afterglow -

Jag vill inte äga dig, peka ut nån väg åt dig.

Idag så åt jag lunch med Jessica på wayn´s

Jag har alltid uppskattat henne för att hon alltid varit trevlig emot mig även fast det gått tal bakom min rygg, och fram till henne den vägen. Att hon inte togefter dem är fint av henne.

Jag uppskattar folk som inte direkt får förutfattade meningar om en annan person pågrund av andras åsikter. Att inte bli påverkad av vänners agg är beundransvärt.

Vi talade om skillnaden mellan tjejkompisar och killkompisar och hur mycket det spelar roll.

Jag har ingen tid att gå djupare in på ämnat, kanske senare.

En liten sak bara.

Pojkar är i regel oftast enklare, och säger saker mycket rent ut istället som en del tjejer som kringlar runt och går krångliga vägar. Tjejer brukar bara mer komplicerade än pojkar.

Nå, Jessica verkar vara en väldigt ärlig och rättfram människa, en sådan jag kulle vilja vara, he.

Men man ska inte jämföra sig, som sagt...

Hon är en person som man skulle kunna börja lite riktigt mycket på.

Nå, annat. Jag träffade Albin och Arvid idag med. Bra. Saknat dem båda.

Imorgonbitti åker jag bort, i en bil till haparanda och blir borta under nyåret.

Jag hoppas och tror att det blir lyckat, ni får bilder och information om några dagar. Rätt skönt att inte känna sig tvungen att uppdatera på ett tag nu. Greatness. Är ganska glad idag. Människor som är bra får mig på bättre humör.

Depression är som ett AAmöte. Först måste man acceptera det - Sedan kan man ta tag i problemet.

2008-12-28 22:12:29 Dagarna Kommentarer (0)

Som en sketch ur fantasin.

Det var sommar och det var ljus och det var två pojkar utanför en hamburgarrestaurang som sjöng.

Det var dagar med lycka och upptåg och det var timmarna med dina ögon och ditt hår.

Jag minns dagen på Avenyn.

Jag minns när jag träffade dig innan Leilasfest och du var lång och vacker.

Jag minns alla de dagarna det var du och jag och det var sf och emo.

Jag minns dagen i höstas vid operan.

Jag minns rockkrock och döbelnspark och förlåt.

Jag minns avslutningsfesten och du var underbar och full av fest.

Jag minns dina händer, och jag minns dina ögon.

Jag minns alla dina sår.

Jag minns din virvel i ditt ögonbryn.

Jag minns när du lurade mig att du klippt bort ditt älskade hår.

Jag minns alla våra samtal när du var i din stubbe.

Jag minns samtalet på trästocks.

Vart tog den där elden vägen?

2008-12-27 22:55:16 Dagarna Kommentarer (1)

My cruel town

Häromdagen brann Ålidhem.

Fasten det mesta är borta ur mitt huvud så berördes jag. Alltför mycket.

Någon som kan hjälpa mig med att glömma, skyffla ut de gamla minnen av en tid jag inte vill ha tillbaka egentligen?

Jag har mina minnen därifrån, alla dagar alla nätter alla ögonblick.

Förlåt mig för min påträngandehet, jag vill bara få fram en reaktion hos dig.

2008-12-27 17:12:33 Dagarna Kommentarer (1)

Mmmrs

Jag minns att det var mycket folk.

En soffa och en vän med rosa hår där.

Det var i slutet, jag var redan så fylld av upplevelser.

Sedan, det var på min väg bort. Jag såg någon jag kännde igen. Hon och en annan, en liten söt som nu också är så anorlunda. Jag följde med er, jag väntade på eran buss.

Jag minns att du tog min hand när vi var på väg igenom Äpplet.

Jag minns när du fick en av mina ramar.

Jag minns när det var Valborg och vi satt på en filt utanför slottet i norrfors.

Jag minns den lilla burken med kaffet.

Jag minns när jag såg dig, komma igenom träden till den festen jag ordnat och jag minns att du grät när du höll mitt champangneglas i plast.

Jag minns det första brevet jag fick.

Jag minns den kvällen, utanför tältet med frysen prinsesstårta och ljus och rökelser mot huden.

Jag minns den veckan, jag betedde mig som en idiot.

