Jag ska väl försöka mig på att sammanfatta peaceandlove veckan!
Läget just nu är att jag sitter ganska isolerad i en stad i norge och spenderar dagarna med att tycka synd om mig själv, vara saknig, känna mig efterhängsen och allmänt dryg, lyssna på laakso dagarna i ända och vilja hemhemhem.
Men, veckan alltså!

Lördag 20 juni

Hela dagen bestod av att jag och sofia satt i baksätet på våran blåa bil och kikade film och sov och sånt där som kallas uppladdnig. På kvällen ankom vi till borlänge och föll nästan direkt ner i våra sängar och orkade mest ingenting förutom att slökolla på mtv.

Söndag 21 juni

Vi gick i kanske två timmar och försökte finna vägen till peaceandlove området, men ikket. Det var stekande hett, och jag hade mest hemmlängtan hela tiden.

Måndag 23 juni

Linnea kom! och vi fick skjuts ner till biljettfixarkøn. Efter ett tag insåg vi att vi faktiskt stod i helt fel kö, och fick vända om. Festivalbanden fick vi iallafall, och sedan bar det av in på området. Eller, vi satt i skuggan ett långt tag innan och var förbannadde över att de satans vakterna inte hade vett nog att se till att området var klart i tid. Nåväl, vi tog oss in till slut. Jag började storshoppa direkt, och är nu ganska mycket fattigare.
Senare på eftermiddagen kollade vi på drömteaterinprovisation som var riktigt riktigt bra (det kommer vides senare)

Något av det bästa var att jag fick träffa Johan igen. Likadan som alltid, lika kort, lika söt, och med samma lilla stockholmska. Så fin så fin.
Jag satt några timmar under natten med dom där stockholmarna och hade det fint.
Det var lite märkligt att för första gången på två år träffa någon som faktiskt betydde mycket då, förut. Men fint och bra och det var mysigt att få tillbaka av det som en gång var.
Återförenade till slut.

Tisdag 23 juni

Låg jag hemma i feber och förkylning och hatade allt och alla och ville bara hem.

Onsdag 24 juni

Fortsatte jag att vara riktigt sjuk, men fick iallafall kika igenom Sofias filmer på hennes totalbästa bärbara dvdspelare. Wonderful.

Torsdag 25juni

Var jag frisk! Festrivalen var igång på riktigt och vi checkade p3sommarsession på tropicoscenen och lyssnade på promoe. Nu äntligen kom den där underbara festivalkänslan jag saknat så otroligt länge, och det var fantastisk.
Jag satt i värmen och köade till lasses första konsert på en soptunna, hamnade längst fram på thåströms konsert, såg slutet av lykke li, kleerup, och hela tiden var allt översållat med den där peppade hålligångkänslan som är den bästa som finns. Den absoluta bästa som finns.

En sak som jag måste nämna är att jag träffade min absoluta drömkille, wihooo.
Eller nästan iallafall. Han hade stilen, och han hade utseendet. Och han hade framförallt musiken.
En kille som går runt i töntklädsel och som säger "broder daniel är våra liv, visst är det då?" liksom. Jag måste ju få dreggla...

Bästa artisten:
1, Lars Winnerbäck
2, Thåström
3, Lykke li
Bästa live: 
Tråströms flaxande och ljusshow inkluderat med att hans musik är fantastikt gjorde honom absolut till den bästa liveakten under torsdagen.
Sämsta artisten:
Mötley crüe
Största besvikelsen:
Lasses akustiska var inte så bra som jag ville att den skulle vara, tyvär.
Favoritoutfiten: 
L U D V I G

Fredag 26 juni

Vi åkte in till området, och jag träffade linneas vänner Jojjo och sissi, och herregud. Den där jojjo var verkligen vacker!
Nog om det, artisterna var det ja. Jag lyssnade nær parken spelade, men blev avbryten när brandlarmet plötsligt började. Konserten avbröts, men det var lika bra för min del, för snabbtsnabbt sprang jag tillbaka in till centrum och letade upp ett litet litet cafè kallat cafè peace and love. Där satt redan sofia och linnèa och snart, herregud snart.

