Hurricane gilbert
Bopit extreme 2
Vi hittade en bok i Elsas rum på lördagsmorgonen
Helgen i bilder
Kitchen a la Sofia
Dagens - Fixning för filmkvällen i pengsjö
Quelqu'un m'a dit
Afterglow
V
en sak till...
Kind of
Idioter + att jag känner för att vara lite mysigt oseriös idag.
Jag känner mig riktigt jobbigt oseriös idag.
Böcker
Fyra dagar kvar
Lazy Line Painter Jane
Om jag var en pojke
Om jag skulle vara en pojke skulle jag alltid ha randiga tröjor i blått och vitt och jag skulle ha brunt lockigt hår och sånadär drunknarögon.
Jag skulle titta på flickor under min lugg och alltid få fräknar på sommaren.
Jag skulle ha väldens finaste ryggtavla och världens smalaste händer och ha en skrattgrop i ena kinden.
Jag skulle bo i en vindsvåning och mitt kök skulle vara överbelamrat med omaka stora temuggar och små lappar överallt med vackra citat på.
Jag skulle ha stora lådor fulla med lp-skivor under min säng.
Om jag skulle vara en pojke skulle jag ligga i flera timmar i sträck och viska fina saker till flickor och försiktigt smeka deras ögonlock så att de skulle blunda när jag log ord in i deras öron.
”Nu ska vi aldrig stiga upp från den här sängen.
Vi ska bygga oss ett litet bo här och bara älskar varandra och aldrig mer se riktigt dagsljus.
Vi ska till och med glömma att det finns något annat än det här lilla andedräcktsfuktiga utrymmet under täcket utan påslakan på, och vi orkar aldrig med sånt, att tänka på att vi kanske skulle skydda vårat tak mot sådana små obetydligheter som smuts och kaffefläckar”
Om jag var pojke skulle jag lova flickor en massa saker som jag i slutet ändå inte skulle kunna hålla, att vi ska resa, att vi skulle älska varandra mer än alla andra och för alltid och att jag skulle köpa henne en katt.
Även fast jag skulle veta att jag inte skulle kunna hålla det skulle jag säga det för just då skulle det vara fint och bra och jag skulle älska att se flickornas leenden.
Jag skulle stå utanför flickornas sovrumsfönster tidigt på morgonen och erbjuda dem skjuts till sina skolor, men istället åka åt andra hållet och ta med flickan på en äventyrsresa och sitta på olika spårvagnar hela dagen och fantisera ihop fantastiska historier om människorna vi såg.
Jag skulle låna en olåst cykel och så skulle vi två cykla ut på landet på sommaren och jag skulle överraska henne med vin och plastvinglas med sån där avtagbar fot och hon skulle skratta åt mina försök att baka små muffins i knöliga muffinsformar.
Jag skulle älska att ligga bredvid henne på söndagsmorgnar och lösa högt för henne ur böcker jag bara tycker är alldeles perfekta för just det tillfället, och jag skulle ta en hel massa polaroidbilder på henne och sätta upp överallt och få henne att känna sig vacker.
Jag skulle vara en pojke som skulle bli förälskad i tusen flickor och varje gång skulle vara helt otroligt oövervinnerligt starkt och ingenkankrossadethärdetärduochjagförevigt
Jag skulle älska alla, jag skulle tycka om dom på alldeles speciella sätt.
Jag skulle ha tusen sånger kopplade till tusen flickor och varje gång jag hörde den låten skulle jag gråta.
Jag skulle vara en pojke som skulle skriva små lappar och lägga i flickors jackfickor och en pojke som skulle visa sin kärlek så fruktansvärt mycket och säga
Jagälskardig
Alldeles för många gånger.
Jag skulle bli kär i flickor med skira klänningar och rosetter i håret och flickor som kunde sitta i fönster utan kläder och röka cigaretter och titta på mig som om jag var den enda som fanns på hela jorden som var värd att älskas tusen gånger om.
Men jag skulle vara en pojke, som trots all sin kärlek och allt sitt tyckom skulle råka såra flickor. Helt omedvetet. Plötsligt skulle jag stå en dag med en telefonlur i handen och undra.
Hurgickdethärtillhurkundejagvarasådum
Jag skulle vara en pojke som skulle springa genom hela stan och stå i flera timmar utanför flickans dörr och skrika
Förlåtförlåtförlåtjagälskardigsåjävlamycket
Jag skulle vara en pojke som inte skulle ge sig fören han blev insläppt och sedan skulle han sitta på ett golv och hata sig själv och gråta och titta på flickan under sin långa lugg och veta att det är för sent men fortfarande klamra sig fast vid henne, och säga:
”Det är ju vi, vi älskar ju varandra, vi kommer alltid att älska varandra, minns du inte sången?”
Jag vet, jag är hopplöst svår ibland, men aldrig aldrig att jag tänker låta något ont hända dig jag håller hårt intill mig genom regn och blåst.
Jag skulle vara en pojke som skulle såra, en pojke som skulle bli sårad.