Jag minns när du skrek och jag grät och jag försökte springa men du höll fast.

Förbannat höll du fast mig för att du älskade mig.

Nu ska jag alltid hålla fast dig.

2008-12-26 22:32:40 Dagarna Kommentarer (0)

Du anar inte. Förlåt mig.

"Jag och Elmer går upp mot området igen efter att ha suttit på en bänk vid älven. Vi hade badat fötterna i det svala vattnet, pratat på en bänk och han hade kallat någon random pappa. I alla fall så när vi går upp mot området är jag inte arg längre, och så sitter hon på gräset just framför ingången. Amanda.
- säg hej, viskar Elmer i mitt öra.
Okej då tänkte jag och gick upp mot henne. Men hon sprang iväg då hon såg mig komma. Hon och Nicole flydde. Så jag pratade med Leila istället och Jessica låg på rygg där. Hon var så himla söt. Det är hon fortfarande.
Men det var ju bara slutet av minnet. Så jag började minnas början:
Vi skulle se på Cirqus Alfon, och jag och Jessica sprang hem och gick på toa för det var så himla lång kö på området. Sen cyklade vi tillbaka fort som dårar och kom fram vid andra låten typ.
     Vi skymtade Elmer rödsvartrutiga skjorta längst fram vid scenen, men jag såg också en knallröd frisyr brevid honom. Och det stack till i magen. Vi trängde oss fram till Elmer och hoppade där, en bit bakom honom. För han stod längst fram brevid Amanda och där fick vi inte plats. Han såg oss och försökte dra fram mig längst fram också, men helvete heller. Trodde han verkligen att jag tänkte hoppa brevid henne? Ja, det tänkte han visst.
- NEJ! skrek jag. och han blev väl lite förskräckt. Men han gav upp iaf.
- Då hoppar jag hellre här bak brevid dig, sa han. Gullegull.^^
Efter ett tag hoppade han längst fram ändå, och jag blev rätt så ledsen. Jag var ju så sjukt rädd för att bli utkonkurerad av Amanda, och jag ville inte förlora Elmer. Var så rädd att han skulle välja tillbaka henne för att hon är mer patry och vågar mer. Dom hade ju varit tillsammans jättelänge. Ett helt liv i mina ögon. Så jag blev ledsen av att han sket i mig, tyckte jag, så jag gick längst bak. Bort från scenen, bort från allt. Gick förbi Jessica och viskade att han är där framme, han hoppar brevid amanda. Hennes förstående blick gjorde allt. Tårarna var såhääär nära. Jag sprang bak til björkarna vid tältet där Isak spelat. Jessica följde med och jag förklarade hur jag kände om allt för henne. Och hon lyssnade som en jävla Gud. Det hjälpte väldigt mycket. Tack Jessica.
     Sen var det slut på konserten. Elmer sprang omkring och letade efter mig vid scenen, trodde jag. Idiot. Sen såg jag att han stod och pratade med Amanda. Satan. Sen fick han autografer av bandet på sina skor och var jättestolt. Och skrattade lite mer med Amanda.
     Sen såg han mig. Han hade ringt tre gånger och jag hade inte svarat. Han kom fram till mig och Jessica gick till Isak. Hon förstod allt, men Elmer hade inte fattat någonting. Och då verkade det för mig som om han inte brydde sig. Jag förklarade för honom, och han svarade något. Minns inte. Han bad om förlåtelse flera gånger. Till slut förlät jag honom. Men inte helt, fast det sa jag inte. Aldrig helt för jag är sjukt långsynt."

2008-12-26 20:41:58 Dagarna Kommentarer (0)

I am a little child, When I think of you...

Fuck. Till och med nu kan jag inte sluta ta illa upp, sluta att bra mig, sluta att tänka så.

Jag är glad över att vi äntligen bytte några ord, jag trodde att du hatade mig över allt på jorden.

Jag vill sluta att tänka på det, fortfarande finns den lilla tanken om avundsjuka och svartsjuka kvar, fortfarande finns ilsakn efter att ha blivit besrulen och fortfarande finns den lilla tanken av patetiskt svarta rum kvar runtom mig och överfaller mig och mitt innersta. Sluta, jag har redan förstört, förpassat, förlorat.

Fortfarande känner jag doften ibland.

Fortfarande tar jag ibland fram minnen jag gömt, glömt.

