Lugn och rofylld. Ibland, och det säger jag faktiskt helt ärligt, är det skönt att komma bort från storstaden, tillbaka hem långt borta ute på landet. Det finns en annan ro här. Här andas jag bättre. På riktigt.

Fast just nu är väl egentligen ro det minsta jag vill ha. Jag vill vara levande igång och leva lysrörsljust, vara bortrest, ligga bredvid nån i en trång tågkupé och rulla snabbt snabbt snabbt fram genom ett mörkt höstkallt sverige, och sedan vakna mitt i, gå ut mitt i livet.

Jag vill att det ska vara oktober, att jag och min pojkvän äntligen får vara ensamma en vecka i sveriges finaste stad långt borta.