Jag hittade honom. Han har en stjärnhimmel av fräknar över axlarna

och några små, kanske karlavagnen, på höger ögonlock.

Det mest skrämmande är om det finns en tid utan honom

Ingenting är oförstörbart och det, just det, skrämmer mig.

Så jävla jävla mycket, för utan det så går jag under.

Jag är så trygg nu.

För när jag är med dig, och kanske mår lite dåligt åt något håll så kan du bara se på mig lite och le och säga, jaså det är en sån dag idag och sedan lägga armen om min midja, och gömma mig i din famn

Jag känner mig som tretton år igen.