Tar min tillflykt i minnen och Hospital och låter Mr. Berggren vagga mig ur paniken

2008-12-26 20:23:50 Dagarna Kommentarer (0)

Dunno

"Jag måste bara tillägga en sak, Karl Bertil Jonsson! När ska man sluta sända den där kommunistskiten egentligen? Snart gör jag min egna tecknade kapitalistserie om mig själv." Blondinbella spending cash" ska den heta."

Blondinbella, älskade bella... öhm..

2008-12-25 02:53:43 Dagarna Kommentarer (0)

I hagnestahill blinkar teveljusen.

2008-12-25 02:10:15 Dagarna Kommentarer (1)

Vi går hjärta mot hjärta

Denna julen var för olik förra julen för att ens skrivas om. Jag insåg inte fören idag hur mycket jag verkligen uppskattade förra julen. Äckligt mycket. Nå, jag fick en del bra saker iallafall, bland annat några underbara lösörhängen i polkatyg och en stortröja som får mig att minnas Köpenhamn och Danmark i allmänhet.

Bilder kommer imorgon, jag ska palla vakna tidigt och fotografera i det lilla dagsljus som finns. Men nu är det förbi jul, snart är det vår känns det som. Vår, sommar och Urkult. Jag vill spendera timmar i vattenpipstältet och dricka äckligt mjöd med Arvid och Elofs. Springa och rulla nedför djävulsbacken och simmasimmasimma med diabetesfolk över älven och lifta.

Nå, min jul har iallafall existerat, jag har sett tre fina filmer. Orkar inte skriva någonting djupare nu, jag är trött och fylld med någonting jag saknar. Filmerna jag såg var iallafall "Dom kallar oss mods" vilket var en väldigt klockren och vacker skilldring av undomskulturen i slutet av sextiotalet, samt "Grabben i graven bredvid" och halva "Orientexpressen" av Agatha Christy. Mhm. Ja. Jag saknar Daniel, ja det gör jag. Jag saknar Albino ch Luc ännu mer. Arivd. Silly.

Dagens låt blir: Dom andra - Kent

2008-12-25 02:08:32 Dagarna Kommentarer (0)

Vad du anförtror åt mig ska jag anförtro åt dig.

Ännu en kväll förstörd. Jag förstår inte hur du orkar.

Min julafton i jämförelsevis med förra året... Den existerar inte.

För en tid som bara går och som aldrig kommer igen. Så var det va?

2008-12-24 01:40:53 Dagarna Kommentarer (1)

Jag faller med flit

Gärna en sjömansklänning i julklapp? Kanske en sådan jag sett en skymt av inne på Skatboet på mitt jobb. Den här tillhör Niotillfembloggens härskarinna, gudomkligt söt!

2008-12-23 21:04:07 Dagarna Kommentarer (0)

Jag har ett inbyggt katastroflarm som hela tiden får mig att tro att jag ska dö snart

Tiden har gått så fort på sistone.

Jag hinner inte med, hinner inte med att riktigt tänka över allt. Det går för fort. Detgårförfortdetgårförfort.

Imorgon, julafton. Det känns som för tusen år sedan och som igår när jag satt med dig och tände tomtebloss och vi irrade runt i Havanna och letade efter chips och ljus.

Jag känner inte så mycket längre. Visst, de små ögonblicken av laser då jag träffar de jag tycker om, men resten är inte alls så som det var. Att hänga sig kvar i det gamla, det för länge sedan hänt, det som man egentligen aldrig kommer att kunna ändra på. Men det är svårt att till slut inse att det aldrig kommer bli som det var, aldrig lika naivt och enkelt, aldrig samma känslor som då, inte samma vänner. Vännerna försvinner så fort och så ofta. Nu går jag bara runt och väntar på att en till ska försvinna, det är bara en tidsfråga nu.

Vi blir alltid påverkade. Gång på gång påverkar systemet oss, och allt runtomkring oss.

Du tror att det är de stora sakerna som förändrar, som man minns och som man känner mest.

Men det är de små. Det är ord. Det är dina ord. Det är onda ord. Det är fina varma ord.

Det är någon som viskar snälla saker i mörkret. Det är höstord, alldeles när man virvlat runt i löven och plötsligt finns man i varandras ögon och vara finns och finns.