En pojke som lade märke till hur flickor lade sin honung i sitt te på sitt speciella sätt
En pojke som luktade obeskrivligt gott och som lade stjärnor i ett spår till sin säng där det skulle ligga ett meddelande där det skulle stå:
”När du läser det här tänker jag på hur mycket jag älskar dig”
En pojke som skulle älska att ligga i samma i samma säng som en flicka och lyssna på samma regn.
Mitt hjärta tusen gånger om
Explain why you try to have a serious discussion on /b/, please
Du säger att du är stark
"Att känna dina läppar är att komma hem som efter en lång resa"
Taken
Hobbymatic
Jag är en människa utan dagar utan nätter.
Det är lite småtrist idag.
Inte så kul.
Vill vara med någon annan någon annan stans.
Jag är trött. På det mesta.
Jag har drömmar.
För många. Så många att jag har lite småsvårt att uppskatta det jag har.
Jag har drömmen att se lockiga pojkar genom fönstret och att de ska skriva långa kärleksdikter och anonymt lägga i min brevlåda som inte befinner sig på samma plats som min brevlåda gör nu.
Jag har drömmen att lite ta bort några människor i min närhet. De som jag inte riktigt tycker sådär jättemycket om. Jag vill vara ljus och fri och lätt och flyga.
Ljusröda fiskar under skinnet.
Dina handleder.
Atm
Umefolk i text
Umefolk i bilder
Alla vill väl ha dig nu
Failure, I love you.
Then I'll be the rythm and you'll be the beat
Hon läser tidningsspalterna uppifrån och ned.
På jakt efter. Efter. Efter...
Hon finns bland all trycksvärta.
Hon letar.
Hon är inne i historien, hoppar runt bland mordartiklarna och dödsannonserna på sina höga horklackar.
Letar. Letar.
Efteråt.
Hon är fast därinne, lever därinne, lever. Lever.
Det finns ingen som lever så mycket som hon gör.
Lever. Lever.
Hon lever inte.
Hon letar snäckor vid de svartvita fotografierna av de franska kuststäderna.
Hon letar.
Letar.
Hon lyssnar på människorna som pratar, hon gömmer sig under caféborden på sida fem.
Lyssnar, skrattar tyst. Ingen lever som hon.
Hennes kvinnor lever.
Hennes kvinnor är starka, härdade, fina vita händer som krossas av minsta tryckning.
Ingen man får röra hennes kvinnors händer.
Pojkarna springer runt och pekar på henne, skrattar åt hennes höga klackar.
Lever.
Dagdrömmar, nattdrömmar, drömmar, framtidsdrömmar.
"...I Solanas värld är de prostituerade de verkliga revolutionärerna..."
Society for Cutting Up Men
Och jag vill vara såhäär fri, jag trodde jag var fri från alla myror i min kropp som åt mig innifrån som hindrade mig från att sitta fast, segt klistrad mot marken och svarasvarasvara nudå.
Jag vill ut, jag vill vara fri, jag trodde myrorna i min kropp, mina fötter, mina ögon var borta. Men nu när det lyser lite mer om dagarna har dom börjar röra på sig, jag trodde för ett ögonblick att de frusit ihjäl.
Det jag önskar är den friaste friheten, jag vill ha några år mer, så att jag kan åka. Lämna. Försvinna.
Valerie, låt mig hålla upp silverkappan åt dig
Can´t stop
Svartsjukan tuggar upp mig innifrån.
Alla sorters svartsjuka
Du och du och du och du.
Ge mig tillbaka det där objektiva seendet jag hade nyligen?
Jag spottar hårt på allt som kallas utseende idag, och jag spottar på allt som heter samma sak som den där långa blonda i den där tidningen. Jag kommer aldrig att förstå dig, jag är ledsen.
Jag spottar hårt på bloggar, på bilddagboken, sötafinaytligabilddagboken och jag spottar på allt som inte heter Mannen i den vita hatten och jag spottar på allt som inte har din färg på ögonen.
Ljusröda fiskar under skinnet.
Det svider.
Brokeback
Ballad om en Amerikansk Officer
och den andra på Bibeln svor han en ed
Sanningen och ingenting annat
Jag ska berätta för er allt vad jag vet
och vigselringen blänkte i kapp med
medaljerna som hängde på hans bröst
han svarade lugnt och sakligt
men i hans röst fanns inget liv, bara död
Jag lydde bara order och mitt land
Jag lydde bara order och mitt land
De sakerna han sa i det rummet
var som ett eko från Nürnberg -45
det kändes som om tiden stått still
det kändes som om ingenting hade hänt
men hos hemmafruarna i dom vita städerna
där TV:n stod på och maten var klar
och där byggjobbarna drack Budweiser i baren
tyckte man nog det var en jävel till karl
Han lydde bara order och sitt land
Han lydde bara order och sitt land
Han kom ut på palatsets trappor
med ett leende endast en seger kan locka fram
nästa gång du ser honom stå där
blir det som senator eller president för sitt land
nu gjorde han en stram honnör med slaktarhanden
den som nyss vilat på den heliga skrift
med den andra handen som vilat på hjärtat
hade han tvingat dom fattiga att ta gift
Han lydde bara order och sitt land
Han lydde bara order och sitt land
Jag har tittat på en ung thåström idag.
Redan nu känner jag att ett riktigt onödigt och ointressant inlägg är på gång.