Några minuter senare kliver Lasse Lindh upp på en lilla lilla scenen, ler mot oss, ler mot mig, och började.
Och allt kom tillbaka till mig. Jag som är så äckligt lättrörd. Men det är verkligen speciellt att vara nära den musiken man älskar så högt så högt. Lasse lindh är höst för mig. Det är den där tiden, det är när det där mörkret kom tillbaka. Jag som är allergisk før det som jag säger. Mörker och jag fungerar inte.
Men tillbaka. Just då var det ljust det var lyckligt och det var starkt.
Att lasse lindh är så fantastisk med sina fans visste jag inte, men åh det är han. Verkligen. Efteråt ville han ha kramar och jag fick lassesvett över hela mig och det var fantastiskt. Jag hörde de som pratade med honom, att han hade gjort så mycket för dem, för deras liv, att han var så stora minnen för dem. Just då var ett sånt där ögonblick när jag verkligen ville säga någonting, någonting äkta och på riktigt, men nej. Såklart gick det inte. Men det räckte egentligen med bara det där. Utanför stod en hel hop med folk som inte kunnat komma in, det var bara några få som fick plats inne i cafèt. Så han ställde sig ute och spelade Ingen vind kan blåsa omkull oss nu och "sjung med nu! sjung med!" ropade han till oss. Log.
Autografer fick vi, mer kramar och sedan satte vi oss och fick lite småsammanbrott på trottoaren.
Det absoluta bästa.

Jag såg Erik hassle, jag såg Pete Dorothy, vilket var ganska tråkig. En liten snutt av babyshambles också. Tråkigare.
Men sedan, att sitta vid Eldoradoscenen och vänta. Väntaväntavänta. Lasse. Lasses rockkonsert. Vad finns det att säga? Den var riktigt riktigt mäktig. Dock så var det lite dramatik! Alltid spännande...
Under en av extranlåtarna råkade jag svimma, bärdes bort och vaknade sedan i sjukvårdstältet. Det var ganska obehagligt, hela kroppen blev liksom fylld av kolsyra och ganska mycket hyperventilering. Urshfy.

Bästa artisten:
1, Lars W
2, Lasse lindh
3, Parken
Bästa live: 
Lasse lindh, absolut
Sämsta artisten:
Babyshambles
Största besvikelsen:
Mandodiao var tråkiga, men jag ringde iallafall emma.
Favoritoutfiten: 
Lasse lindhs gitarrist

Lördag 27 juni

Laakso laakso laakso laakso och lite slagsmålsklubben. Eller mycket. Smks publik var den härligaste jag varit med om, absolut. Nær sponsored by destiny spelades trodde jag lite att jag och herman och hampus skulle dö lite.
Men, vi överlevde. Sedan såg vi slutet av lasses stora konsert, och när han och miss li framförde om du lämnade mig nu. Det är fortfarande lika vackert. Som alla gånger.

Snart började jag inse att det faktiskt var slut nu, slutet på den här festivalen som faktiskt varit så speciell. Men lite tyngd i hjärtat satte jag mig tillsammans med Leila, Elin, Henrik, Herman och Hampus på den stora ängen vid den enorma utopiascenen och väntade. Just då var allt ganska sorgligt. De andra verkade inte tycka att det var nånonting speciellt alls så jag gick iväg ensam. Kände att nu måste jag få vara ensam lite.
När håkan tillslut klev ut på scenen kände jag det på nytt. Det är verkligen slut nu.

Det var en bra avslutning.

Bästa artisten:
1, Håkan
2, Laakso
3, Slagsmålsklubben
Bästa live: 
SMK
Sämsta artisten:
Dia psalma
Största besvikelsen:
Miss li var faktiskt riktigt dålig live.
Favoritoutfiten: 
Markus Krunegård

---