Känslor kan styra hjärtat på det där sättet.
Sådär rent fysiskt, så att det blir påfrestande att andas, jobbigt för hjärtat att slå, när kroppen tvingas att springa. Visst?
Det har jag upplevt tre gånger.
En, i en park, umgdomar överallt. Några mina vänner, några inte.
Musik. Levande. Någon öppnar en flaska under ett tråd, jag går.
En scene. Någon jag trodde var borta ur mig för länge sedan.

Hatar att känna att jag alltid vill fly.
Drömmer så konstigt igen.
Det finns ju de där fina moln drömmarna, men de har inte visat sig på ett tag.

Hon flyger aldrig längre va?

Jag är trött. Befinner mig någonstans jag gärna skulle vilja byta ut mot en famn. Eller iallafall ett täcke.
Vad jag vill gör nu? Flytta hemifrån. Bo i vindsvåning, ringa ett samtal till han där borta, leva längre ut på klippan. Hoppa kanske. Vinka till några.

---