Det är läpparna mot ens ögonlock och små tysta ord som inte hörs. Det är små blickar jag tar från dig i smyg. Det är ögonblicket när någon precis vänt sig om för att gå.

Ett brev, en lapp vid sängen.

"..odmorgon älskling du sov så sött att jag inte ville väck..."

Borta.

2008-12-23 20:49:21 Dagarna Kommentarer (0)

Jag är en enkel man i en konstig värld

Hela morgonen har jag tittat på Sigurrosvideor och kommit på att de är dem som gör musiken till filmen "Kim novak badade aldrig i Genesarets sjö" Filmen är förövrigt riktigt fin, den visades häromdagen.

Min helg är egentligen ointressant, men det är väl det bloggar är till för. Att skriva ointressanta saker, och ibland något litet djupare.

Nå, jag var förvisso på en rätt så fin kväll hemma hos Kajsa. Inte för att den var lika bra som den förra, den på taket, men ändå fint att träffas igen. Verkligen bra att träffa Gabban igen, vi ses alldeles för lite. Vad vi gjorde, tja.. Vi drack cider. Och cider. Och gick till Backeskolan och öppnade dörrar som lät.

Sedan, på morgonen igår gick jag vilse på väg till andra sidan umedalen, för att vara någon timme hemma hos luc, och sedan lilla julafton med storafamiljen på Sofiehem.

Jag åt julmat, letade stolar i källaren och det var allmänt mys.

När jag sedan gick från bussen hem den kvällen snöade det sånadär ologiskt stora snöflingor.

Plötsligt råkade jag få världens bästa barnprogram idé, jag är jättepepp på det nu, eh..

Nå, totalt ovärt att skriva idag, ingenting vettigt eller speciellt djupt.

Jag bakar pepparkakor med mor och lyssnar vidare på Sigur Ros och fortsätter drömma om en egen lägenhet.

Phwait, jag ska jobba ikväll med. Kasst.

Jag och Leila hittade en isplan och väntade på Kajsa i strålkastarljus

Vi tittade på pojkar i skolkatalogen som var i färg för en gångs skull.

Det var en fin morgon på en konstig väg.

Allmänt charmigt och suddigt i LasVegas hissen.

2008-12-22 16:09:07 Dagarna Kommentarer (1)

Nom

Nu ska jag ta bussen med en tjej och sedan uppleva en kväll för länge sedan med några andra som var med då.
Jag hoppas att det blir lyckat, är inte lika säker.

Jag saknar och älskar och behöver och andas litegrann.

2008-12-20 16:30:01 Dagarna Kommentarer (2)

Kom och utmana mig inatt.

Så, nu är det lov igen.

Ingen speciellt stor skillnad, det mesta är som det brukar.

Jag fick ett centimeterdjupt sår av en glaskiva in i min vänsterhand imorse.

Attans. Jag skulle stänga mitt fönster, och det blev för hårt.

Ögnoblick, och det explodeade och jag stode med en rännil av pulserande blod.

Rgethrtjhtyjthfrtghrthrhrgerghyuknfghthgthr.

Nu kan jag varken skriva eller smsa vidare bra, jag kan inte ens öppna dörrar.

Igår var det avslutning, och det var ganska fint.

Eller, vi hade iallafall en rätt fin stund med klassen innan, jag har kommit på att jag faktiskt kommer att sakna dem.

Nå, vi fick våra betyg, rätt okej.

Min vän blev besviken, och jag satt i grupprummet i tjugominuter och försökte trösta.

Detta eviga tröstande. Jag älskar dem, men jag kan inte trösta mig igenom livet.

Sedan gick vi något rätt fail fackeltåg utan facklor ner till kyrkan och lyssnade på Magnus och tittade på vännäsbyarna om liknade Fredrik. Ingenting.

Jag är lika trött nu som då.

Jag har inte speciellt stor lust till någonting, inte träffa någon, inte åka någonsin.

Jag skrev iallafall mitt brev till Leila idag. Det blev bra. Jag packar paket och försöker att inte tänka.

2008-12-19 15:07:49 Dagarna Kommentarer (0)

Lek död med mig.