Men jag är glad och jag är nöjd med att vara lite ensam och just nu ser jag allt liksom uppifrån så att allt blir länge ifrån och lättare att beskåda.
Placebo har fyllt mig med hålligång hela dagen och jag har mest gått runt och varit fnittrig över att saker går så bra, inte bara för mig utan också för så många i min närhet.
Nya relationer uppkommer, men en del avslutas också, det är sant.
Jag är glad att det är vår snart. Så otroligt glad. Fasten det är minus arton grader och mascaran rinner mornarna i ända så finns det i luften.
Jag minns tillbaka på den här tiden för exakt ett år sedan. Några dagar före Umefolk.
Jag tror att jag just den här dagen, onsdagen före, hade besök av Alexander hemma hos mig för första och enda gången. Jag minns att vi åt pizza, och att Samuel var en liten jobbig pojke som jag med liten skulle bli såååå trött på. Inget ont som Samuel, han är nästan världens finaste lillebror.
Tiden runt umefolk var jag så lycklig. Det var vårvinter, jag var kär och jag var lycklig.
Jag spenderade all min tid i katinkas källare på Berghem, och på Ålidhem.
Jag minns speciellt en kväll då Mikael och jag satt och spelade Bio Shock på natten, jag kan förnimma den exakta känslan just då.
Jag minns alla nätterna där, jag minns att vi alltid åt potatiskroketter till frukost jag och Alex.
Den finaste jag visste var du i blött hår.
Tillbaka till Umefolk.
Natt ett sov jag hos Katinka i källaren, i underslafen med A.
Natt ett, åkte jag och A och Samuel och Susanne hem till Ålidhem inträngda i en väldigt liten bil. Jag minns att jag tappat min kamera och att Samuel sov. Jag minns hur A luktade då.
Annat bra med Umefolk, jag träffade ju så många då.
Jag umgicks med Emma, jag träffade Oscar och Kasper. Jag låg på Leilas mage i slutet av kvällen och visste inte alls på att jag skulle älska henne så mycket som jag skulle komma att göra.
Jag hoppas att detta år blir lika fint. Det blir det inte. Ingenting kan bli lika viktigt som det då, det var då jag började leva.
Men det blir fint, jag ska dit med Emma. Jag älskar att umgås med Emma ensam, det är mysigt.
Silly ska vara där, Mimmi ska jag träffa. Dennis spelar. Jag ska titta mig en titt på A och Oscar.
En dans?
Idag har jag umgåtts lite lagom, jag åt semlor med Silly vid hemköpsväggen.
Sedan åkte alla, jag pratade med Henrik. Om allt, om varför det blev som det blev.
Om allt jag gjort, om alla jag sårat.
Lite om vad jag ska göra.
Vad jag gör.
Just nu så tycker jag att jag inte gör någonting fel. Det är såhär jag vill vara, låt mig få vara så här.
Acceptera det.
Jag började såklart gråta i H´s famn. Jag har börjar göra det så ofta.
Jag sover i hans lassetröja.
Jag har blivit så himla blödig på sista tiden känns det, jag gråter nästan hela tiden. Jag har så lätt till tårar, både på grund av lycka, och på grund av sorg. Jag gråter om jag är lycklig, jag gråter om jag är med om någonting fint och känslofyllt. Jag gråter när jag ser saker jag tidigare brytt mig så mycket om komma tillbaka till mig.
Det kanske är bra. Jag tycker om att gråta ibland.
Jag pratade med Emma på bussen hem idag.
Dennis är lika fin som alltid, superfin.
Jag var lite lagomt ensam ikväll.
Jag är lite chockad fortfarande, det är inte du att vara så där.
Finaste
Ska vi äta semlor imorgon? :3
Finaste
Ska vi äta semlor imorgon? :3
Innan ångesten sattes på
Jag drömmer om människor jag aldrig träffat, som andra känner, men inte jag.
Jag fantiserar om alla promenader och vackra samtal under täcken med kläderna på och vin i vindsvåningar och magrasser direkt på golvet som är fulla av vita filtar och spetslakan och det är varmt gult ljus överallt, fasten jag inte vet var det kommer ifrån.
Nästan, nära, närmast.
En varm kropp att sova bredvid, det är det jag saknar.
Jag mår bättre just nu än jag gjort på väldigt länge, men fortfarande finns den lilla ensamheten.
Just nu finns det två personer som jag helt litar på, tyvär.
Den jag älskar mest litar jag inte på, men det får jag leva med. Jag kan älska ändå.
Det spelar inte så stor roll längre, men jag tror att jag adrig kommer att lita på dig helt.
Jag:
Du: Ja det gör jag
Väldigt mycket
Är sparsam med det uttrycket
men henne älskar jag
Det är fint att det fortfarande finns de som kan uppskatta det.
Kram
När du ler öppnas en parentes
(Minns du, du återskapade den här scenen?)
(Här tänker jag på Happy Sally)
(Gaspard Ulliel gör lite att man smådör ibland)
Jag grät, åh vad jag grät.
Jag hyllar Jean-Pierre Jeunet för att han skapar sådant som alltid får tårarna att rinna för mig.
