Jag tycker alltid att det är så kul att läsa om vad folk gjorde när dom var yngre, så här kommer min version!

När jag var fjorton åkte jag i fyra veckor till Cuba på en volontärresa med svensk-kubanska föreningen. Tillsammans med 300 andra från Danmark, Norge, Finland, Island och Irland bodde jag på ett rätt så skabbigt camp några mil utanför Havanna, och shit vilken resa! Vi var där i solidariskt syfte och fick lära oss en massa om USAs påverkan på landet, Fidels politik och om folket.

För det första är ju Havanna en himla fin, men väldigt sliten stad. Och hela grejen med att vara i ett land där det var omöjligt att köpa en coca cola är en mäktig känsla! Eftersom Cuba är ett land som har många fördomar riktat mot sig var det grymt att få uppleva det själv, få träffa folket och se hur en Castros diktatur faktiskt fungerar i praktiken! Finaste grejen i Havanna; Malecónpromenaden nere vid havet där alla par sitter och hånglar!

Eftersom vi var där med en organisation fick vi fördelen att besöka en hela massa grymma ställen, bland annat familjen Castros gamla hem ute på landet, monumentet för Che Guevara och så nära det är tillåtet att komma Guantanamo.

Även fast brigaden mest bestod av vuxna så hittade jag mig ett litet gäng, här är vi fräscha dagen efter nyårsafton som vi firade i Holguinprovinsen.

Det var grymt att vara i Cuba som fjortonåring! Överallt var det salsafester, nya människor som ville prata och partaj. Innan jag åkte så var jag en liten osäker brud från vännäs utan så många vänner, men det var som att Cubaresan gjorde så att något lossnade i mig.

Anledningen till det var kanske för att jag träffade den första killen jag kom till att tycka mycket om! Det fina är att vi än idag har mycket kontakt, sånt tycker jag är så fantastiskt! Sådär fem år efteråt. Johan bor i Stockholm men vi brukar se till att ändå ses några gånger per år! (Kan ju säga att jag fick mäkta med självförtroende för att ha träffat en grabb utomlands, som dessutom var äldre och från huvudstaden, hehe.)

Tillbaka till resan! Hujja, nostalgi ni vet.. Denna bild är iaf från sveriges introduktion för resten av brigaden, vi sjöng bland annat Nationalen på svenska, och så Staten och Kapitalet. Cubanerna tyckte nog att vi var rätt skumma, men inte som finländarna som gjorde en liten scen om hur man badar bastu!

Det bästa med Cuba är absolut människorna, gud vilket folk! Vi hade massor med barn i vår by.

Innan vi begav oss hem igen bildade vi ett brigadlag och spöade byns cubanska fotbollslag!

Här är två fina tjejer från Norge jag lärde känna! Inte jättekul att säga hejdå såklart. Men åh, jag är så glad att jag gjorde den här resan. Om ni får möjlighet att åka som volontär någonstans, så ta chansen!

Och om jag har tur får jag redan chansen nästa vinter, ty det talas om Afrika...