte besvära människor med min närvaro lika mycket.

Det är synd att jag har så lätt att tycka om människor, när jag inte är en sådan person som blir speciellt omtyckt av andra.

Man.. Lika bra att se det lilla goda i allt det dåliga. Right?

Imorgon ska jag träffa människor som faktiskt tycker om mig på riktigt, och så ska jag försöka lära känna en annan fin människa lite bättre. Jag saknar att lära känna nya människor faktiskt, även fast jag på ett sätt är otroligt trött på det och bara vill vara ensam.