- Audrey Tautou, Den absoluta kvinnan.
Passion
Temat för årets Peace and love är passion. Så lägligt.
Det har verkligen ordnat upp sig så bra, jag har fixat det så att jag nästan inte betalar någonting.
Biljetten betalar jag, resan dit åker jag nog med Herman, resan hem med päronen.
Jag, Herman och Henrik ska bo i Borlänge tillsammans i ett hus (dush under festival, underbart!)
så det kommer nog inte kosta så mycket. Maten blir väl en del, men det betalar mor.
Tre konserter Lasse, smk, thåström.
Jag ska träffa på johan också, för första gången på ett och ett halvt år då.
Kanske Adrian om han slutar vara lat och skaffar sig ett riktigt jobb.
GOD SAVE THE STOCKHOLMER`S
Jag drömde inatt att Henrik Berggren skulle starta sin solokarriär på Peace and love. Vilken dröm, vilken underbar dröm.
Att se honom, i sina stjärnor på scen.
Leende
Sånt jag lyssnar och tittar på minst två gånger om dagen, varje dag.
Carla Bruni
Sigur ros
Yann Tiersen
Lars Winnerbäck
Jag är rädd, livrädd. Men nog inte så ensam som jag först trodde.
Jag hade den himla turen att hitta H´s lasse tröja på mitt fönsterbläck igår eftermiddag, den hjälpe tillsammans med Lasse själv ut högtalarna när man mådde lite trist och var arg på sig själv för den egoist man var.
"Allt kommer bli bra.
Det är bättre redan nu.
Jag har ju lovat henne att inte må dåligt."
Arvid är min laserstråle som lyser upp innifrån. 
Dagen i bilder
Det stod vackra pojkar i min hall. Och en tyska.
Söttingar i min hall.
Sofia sexy.
Kiki
Herman
Arvid utbrister "fan han är ju så jäävla snygg Dennis! faan, man borde varit bög!"
Jag blev så glad, så otroligt otroligt glad.
Vi hade dubbelklubbor och Dyke var där.
Sånahär
Mannen nummer ett, jävlor.
Follow these instructions
Do exactly as I do
Lean your shoulders forward
Let your hands slide over to my side
Move your body closer
Let your heart meet mine
Love is the harmony
Desire is the key
Love is the melody
Now sing it with me
Come a little closer
Take a look at me
This light is so obvious
I want you to see
Come a little closer
Look me in the eye
Then repeat with me one more time
Alla hjärtans dag
Alla hjärtans dag blev precis så romantiskt, sorgligt, fint och lyckligt som jag hoppades på.
Jag vaknade, duchade bort all håkansvett och tog tag i städning, bakning, pyntning, fixning och planering.
När Sofia kom framåt fyratiden var jag galet uppe i varv, och alldeles stressig. Men Sofia lugnade mig lite, Silly kom, och vi begav oss med bil och dunjackor till busstationen för att vänta på umeåbussen tillsammans me Allis och Emma.
Bussen kom, samt Dennis, Herman, Henrik, och Lotta.
Promenad i kyla, med vantar och två söta små nervösa tonårsgestalter gick bredvid varandra och talade om fina små saker, så som Kenny starfighter och långkalsonger.
Kvällen blev fin, även fast det blev en hel del tårar. Både lycko tårar, på slutscenen av Le fabuleux destin d'amelie poulain, och av sorg och besvikelse senare, instängd med Lars Winnerbäck och ett mörkersamtal med D.
En liten svart figur vid gamla bron, och det var nästan fint.
Jag är så ledsen för allt som rördes upp.
Rosa, dubbelklubbor, gitarrspelande, närhet, Donnie Darko, Frank, Powerknug, Oro, Svartsjuka, Nästan triangeldrama, jagälskardig, makaroner, cider, snö, kyla, tårar, skratt, sovsäcksmaskar, fnittar, spionage, bröst, kroppsfixering, madrasser, nära, pilla med handen i hår, svala fingrar, tänder, amelies nacke, 300, blodeffekter, bögar, bögsex, sex, lebbar, lebbsex, under vita filtar på golvet, ingensermigdå, hejdåkram, saknad, lars winnerbäck, en svår och jobbig grej, kärlek, gammal vänskap som kom upp till ytan, pussar, mys, ensam ibland, panik, värme, öppna dörrar, zombie, rec.
Hur kan dom tro på evig kärlek?
Mitt hjärta.
Tusen gånger om.
Kärlek är ett brev skickat tusen gånger
Patetiskt kanske, eftersom jag intill igår inte tyckte om håkan speciellt mycket.
Men jag insåg då, igår, att det gav så otroligt mycket. Att få sitta och köa nästan längst fram med Emma i nästan fem timmar, att få träffa Sara och Ulf för första gången, att känna upphetsningen i kön när alla ställde sig upp och dt började närma sig tiden då dörrarna skulle öppnas, springfärden ned till scenen och kravallstaketen, sedan väntan väntan upptryckt mot ett mänskligt hav, utan att kunna riktigt andas på flera timmar, att få stå bredvid H, att känna hela havet explodera när han kom ut, när hurricane började spelats, att gråta mot en väns axel under hela kärlek är ett brev skickat tusen gånger och fläcka ned en husvagnströja med mascara och vara så lycklig för att det är just den axeln man får luta sig mot, och att de är dem armarna som håller om en.
