Min första kärlek hette Alexander och ungefär det coolaste mitt trettonåriga jag visste.

Vi gick i samma teatergrupp och hängde i en parkeringshus om kvällarna och rökte te. Jag tyckte mycket om hans familj, och det var nog den jag saknade mest när vi gjorde slut. Något riktigt på riktigt förhållande hade vi nog inte heller, även fast han var väldigt viktig för mig under rätt lång tid. Genom honom fick jag massor med nya kompisar och nytt självförtroende så jag är jäkligt glad av vi träffades. När vi bröt upp var det ganska jobbigt och vi pratade inte med varandra på säkert två år. Nu går vi i samma klass och det funkar hur bra som helst!

Många fina minnen finns det, men det är mest killkompisen Allec jag kommer ihåg, han som jag promenerade med runt om i umeå på kvällarna och åt tofuburgare med i hans lilla lilla lägenhet. Fin!