Jag glömmer bort vem det är som betyder någonting. På riktigt. För, ibland glömmer jag bort vad jag betyder Ibland tror jag att jag inte betyder någonting. Ibland tror jag att jag betyder ingenting. Och, när du säger att jag betyder någonting, allt, för dig, då tvivlar jag och vågar inte. Jag tvivlar på mig själv. Jag vågar inte vara nära. Jag vänder mig till främlingar. Jag vänder mig till dom som jag inte vet vilken deras favoritfärg är. Och det är, när jag kommer ihåg att jag betydde någonting, för någon, någon gång, som jag vågar minnas allt fint. Alla fina. Dom jag faktiskt har. För, jag vill inte bli en av dom som inser vad den har förrän den har förlorat det. Och, det är när jag inser hur nära jag var på att förlora dom, som jag vill vända utochin på mig själv för att jag är så jävla rädd. För att jag aldrig har tid. För att jag aldrig gör någonting på riktigt. Det är då, som jag pressar mitt ansikte i kudden som inte luktar du och sjunger jag gav upp för längesen under täcket. Det är då, som jag vill försvinna.

2008-12-18 23:08:56 Dagarna Kommentarer (0)

Leka död med dig

Rädslan för ensamheten är väl större än rädslan för kärleken? Eller?

Man måste acceptera ensamheten innan den släpper, men att släppa ensamheten för nära inpå sig blir bara ett rabalder. Rummel och rabalder.

Vi undviker tryggheten, håller barnsligt fast i ensamheten och utanförskapsnojjorna.

Vi ringer efter hjälp, kom och hjälp, kom och se oss ett svar som läser upp och botar och knuter upp knutarna som håller fast utan att släppa minsta tum.

Man skriver brev, otaliga brev på rosafärgat papper som doftar, även fast de legat i en låda sålängeså länge.

Man skriver brev, för att skicka och för att förklara. Till personen som gjorde såontsåont.

Några år senare hittar men breven på rosa papper, doften är ännu kvar, och du inser att du aldrig skickat dem.

Avsändaren fick själv njuta av doften och innebörden.

Mottagaren levde på i godan ro utan att ta del av den ensammas handflatsdoft.

Det är de där några åren senare och breven river upp de gamla och knappt läkta såren igen.

Ensamheten kan aldrig försvinna, har man väl släppt in den försvinner den inte.

Men man behöver inte ha den närmast hjärtat i evighet, men du behöver något annat att ha närmast hjärtat.

Alla behöver någon som vill känna deras fingertoppar.

Någon man kan vara ensam med. Tillsammans.

Man kan inte förändra världen. Men man kan förändra sin egen värld. Lite. Kanske.

Men man kan inte förändra hela världen.

2008-12-18 23:08:23 Dagarna Kommentarer (0)

-

Berätta för mig hur man bryter isen.

Hur ska man kunna känna glädje för en annan människa?

2008-12-18 22:41:25 Dagarna Kommentarer (0)

Här står tiden stilla, jag står bakom tätt intill.

Jag är äckligt fylld med "godjulochgottnyttår" och luktklistermärken efter att ha suttit med mor och skrivit ytliga och falska kort till människor jag inte känner.

Hela dagen har varit fylld av såndär låtsas stämmning, tack så mycket men nej tack.

Besvikelserna väller in, smart och snart.

Trött, så trött. Jag har varit kraftlös hela dagen, jag har inte haft kraften att ringa någon som skulle kunna få mig att må bättre heller.

Fortfarande förstör jag det enda fina jag har, jag borde göra. Så mycket. Jag borde alltid göra så mycket.

2008-12-18 21:20:14 Dagarna Kommentarer (0)

Kan du fler runda ord?

Fruktansvärt kraftlös dag idag, men annars rätt lugn. Nästan inga vettiga lektioner, vi satt mest och spelade yatsy och pratade med de fina sjuorna vi har. Henrik kopian, yeah. Vi har TVå, beat that.

Öhm, de spelar julmusik i trapphallen. Great.

Stan var rätt meningslös, förutom samtalen med Albin och att jag fick träffat Nils och Luc igen.

Jag fick ett rött chokladhjärta idag av Arvid. Fina du.

Jag kan fortfarande inte sluta tänka på tiden för ett år sedan. Exakt nu, var jag på Cuba och satt och talade med Pierre och Fredrik eller tittade på cubansk tv med vaktmästaren.

