Jag har verkligen tråkigt just nu. Jag brukar inte ha det sådär jätteofta, inte helt jättetråkigt. Men nu.
Ingen här liksom, det är väl det.

Vad ska man göra då? Jo man kan gå igenom sin musiksmak genom åren som gått.

2006

 

Jag fick lars winnerbäck "kom" av min pappa och lyssnade hela dagarna hela nätterna. Min första frälsning.



Likaså Jakob.



Jag klev mina  första steg ut i emovärlden och såg helenavideon för första gången.

2007



Svenska akademin på urkult och jag fick en skiva av min bror.



I julklapp fick jag lalehs jag tror det var debutplatta. Av min bror den med.
Favorit låten blev snabbt just "storebror" lite ironiskt att det är just så.



Håkan. Såklart.



Mina första steg ut på TokioHotelgatan.



An Cafe och all annan kawaii j-pop!
Oshare Kei om man ska säga rätt alltså.

2008



Jag uppgraderade till Visual Kei.
The gazette med flera.



Angura Kei.
Ett dåligt exempel kanske, men MUCC klassas ju som Angura.



Av en pojkvän fick jag min mp3 fylld med brittisk indie och började lyssna på dessa tex.



En hel del sånt här också.

 


sedan började det bli höst och min musiksmak ändrades ganska rejält på kort tid:




Kentkentkentfeber



Broder Daniel Forever



Det blev en hel del postrock.



och svåra svenska pojkar med hjärtat i halsgropen



Markus

2009



Hoffmaestro and chraa.
Jag åkte tillbaka lite till min 07-period

 

Bob dylan
(det här var nog mest för att jag började umgås med en himla härlig tjej som är dylanfan)



Lars Winnerbäck, återigen.



Kapten röd och majorerna

 

Movits!



Grioa
(dessa hittade jag genom en helt fantastisk tjej jag stalkade ett tag på bilddagboken som levde sitt liv i demonstrationståg i skåne eller i sitt kollektiv. En sentarviberlintjej ungifär.



Billie the vision and the dancers. Fullkomliga.



Salem al fakir



The knife, också fullkomliga. Ett av de genialaste banden genom tiderna.



Återigen.

Broder
Daniel
Forever

---

Jag vet att jag har glömt en massa viktigt nu, men det bryr jag mig inte om.

---