Vad jag bryr mig om nu
är att du kommer nära mig
även om det är för sent att älska dig
vad jag bryr mig om nu
är att från samma säng
lyssna till samma regn
Vad jag bryr om är att se dig gråta
för jag har gråtit
och du ringde aldrig
vad jag bryr mig om nu är att du kallar på mig
även om jag inte kommer tillbaks till dig
Håll i mig
Att jag inte behöver någonting mer just nu.
Att jag saknar lite.
Att jag handlade festmat för etttusentvåhundraspänn.
Att jag har lite svindel.
Att jag kommer att frysa sönder imorgon från fyra till nio i vinterkylan.
Att jag söker efter pojkar som kan komma och värma mig i vintermörkret.
Dagen i bilder
Love is in the cyberair.
Just nu skickas det där lilla snuttegulliga alla hjärtansdagsmeddelandet runt bland våra mobiltelefoner.
Tydligen får jag nu någonting mysigt som händer på alla hjärtans dag, och det hoppas jag eftersom det är precis det jag planerat. Jag har fulla kassar med en hel massa inredning som jag ska hänga upp lite varstans tills lördagskvällen, sedan ska jag och Silly fixa muffins och käk, sedan droppar kärleksfolket på.
Hoppashoppashoppas
Jag brukar verkligen inte skicka vidare sånadär små kedjesms, men eftersom jag inte brukar det så kanske folk förstår att jag tänkte lite fina tankar när jag skickade dem iallafall.
Jag fick ett, ett fint och bra och ett som betydde mest av alla. Jag hatar att det var så.
Gossip girl
Att sedan en massa droghandel, otrohetsaffärer och bitchfighter hängs ut är lite underhållande.
Jag skulle kunna tänka mig att någonting sådant skulle kunna hända på hammarskolan. Att någon, öhm.. kanske jag? Tog reda på alla små hemligheter och kärleksaffärer som folk håller på med, gå runt med mikrofon och spela in allt alla säger. Sedan ska jag ta små bilder med min högst moderna mobilkamera och lägga ut på någon liten blogg som heter någonting i stil med "sneeakypeeeeeakyspyclub"
http://www.expressen.se/Nyheter/1.1463316/tonaringar-hangs-ut-pa-skvallerbloggar
Doftar blommor bin och blå blend
Det känns som om jag skulle vilja ta mig för att ringa till eva och träffas och dricka te och prata flicksaker.
Jag vill inte vara påträngande.
Imorgon - Ingenting. Flickfunderingar. Vårsol. "...Jag vet ingenting längre..."
Det känns som om det var igår
Det känns som om det var igår vi satt under träden och du berättade din historia om stenarna och bägaren.
Det känns som om det var igår det var valborg och jag grät i din famn och du var det tryggaste jag visste.
Det känns som om det var igår vi slogs två gånger och blev vänner tre under promenaden hem till mig.
Det känns som om det var igår som du var det bästa jag visste.
Det känns som om sommaren kommer att bli underbar.
Det känns som om våren för med sig nya saker.
Det känns som om jag skulle kunna älska dig igen.
Du kan så vackert sätta ord till alltihop när vi är två
Du har ett sätt att bara glömma, när problemen tränger på
Ett sätt att gömma mig för stormen, när Du vill och när Du kan
Ett sätt att glömma mig i regnet; som om "lilla jag" försvann
Du har så svårt att säga om jag ens betyder nåt för Dig
Jag räcker inte fram
Men, Du har så svårt att vara ensam
så Du går till "lilla mig"
Men en dag försvinner jag ur Dina ögon, som en svår och jobbig grej
Du har blivit så stor. Jag kan inte rå för att jag saknar den lilla Henrik.
Men jag är så glad. Jag är så otroligt glad.
Phittan photade. Creds till Corny.
Det är vårat val att göra det vi gör nu
I köket slavar en liten nervös men vacker pojke som du retas med men i smyg bryr dig väldigt mycket om.
Goodmorning herr frost
Jag saknar dig och jag saknar dig och jag saknar den speciella bubbeltiden.
Solljus, vårvärme.
Smältvatten.
Cykelskjul. Ingenting blev bättre då, det bara förlängde smärtan.
"...här var jag alltid när jg var liten för att se om tulpanerna hade kommit. Jag var alltid här alldeles för tidigt..."
Good morning starshine
Allahjärtansdag fyller mig så med känslan av att någonting håller på att hända.
Någonting viktigt och speciellt.
Herman luktade gott idag, jag vill spara den lille mannen på burk och ha när man behöver.
Nu ska jag plocka fram mina gamla kassettband med Hairsoundtrack, och annan gammal mysighet.
The earth says hello
You twinkle above us
We twinkle below
Good morning starshine
The earth says hello
You twinkle above us
We twinkle below
Good morning starshine
You lead us along
My love and me as we sing
Our early morning singing song
Gliddy glub gloopy
Nibby nabby noopy
La la la lo lo
Sabba sibby sabba
Nooby abba nabba
Le le lo lo
Tooby ooby walla
Nooby abba naba
Early morning singing song
Jag kastar sten
Just nu sitter det en helt underbart mysig liten dansk familj i mitt kök.
Förlåt alla för mina fördommar, jag ska sluta ha förutfattade meningar.
Jag trodde jag hade glömt danskan helt och hållet, men ikket. Här inleder jag en lång konversation om mitt kemiprov med herren i familjen.
Imorgon är det skola, och Sofia. Sedan Silly, och shoppingrunda och inhandling till filmkvällen.
Ciao.
Flickr
Hemmadagar är det samma som leta-foton-jag-önskar-att-jag-tagit-dagar.
Jag delar med mig så att ni också kan få den där lilla känslan av att vilja ligga i en varm söndagssäng i morgonljuset och betrakta en rygg på någon man tycker mycket om.
Silly, du kommer alltid ha där där platsen
i mitt hjärta som ingen annan kan ta.
Ingen annan kan knuffa bort dig
från den platsen och ta den ifrån dig,
den är bara din.
Notering
Att du sedan lägger upp alltsammans på internet, inför allas ögon, att du förudmjukar dig själv på det viset för ondare är du tror. Jag vet att jag inte är den enda som oroar mig.
Du får festa hur mycket du vill med dina stjärnor och dina glömda minnen, men det gör ont.
Snart kommer du själv att förstå det med.
Snart är du ett avslutat kapitel i min bok, du har länge stått på randen till att skriva dina sista ord.
Jag har bara inte hittat de rätta orden, den rätta ordningen, det rätta avslutet. Ett kapitel ska avslutas bra. Antingen hemskt och förskräckligt, hisnande. Eller lungt och fridfullt.
And dark... As darkness.
Oh.
I am... A little child,
when I think of you.
Oh you.
You are... A mystery to me.
You are... A mystery to me.
To me.
Självuppoffring
Placera honom under mitt täcke tack.
Jag fick kämpa länge för min dröm.
Jag drömmer mig fortfarande äckligt mycket bort till någon annanstans. Fasten jag mår i regel väldigt bra just nu, så kan jag inte hålla kvar tankarna här, utan låter dem bara vandra iväg till englands sextiotal och sommaren och människor jag kommer att lära känna i framtiden.
Men, för att fokusera på allt bra i nuet, ännu en lista. Jag älskar listor.
Håkan Helltröm - 13/2
Allahjärtansdagsfilmkväll - 14/2
Umefolk - 20/2
Umeopen - 26/3
Paris - Sportlovet
Peace and love (och träffa folk som Johan osv.)- 22/6
Trästocks - 16/7
Urkult - 29/7
Olsen olsen
Jag vältrar mig i listor angående lördagen, men det går nog vägen. Ni som har frågor om att ta sig hit ut i skogen får kontakta mig, eller kontakta Leila för hon vet.
Men, jag kan ju skriva lite information här med.
På lördag går en buss från Umeå busstation klockan 16:05 som kommer att innehålla de flesta från umeå som ska hem till mig. Leila jobbar sent, och Henrik ska få finmiddag så de tar troligen en buss som går 19:45 från vasaplan och infinner sig senare än de andra. Här hemma bjuds det på middag, och gott. Jag letar efter muffinsrecept, så det kommer nog finnas det med. Silly får skjuts och kommer vid halv fyra, Sofia kommer nog vid fyra halv fem.
Puss på er.
KK, skulle du ta med dig några kladdiga kakor med va?
Svefn-G-Englar
Jag drömde inatt om ungdomarna från USA som jobbade i cafét på logen, och lite om filmkvällen.
Jag drömde att de två pojkarna i Viorar Vel Til Loftarasa videon klev in genom dörren, i vackra isländska lusekoftor och välkammat hår.
Jag lyssnar för mycket på Sigur ros.
My soul still sings
the song we once wrote together.
Gamma ray
Korpilombolo nikala o pajala
Nomnom, jag har verkligen början känna starkare för norrbotten efter den här resan!
Nå, jag och min far hämtade upp Leila i slottet utan el i Norrfors, och sedan bar resan iväg uppåt sverige.
Jag somnade med fötterna på leilas mage och vaknade upp när vi rullade in i Jokkmokks centrum utanför Ajttemuséet.
Första dagen var kall och jävlig, men ganska mysig med. Väldgit mysig. Jag handlade presenter till pojkarna, och lite till mig själv med. Sedan gick vi förbi hantverksmarknaden och gick av en händelse förbi Olov Falcks bord, och två små waldorfbarn som stod bredvid. Jag fick till och med en liten hälsning av A, vilket fick mig på ännu bättre humör.
OCH VI GJORDE ÄNGLAR OCH SÅG EN FALLANDE KOMET.
Det blev en ganska tidig kväll när jag, min kära mor och far och mormor och L åkte hem till Gällivare för att tillbringa natten hemma hos min faster och hennes man.
Vi telefonerade till Herman och talades vid ett slag, innan vi sovsovsov.
Varm natt, L bredvid.
Jag saknade Silly.
Dag två, vi såg ut som bollar här med.