Jag har tröttnat på att skriva seriöst här längre, funderar på att radera den till månadsskiftet.

2008-12-17 21:35:44 Dagarna Kommentarer (1)

Återigen, min favoritdistans.

Jag blev berättad, att livet var som en dans.

Jag har aldrig varit bra på att dansa.

Några gånger har jag dansat bra, i somras, men människor som inte existerade på riktigt. Då dansade jag bra.

Jag dansade mycket som barn, och efter tiden har jag funnit mig några olika danspartners som gjorde så att jag dansade bra.

Men danspartner försvinner, kanske finner de duktigare dansare än jag och ger sig ut i världen med dem för att tävla om lyckan och berömmelsen.

Min dans är en dans med svåra steg, och sången som ackompanjerar är fylld av falska rim.

Lycklig godtycklig olycklig eftertrycklig, jättelycklig, överlycklig.

Än har jag inte funnit min sångerska i min dans, det finns intresserade, det blir audition inom kort.

Låt mig få bjuda upp i dans, får jag lov?

2008-12-17 10:52:30 Dagarna Kommentarer (0)

Försvunnen igen.

För det mesta finns du tusen tankar och tusen platser bort, men ibland när jag vänder mig, när jag solar mig i ensamhetens glans, så kommer du närmare, några platser i taget, inte nära, aldrig nära, men inte lika lånt borta.

Maskerna finns kvar, murarna och maskeringen finns kvar. Men ibland glömmer sminkösen några sprickor i skyddet, några glipor i muren och du kan kika in.

Vi är hela tiden medvetna om uppförsbacken när vi befinner oss i dess motsats, men uppförsbackar kan vara svåra ibland. Om man bor i en dal är man van vid ständiga uppförsbackar, om man vänder sällan, om ens aldrig hem.

Och förut, när jag greppade om dig för paniken och sorgens skull undrade jag om du höll mig endast för min egen skull.

Alla sagorna, var de bara till för att trösta ett vaket barn?

Jag önskar ofta oss. Vi. Men dagarna i staden som luktar som dig är slut, böckerna med sagorna och prinsen utan krona är slut, de är utrivna och sällan lästa längre.

Men som alltid sparar jag fragment av minnena, små bitar av de bästa sidorna har jag fortfarande i små förgyllda askar.

Jag har alltid avskytt när andra barn tagit min plats, min plats i ringen, min plats hos dig. Jag har aldrig tyckt om andra barn, jag var ett argt barn, och jag var ett argt argt barn.

Jag citerar dig i mina drömmar, min värld vänds upp och ned.

Snart är slutet nära, och jag kommer slänga alla mina askar.

Men Kronan, den ligger på mitt golv, får jag spara den som minne?

2008-12-17 10:39:39 Dagarna Kommentarer (1)

Vilken färg har själen älskling osv.

Idag, och det var absolut sista provet vi genomförde.

Hela min hösttermin har bestått av läxor, och ingen prioriterande för sömnad eller speciellt mycket umgänge, vilket är riktigt mycket synd. Men, på torsdag - jullov, och jag ska försöka umgås med människor igen.

Jag skulle vilja hinna träffa människor jag inte träffar så ofta, jag tror att jag ska ringa till Nicole ikväll och bestämma träff. Det skulle vara fint att ses en stund med Elmer med, det är synd att vi inte umgås alls längre... Men, tja. Saker är ju som de är... Eh.. Nå, sedan Jessica skulle jag vilja se en bit av, kanske dricka te och bara prata.

Idag var iallafall jag och Allis min Allicia på staden på jakt efter julklappar. Jag har vanan att hitta mer till mig själv än till andra, vilket är riktigt jobbigt.

Nå, jag inhandlade kjol och strumpbyxor. Ni som känner mig VET att mina strumpbyxor aldrig håller länge utan att gå sänder och att jag alltid går omkring i revade strumpbyxor under mina kjolar.
Annars blev det hårsaker, en mycket liten ben&jerry lip balsam smak i miniförpackning delade med Allicia över en kopp skummad vit chokladmjölk.
Jag pallar inte vara seriös idag. He.
Puss

2008-12-16 21:17:18 Dagarna Kommentarer (0)

Astronaut

Innom loppet att några minuter kommer min mor hem efter en veckas arbete i grannlandet, jag ska försöka övertala henne att betala en biljett ned till Köpenhamn till påsklovet.

