What was it like to have a girl in your boyroom the whole night?



Jag snackar alltid skit om folk. Det är det bästa jag vet. Det tror jag alla gör men ingen vågar erkänna det. Det är omoget och fegt kanske. Jo, det är nog sant. En sak till är att jag har blivit dålig på att hantera människor. Jag har inte märkt av det så väl, men idag ringde en tjejkompis till mig. Jag såg att det var hon på displayen, men fick total hjärnblackout. Det var himla märkligt. Den här tjejkompisen i fråga tycker jag hemskt bra om, och brukar verkligen inte ha svårt för att prata med henne. Men när jag såg där att hon ringde blev det bara kortslutning. Jag vet inte alls vad som hände. Jag svarade iallafall inte, gömde bara telefonen under täcket och satte musiken på högsta volym. Jag hatar det. Det jobbiga är inte att folk tror att jag är socialt missanpassad, det jobbiga är att jag är det.

Jag lever i nån slags mellanting mellan otroligt mycket självförakt och samtidigt lika mycket ihållande ego.
Och ett förakt mot mig själv.
Och att jag är så helvetes satans feg.

Men jag kan iallafall älska. Det trodde jag inte längre.









Kommentarer
Postat av: e.

puss.

2009-07-15 @ 11:58:19
Postat av: inga dumma förkortningar

jag tycker inte att du är socialt missanpassad.



karre

2009-07-16 @ 02:03:14



Namn:

E-postadress:

Blogg: