och jag tänker på dig.







It´s in the rain



Det är så många som har förändrats under sommaren.
Jag har inte så mycket mer att säga om det, eftersom jag helt har tappat skrivförmåga, allt ligger bara klistrat där långt inne och vägrar komma ut. Därför läggs bloggen på ganska tjock is. Tror jag. Om det inte kommer någon enormt stor intressant händelse i mitt liv, vilket det nog defenitivt inte kommer att göra på allt bra länge så det är nog lugnt. Men iallafall. Alla har förändrats, och då menar jag inte någon lite miniförändring utan liksom stora seriösa. Långvariga. Totala byten av personligheter. Jag har varit så inaktiv i mångas liv under så lång lång lång tid och det kan jag bara skylla mig själv för.

Det har gjort att jag har missat så många händelser, så många saker som jag borde ha vetat om, om jag hade varit en bra kompis. Men jag har blundat på något vis, släppt det förbi mig. Jag har inte märkt någonting av allt som försigått runtomkring mig för att jag helt har varit uppe och snurrat i det blå med fötterna högt över marken och mig själv, långt borta från de jag borde ha brytt mig om.

Många tycker som vanligt allt det där med att jag är en totalegoistisk människa som "vänder kappan efter vinden" blablabla allt det, och JA jag har HÖRT det nu.
Kanske borde jag försöka ändra på mig? JA skulle många säga. Men helt ärligt, jag vill faktiskt inte det.
Jag är less på avsky och hat, och NEJ det finns faktiskt ingen som jag hatar. Jag vet att du som läser absolut inte håller med mig i det, men okej det är lugnt. Jag vet att det är svårt att tro någonting annat.



En sak till, läs det här.
Det är en text som en gammal vän till mig skrivit och jag tycker att den är otroligt träffande.


"Hat är ett bagage, som allt för många bär omkring på.
Vi hittar någon att skylla allting på, allt lidande vi ser.
Jag ser tonåringar runt mig som skriker åt varandra, hatar på varandra, och till och med tar till våld för någon slags bekräftelse.

Det är enkelt att fokusera på små saker, att inte orka se den större bilden, men ärligt talat, vem lurar vi? Den finns där.
Det finns ett djupare sätt att se på saker, att istället för att bråka, lösa bråken och göra gott.
Om vi bara tog ett djupt andetag när vi stötte på ett problem och tänkte ”Vad som än händer, så är det okej” så skulle vi kunna lösa saker på mycket bättre sätt.

Varför är det så att en person går in med motivet att såra en annan? Hämnd? Det är en väldigt dålig lösning.
När jag frågar folk som försöker att såra någon den här frågan så får jag aldrig något bra svar.
Mest så verkar det som att personen inte orkar bete sig till sitt optimala.
Det här är väldigt synd, och jag skulle önska att folk allmänt försökte göra världen till en bättre plats, istället för en sämre, ingen tjänar på det.

”A Rattlesnake, if Cornered will become so angry it will bite itself. That is exactly what the harboring of hate and resentment against others is - a biting of oneself. We think we are harming others in holding these spites and hates, but the deeper harm is to ourselves.” ~E. Stanley Jones

Livet är för kort för att vi ska gå omkring och hata varandra, för er egen skull, gör något bättre med er tid."

- F





Tjugonionde augusti


"Allt jag gör är att testa. Testa teorin om de tre orden. Testar de tre ordens bisats, ändrar om och ser vad som händer. Ibland kryper jag närmare, ibland vänder du dig om. Ibland vänder jag mig om och då kryper du ibland en gnutta närmare. Ibland finner jag mig platsa perfekt bland alla kotor och svalnar av tills jag blir varm."






Summer rain


Last summer was mad remember the rain
I know people complained
I had something else in mind
Not the sound of rain against my window pane
All I could hear was you
Hammering in my head

Fall like a wave
Against a rock
Leave with a rush
Or get crushed
You never know
Until after the shock
When you wake up
What’s broken what’s not

One day I don’t know how
My whole life evolved
Around you my Lord
Believing was not enough

You said I was a hole of desperate need
And no love in the world
Not even yours
Could satisfy me

That’s when the troubles began
Disasters came
One by one I nearly drowned
In that Summer rain

Fall like a wave
Against a rock
Leave with a rush
Or get crushed
You never know
Until after the shock
When you wake up
What’s broken what’s not

We fall like waves
Against the rock
Leave with a rush or get crushed
You never know
Until after the shock
When you wake up
What’s broken what’s not
When you wake up
What’s broken what’s not 



I gbg-regn igen


På höslovet åker jag till göteborg. Jag hoppas, jag hoppas jag hoppas att det blir bättre än förra gången.
Lite ont kommer det väl göra fortfarande.

Jag är världens tråkigaste.
Jag sitter still, det kliar i min hals och hör radio-pop.
känner för dig nu






Tjugosjätte augusti


Det rumsterar en dansk radikalfeminist i mitt hus här i kalla mörka skogen.
Jag vill sova inatt med någon näranäranära, inte vara här.

Jag har återigen uppgraderat min ointressanthet.

Lars Winnerbäck, kent, sims, mario, pokémon, fable




tjugonde augusti



Till en början finns alltid valet att vara ensam. Sedan blir det inte ett val längre. När slutade det vara ett val? Vad är det i mig som har slutat välja dig, som istället har flyttat in i dig så att jag måste vara med dig för att kunna vara med mig själv?



Jag behöver dig mer än jag älskar dig och jag älskar dig så himla mycket



"Hon frågar ibland vad han tänker på. En gång svarade han att han tänkte på att göra slut, att han funderade över om de verkligen var gjorda för varandra, han ville vara för sig själv. Egentligen tänkte han på något helt annat. Hon grät hela dagen och han njöt av hennes otröstlighet, hur hon kilade sig fast, bankade på honom och sa att han adlrig fick säga så igen."




En av mina kvinnliga förebilder





Linda Skugge - debattör, krönikör, författare, feministkämpe

"Akta här killar, här kommer gud och hon är jävligt förbannad" ett fruktansvärt bra citat som stämmer på skugge till hundra procent. Ingen kan vara så förbannat förbannad som Skugge, hon attackerar allt och alla som behövs attackeras, och hon gör det bra.

- Det här är ingen bok
- Akta er killar, här kommer
gud och hon är jävligt förbannad
- Lilla ångestboken



Feberig



Jag går bara runt och är sur hela dagarna. Skolan har börjat, jag är sjuk och har feber alla skoldagar nonstop.
Tråkig har jag blivit, jag är tråkig för mig själv också. Skulle det inte tillsist blir bättre nu på midgård?
Jag känner mig bara äckelful hela tiden för att det finns så många dödligt vackra där.

Less arg trött otacksam, ikväll ligger jag hemma och kikar på sliskiga kärleksfilmer och är saknig efter det där.



Midgård


Min allra första riktiga dag på midgård! Härligt äntligen jajaja, åh.
Fast det finns ju en hel del annat att säga om det också.
Till exempel min klass som råkade bli en tja, mindre bra klass.










Sista sommarlovsdagen


En sista solig dag, men hösten kryper runt marken.
Eva kom hem efter nio veckor i skåne, och vi satt på en filt i parken någon timme.

Sedan sov jag med finaste fina och två kattor.








Femtonde augusti





// haru



Erlend


Saknar jim rätt mycket ikväll. Lyssnar på erlend oye för att minnas oslotiden.
Jag är halvkär i honom. Erlend alltså.

Så. himla. fin.

och han påminner mig om Patric Wolf,
eller har jag helt snurrat in mig i en massa felaktiga saker ?








den trettonde augusti tvåtusennio (igen)


stamparsönder går-i-bitar rastlös. att det alltid kommer, den där förbannade förbannade ettriga rastlösheten, såfort jag kliver över tröskeln in i mitt hem. jag vill vara någon annan stans egentligen i någon annans armar och borta.
tunga samtidigt så enormt lätta tankar, flyger fritt uppe i taket ovanför mig.

vill ha solsken och vår, eller regnigt och höst och höstlukt på riktigt och löv.

nej nu är min halvtångestlillaork slut. imorgon stannar jag iallafall hemma.




trettonde augusti


Det känns som om jag varit hemifrån i flera veckor.
Nu är jag hemma iallafall fast jag gör inte speciellt mycket av den här hemmatiden. Jag lyssnar på Winnerbäck och längtar tills imorgon när jag ännu en gång åker bort. Är borta ett tag. Snart börjar skolan och jag har inte alls egentligen insett vidden av det. Kommer den här pressen att behöver prestera nu igen? Att dela klassrum med sådana som bara ser snett på en kanske. Det blir iallafall en helt ny upplevelse och jag längtar till och med.

Jag lever i moa-lina croalls värld idag.






När du drömmer, kom ihåg mig då






När du står ensam kvar på tå, när ytan inte går att nå, när du träffat botten, kom ihåg mig då.
När du tagit första tåg och ger vad som helst för en dialog, när du står sist i kön, kom ihåg mig då.
När vintern gömmer dina spår så att du inte hitttar hem, när du är vilse i en vinternatt igen,
när det blir varma sommardar kom ihåg mig då, när vinterisen ligger kvar kom ihåg mig då.
Här finns du kvar.

När du står på toppen och tittar ner, när det är ljust vartän du ser, där du har vunnit, kom ihåg mig då.