Någon som vill följa med?

Jag skulle vilja vara flera flera stycken i en buss som luktar rök och gå på rave och gratiskonserter.

Eller så väntar jag tills det blir sommar och Leila och tågluffning.

Saknar dig som berget.

2008-12-15 21:17:20 Dagarna Kommentarer (0)

Det kändes som det var nånting som la en hand på mig.

Det är tredje advent.

Vilken skillnad.

Det spelar ingen roll.

Idag har inte så mycket existerat igen.

Jo, jag skrev. En bit. Jag vill börja skriva låttexter.

Nu ska jag proppa i mig naturligt lugnande och ringa några samtal till under världen.

Och du har så rätt, V

2008-12-14 19:41:16 Dagarna Kommentarer (0)

En flicka med guldbruna ögon.

Jag vill ha köpenhamn och squats överallt och christiania och sitta på golvet och dricka chai och ha en röd cykel och orka uppdatera sina åsikter och ha kraften att göra någonting för samhället och sitta igen med Chris i dreadsproduktionens hjärta och leta upp anonyma konstnärer med terpentinhår och okänd musiker med gitarrlåda och cigaretter.

2008-12-14 15:10:07 Dagarna Kommentarer (1)

---

Inte låta någon någonsin komma nära.

2008-12-14 14:39:15 Dagarna Kommentarer (0)

Tiderna innan

Vars är farmor nu?

– smuttar på nå odin

Om du vaknar i en rund säng, vilken är fotänden?

– od

Om du gjorde en Countrysång, vad skulle den he...

– en sång till Odin

Vad är bästa receptet mot baksmälla?

– greenhat

Vad betyder Dagens för dig?

– byggare bob har blivit emo .___.

Kan du berätta en nyhet för mig?

– Jag är överallt nu

2008-12-13 23:16:37 Dagarna Kommentarer (0)

Kronan liggen ensam på mitt golv. Glömd. Får jag ha den som minne?

Valt sin favorit låt, krupit ned bredvid honom.

Han fnissade. Knäpphuvud. Och hon fnissade också, ansiktena nära varandra. Dom kände varandras puffande andedräkter. En kind stötte emot en kind. Ett naket ben mot ett naket ben. Och – blicken.

Hans mörka ögon.

Hennes ljusa

Hans smala hand som pillade på hennes nariga läppar.

Fortfarande blicken.

Hon låg tyst. Benen skakade, det kändes som om hon frös.

Dom visste att det aldrig skulle funka.

Men för en stund var det skönt att bara glömma.

Hennes livs finaste kyss.

Borrade sig in i hans halshåla.

Ville komma så nära som möjligt.

Ville ligga så. Alltid.

2008-12-13 21:40:14 Dagarna Kommentarer (0)

:C

My god, jag har varit trevligt cynisk hela kvällen. Tur för er som inte talat med mig, aeheheh..

När jag är sjutton ska jag bli vacker, jajjamänsam och knyttet.

Jag ska se ut som Knyttet. Och My. Lilla my. Min mormor kallade mig alltid lillamy.

Jag har alltid gillat muminböckerna, min mamma vill ta mig med på muminresa och besöka Tove´s mumindal.

Hon var lesbisk, hon var fin och bodde med sin fina flickvän ute på en ö långt borta och det var alltid dimma när de var vakna. De sov i en fällsoffa, och det brann alltid i deras kakelugn, och det luktade terpentin, och överallt tecknade de upp den världen för sig, mumin och morran och är det bara jag som tycker att hon inte alls är läskig, bara ensam och ledsen.

Nu ska jag skriva en saga, om vadå?

Jag är trött på all paranoia, hos mig själv ock andra, tack och fej och förlåt och så men så är det.

Jag vill ha Albin och Nyår.

Jag vill permanenta håret och färga det orange.

2008-12-13 21:26:52 Dagarna Kommentarer (0)

Lucias hemlighet bakom sitt mörka hår, och cykelingemar.

Jag hade sett fram emot en lugn dag med endast kameran och lasse som sällskap på den ljusa förmiddagen, och sedan Luc på kvällen. Men icket. Schmäckdamerna ringde en pling, och det blev att arbeta dagen lång.