Dagen har jag inte tid till att beskriva, det var kvällen som var viktigt och fin.
Eller jo, vi satt bakom ett berg av madrasser.
Vi infann oss punktligt - och alldeles för tidigt till en nästan tom loge på hembyggdsområdet.
Vi värmde oss vid brasan, tittade på när en herre bytte till danskläderna, frös, fotograferade, eldade lite, eldade fader vår, och gick så småning om in i andra rummet, ett väldigt litet rum, lågt i tag och fyllt med gamla gummor med långa kjolar och förkläden och hucklen. Så mysigt!
Vi var med på ett hörn på balkandansen, men sedan kom Valdemar och gjorde oss sällskap i fiket.
Sedan blev kvällen bara full med dansdansdans, vals, shottis, polka, hambo. Allt.
Jag och Valdemar klarade det galat på slutet, och hans väldigt trevlige far visade så gott han kunde. Nu är jag verklöigen peppad på umefolk om två veckor, här ska dansas.
Jag fick mig till och med en liten dans med Alexander.
Jag hade honom närmare än jag haft på mycket mycket länge, och jag kan inte säga att jag inte mådde bra av det.
Det är märkligt, men jag blir fortfarande så lugnad av hans doft. Det är egentligen så felfelfel.
Men det går inte att säga emot, han var min bästa närmaste under väldigt länge.
"....ge mig en tjuga så säger jag att du är den vackraste jag någonsin sett..."
För länge sedan för att kunnas räknas.
Vi åt middag i en toalettkorridor i västra skolan
och kom på att Leila ser ut som benjamin när hon spänner läpparna.
Leilas traditionella egobilder fanns såklart med på min kamera.
Vi fick de sista biljetterna till låtar och skrönor och såg Mikael Niemi.
Valdemar höll i "nu ska vi leka en rolig lek" nomnomnom.
Min danspartner nr. 1
Han tror fortfarande att vi sitter vid köksbordet och planerar och snurrar på den där jordgloben.
Nu åker jag och L iväg på en liten resa till norrland och min släkt uppåt.
Är tillbaka på söndagkväll.
sid. 101
Man gick in i en portuppgång vid stationen, det var mörkt och fuktigt.
Prostituerade satt i korridorerna och rökte cigariller.
Hotellrummet var utan fönster med stenväggar, kallt och smutsigt.
Nedrökt.
Love is the melody
love?
Byt ut mitt liv.
Foto: Voque steven meisel
Foto: Erika Svensson
Foto: Erin Jane Nelson
Det här får mig att tänka på Valerie och öknen och Ventor.
Philadelfiatåget är kallt och förtvivlat
och utanför är bara döda åkrar och döda avfarter
och döda fågelbon i de nakna träden och
himlen har aldrig varit sådär bråddjup.
I'm Sorry He's Mine
Jag vaknade tre minuter i åtta och hann inte få med mig någonting alls, men lyckades iallafall se ut som en snowboardtjej från lilja när jag sprang in i bussen. Kände mig cool.
Alltså, efter dagen och bussresor och kyla åkte jag och Sofia in till stan, jag var arg för att Arvid var sjuk och Sofia var allmänt osocial med sin nya lilla vän.
Nåväl, vi tog oss in till biblioteket och hittade Henrik och Dennis.
Hemmakväll, hamburgare, girlznight.
Sedan satt vi i en och en halv timme och tittade på en äckligt sorglig film, och jag bröt helt ihop i slutet. Jag har aldrig gråtit så mycket till en film tidigare.
När jag fyllde fjorton fick jag I taket lyser stjärnorna av min mamma och älskade den radan då. Jag grät tillochmed till boken när jag läste det sista kapitlet.
Johanna Thydell är en fantastisk tolkerska av tonårstiden, speciellt hennes Det det fattas en tärning.
Den vill jag bara hoppa in i och följa med på Pucks och Emanuels promenader och sitta och dricka apelsinjuice på det lilla caféet och prata musik.
Emanuel är som en kopia av min gamla vän, en vän jag höll allra närmast mitt hjärta.
Det kommer nog bli ännu svårare att se den filmen när den kommer ut.
Nå, en recention av själva filmen. Det var en förskräckligt dålig tolkning av regissören, för boken och filmen överenstämde inte nästan någonting. Jag blir ju arg.
Johanna borde inte accepterat det.
Filmmusiken var underbar, speciellt första låten, som jag inte har EN ANING om vad den heter.
Lykke li gör en del, och Miss li.
jag känner att det blir väldigt ointressant det här, men det spelar nog ingen roll.
Jag hade iallafall en fin kväll med S, vi har kommit varandra väldigt mycket närmare den senaste veckan.
Bli frisk
Second
Vinka, kasta sten på ditt fönster.
Men jag är rädd att du skulle gör som du alltid gjort senaste tiden, gömma dig bakom gardinerna.
Som ett jävla spöke
second?
Alla kallar mig för discotjej
Jag är helt seriöst trött på allt du tillfogar/tillfogat mig och vill helst att du drar din kos just nu.
Jag ser tillbaks på mörka moln, dom kanske krossar mig en dag men tills dess var det jag som vann.
Saknar Mimmi som jag snart kommer att få träffa.
Saknar inte dig.
Inte.
Dig.
love?
He wanna smile on a big street again
Annie may go down and still make a sound
She may go down and bleed in your mind
Because now you hold your breath and your tongue
But she would still go down and make a sound
Make a sound, make a sound, make a sound
Annie may go down and still make a sound
She may go down and bleed in your mind
Because now you hold your breath and your tongue
But she would still go down and make a sound
Make a sound, make a sound, make a sound
Sigur
I swin through my mind
back and forth
Jag vill vara en sextonårig smal skolpojke med fluga och hjärtat i halsgropen och ha svarta lackskor och spela synth i smyg ibland.
sex och sånt
Jag har såklart en massa planer angående mina vänners kärleksliv, asusual.
Men det är mysiget, eftersom jag äger på det. Att förutspå vad som kommer hända mellan två personer ochsåvidare...
Efter helgen med tjejerna känner jag att jag kommig mycket närmare dem.
Speciellt Sofia. Eller, vi var ju redan nära, men ändå.
Ja.
Idag bestämde jag mig för att följa med kiki in till stan i sista minuten innan bussne skulle åka, och hamnade till slut på ett väldigt överfyllt bibliotek med egentligen alldeles för mycket folk. Blev tillsagda för första gången och blev hotade med att bli bortfösta av securitas.
Dagen spenderade jag med Herman, Dennis och Yasis. Jag är asglad över att ha börjat umgås med Herman igen, han är verkligen en såndär människa man mår så himla bra av. Nomnom.
Vi gick och fikade på station, väldigt märkligt eftersom ingen av oss någonsin brukar fika där...
"Han är liksom sådär intedrickasnäll juh!"
Garfunkel
Idag var den finaste mysigaste morgonen på riktigt länge.
Fösta vaknade jag upp bredvid Emma och Allis i ett supervarmt sovrum i Kerstins lägenhet och krängde mig av och an för att bli av med allt klistrigt och äckligt och varma täcket.
Sedan hoppade jag in i duschen i Kerstins badrum där det ligger sextidningar på golvet, och duschade borta allt varma och all Johnsvett och konsertklister.
Sedan kände jag mig fräsh och utvilad som satan och väldigt duktig och ställde mig och diskade allt vi tjejer ätit på i tredagar och plockade frukost ur skåpen och var så moderlig och snäll.
Det var en såndär morgon allt var fräsht och lite sådär filmiskt.
Sedan när jag ensam gick från lägenheten och gick henom Östermalm och solen lyste och det var vår i luften var allt bara vackert och lyckligt.
Jag kom att tänka på hur vackert det egentligen är i den stadsdelen, det är absolut den delen jag skulle vilja bo i när jag flyttar. Jag älskar alla de pastellfärgade gamla husen som ligger efter skolgatan.
Det finns ett speciellt, som jag tror är en glasögonbutik. När man tittar in genom fönstrena så ser man väldigt vackra tapeter och en hel massa härliga möbler och inredning.
Sedan finns det dom där små fönstervåningarna som ajg bara kan fantisera mig in i och placera ut vita spetsgardiner och små röda köksbord och sovalkov med vita lakan och affisher från franska romantiska filmer och Marie Antoinette.
Stora glasburkar med olika tesorter och ett enormt skafferi med alla möjliga askar och paket i.
I sängen ska det ligga en liten vacker indiepojke med rufsigt sovhår och smala axlar och slutna ögon.
"Jag skyddar dig" viskade du i mitt öra
You're just a animal developed into
Johnossi var i bäst, helt och hållet underbara live. Trots den lilla parfymdoftande fjortisen med stilettklackar framför mig så var det bara bäst. Jag förpeppade med Sofia Herman och Emma och det var bara glädje och lycka överallt. När jag hörde de första tonerna till Broder Daniels You bury me insåg jag att Johnossi inte bara är bra artister, utan att de väljer galet bra förbandsmusik. Hehu.
Lite smågalen sådär, men ni som känner mig vet ju hur jag blir på festivaler. Yeah.
Själva konserten var bara en massa svettiga kroppar och Party with my pain och jag hade en trygg Herman bakom mig som skyddade mig mot farliga män.
Det var fint att få uppleva Johnossi igen med Henrik och Herman, för första gången jag träffade dem var på förra årets Umeåopen och det var också första gången jag hörde Johnossi.
Nu under nästan hela konserten hade jag Henrik bredvid mig, vilket kändes så otrligt bra och tryggt.
Och du tog min hand
Ett annat stort plus under helgen var trumpinnekillen vi träffade som raggade på pojkarna.
Eh, och att Albin strulade med Pierre, sångaren i Cemical Vocation. Vi älskade det allihopa.
Sen var ju inte den halvnakna moshpiten till Skumdum för dålig, och inte heller tiden under trappan.
HAMNGATAN och deras små skolpojksutseenden dog jag lite för.
Och du tog min hand
Albin och Pierre, nomnom
Albin och Cecilia
Trumpinnekillen och Pierre, detta var underbart att se.
Här hittar ni mig när jag har uppdragna axlar och ser allmänt emo ut och pratar om This Night Without http://www.vk.se/Article.jsp?article=249076