Men jag ska inte klaga, det är skönt att veta att man har en inkomst så att man kan slösa lite mer...

Inegmar var inne på mitt jobbi dag och frågade gästerna om vilken deras bilsäten var

Jag fick en väldans lust idag att ringa till Mimmi eller Vidar, och träffa dem igen. Jag blev med bjuden på vattenpipsträff, men det är bara avståndet som förstör. Attans att tåg kostar.

Urkult detta år var absolut lyckat. Men jag tror att nästa års blir ännu bättre. Mer folk som kommer, Albin kommer med, och nu känner jag Lucas bättre än att bara vara tjejen som stod framför honom i busskön. Eh.

Samtidigt blir det nog rätt jobbigt att träffa alla dem man mötte förra året. Jag vet inte riktigt hur det blir med den saken..

Dock så får jag träffa Timon igen, och få tillbaka min danspartnerrrr!

Norrköpingsborna var faktiskt riktigt sköna...

Hehe, stockholmsborna därnere har ingen snö, och jag skrattskrattar åt dem.

Förövrigt var det nu nästan exakt ett år sedan jag befann mig på cuba, och rände runt med dem, och med götborna runt i staden. En fin dag, när jag Pierre och Fredrik blivit lämnade ensama och de andra var på kinarestaurang och åt räkor. Utanför revolutionsmuseet, och vi köpte små ölflaskor från den lilla mannen med den lilla gula vagnen bakom oss, och Pierre var förkyld och vi pratade om hundar och fett.

I fredags så sjöng vi runtomkring i vännäs, och det var den juligaste dagen hitills.

Sådär vit och ljusig och snöa små mini snöbollar och ljuskronor och gratisgranar.

Dom sprider propaganda som om det var deras sätt att andas
Men det är inte dom som vi ska klandra 
Det är vi som måste handla
Det går ju alltid att skylla på dom andra 
Men ett steg och sen har man börjat vandra
Och När man väl har tatt det första, lika bra att ta det andra
Vi måste vägra deras sanning, vägra deras lögn
Stänga av apparaten och vakna ur vår sömn
För det är dags att ta till handling, dags att ta tillbaks
Avslöja spektaklet, det blir general knas.

2008-12-13 19:42:30 Dagarna Kommentarer (0)

Monoton. Kataton. Jag saknar det där.

Han har försökt laga cykeln sedan länge, men fortfaranda hittar han inte felet. Efter den natten någon cyklade iväg på den och brännde ned en rosenträdgård har hans värld gått på ända. Han kan inte känna, varken kärleken till flickorna eller hatet mot muspojkarna eller kylan från nyvädrade täcken som hängts ut på vädring i kvällen och sedan hamnar i sängen du delat med så många andra. Deras luft finns ännu kvar, men den kännar han inte.
Hans naglar lämnar spår på hans armar, eller är det bara han som lämmnar sår efter sig?
Silken har för länge sedan försvunnit ur hans hår, men fortfarande hänger det evinnerliga namnet efter honom. Han vill dra bort det, som man drog flugor från klisteremsorna som hängde i taket när man var barn och som man drar hårstrån från sin systers huvud och som man drar bort sorgen ur ens hjärta.

2008-12-12 23:06:33 Dagarna Kommentarer (2)

Fastik

Det känns bra att starta på nytt upp igen. Jag har under några månader rensat. Överallt.

Apberget, Bilddagboken, Vännerna, Tankarna, Texterna, Åsikterna, Sminklådan, Bloggen.

Ganska mycket som är fel nu. Ganska mycket som är mitt eget fel.

Ganska mycket som beror på mig och mina handlingar, det har jag alltid varit fullt medveten om.

Inatt drömde jag om den dagen som jag ordnat Leilas födelsedagsfest. Det var en av mina lyckligaste dagar.

Jag var ledsen, och less på det mesta när jag kom hem ifrån tågluffen. Jag var inte säker på att jag skulle klara ut allting. Klara ut hela spelet utan att dö. Men när jag kom den sommarmorgonen till stan, såg Henriks rygg i solljuset och sedan en lång närhet och doft som jag saknar ihjäl mig på, och inte kunna mana fram ut minnet och ögon som förstod.

Att det sedan blev så lyckat som det blev var underbart.