"Lyckliga människor är inte intressanta"


Ja, så är det ju. Sanning rakt igenom.
Jag är lycklig, jag lever ett totalt ointressant liv för de flesta andra förutom mig själv,
jag har det nästan precis som jag vill ha det, jag har den tryggheten den kärleken den vänskapen den friheten den lättheten jag så hemskt mycket behöver.

Idag har jag suttit på en filt nere vid kajen tillsammans med Leila och känt någotslags höstkänsla. Det där friska lätta börjar komma, det känns som om det är påväg nu.





Livet som rann ur dig sakta



"Jag är pesten jag är smutsen jag är giftet i din brunn, jag är hjärtat som tappat lusten, och jag är det spruckna glaset i din mun. Jag är huggen jag är sveken jag är knuten i ditt bröst, jag är blicken ifrån den fege och avundsjukans bittra röst. Jag är taggen på en multnad ros, jag är världen satt i brand, och jag är blodet på din kärestas kind och kniven i din hand. Jag är mörkret under kappan jag är ljuset i din tunnel som du hittade till tillslut."



Som om du tappat livet


Den senaste veckan har min skivsamling utökats betydligt.
Med bland annat detta:



Broder daniel, dubbel cd + intervjuver och livespelningar.
Bästa låt: You bury me






Billie the vision - Where the ocean meets my hand
Bästa låt: I´m on the road



Bokaspers orkester - hund
Bästa låt: Leende med kniv eller när du rör dig



Håkan Hellström - Ett kolikbarns bekännelser
Bästa låt: Hurricane gilbert



Laakso - My gods
Bästa låt: Once again late at night



Lars Winnerbäck - Strimmor (singel)



Lasse Lindh - Svenska hjärtan
Bästa låt: Tunn





(den här skivan impulsköpte jag i en litenliten skivbod på urkult iår, mest för att skivomslagen var snyggt. Att den var hemskt bra hade jag ingen aning om, men det var den)

Ludvig Svartholm - My heart´s eyes
Bästa låt: When streetlights go out



Röyksopp - Junior
Bästa låten: Happy up here



Salem al fakir - Astronaut (singel)





Salem al fakir - This is who I am
Bästa låt: Oklart



Joakim Thåström - Kärlek är för dom (singel)





Ett hejdå till Therese


I fredags var vi några stycken som satt nere vid kyrkudden och sade hejdå till therse som om tre dagar åker iväg till usa ett år. Någon ganska suddig person hade första tjing på min kamera under kvällen, så bilderna är lite suddsudd dom med. Jag badade mest. Och cyklade sedan genom dimman på natten hemåt med stjärnorna över oss.












My heart´s eyes










When streetlights go out


Det är som att just nu är febrigt glödande jag vet inte vad. Antingen står allt fruktansvärt still eller så går allt så snabbt som det kan gå. Jag förstår inte, vi gör väl allt rätt? Det är ju alla andra som är ivägen och förstör. Bryter ned det där vi bygger upp.

Vad är det i mig som då för länge sedan slutade kunna klara av?  Klara av sånt här, sånt här mänskligt som man ska kunna klara av. Det är väl så?

Till en början finns alltid valet att vara ensam, sedan blir det inte ett val längre. Då någongång för länge sedan slutade det att vara ett val. Vara ensam är lika med förgås är lika med gå under. Jag vill inte gå under jag vill ju stanna i det här för det är det här jag vill ha det här jag älskar så att jag går sönder. Att ingen annan förstår det kan jag inte göra någonting åt. Jag älskar, det är min kärlek, jag älskar blir älskad. Är det inte så, man ska känna och kännas.



Your birdsong














Eldnatten


Såhär såg eldnatten - urkults invigningscermoni ut genom min kamera.










Urkult


Efter en knapp veckas festivalande med bohemtunikor, harembyxor, leriga skor, veganmat, nostalgi, kärlek, återförenande, vattenpipa, chai, papadam, så in ihalvete kallt, hippiekultur, bakteriekultur, varm choklad i blöta tält, varm pojke i kallt tält, skrikande barn, musik, saknad (jag tror att sakna är ett ord som förekommer oftast i afterglowbloggen) skabbighet, punkare, liabana, barnpornografi, jagbehöverdigmeränjagälskardigochjagälskardigsåhimlamycket.























Haha vi vet alla vad tonårsångest är, kom och ge kom och ta


Jag är hemma igen nu, och möts tyvär det första jag gör utav en liten illmarig kommentar från någon som tydligen är en Nära Vän till mig. Det smärtar mig, det är klart att det gör. Men du nu som skrev det där, kan du inte prata med mig? Jag ursäktar om jag beter mig på ett visst sätt som du/många ogillar men just nu är jag faktiskt mycket stabilare och tryggare i mig själv än jag varit på länge. Om det gör mig till en hemsk människa, så visst okej. Men jag är lycklig, och jag vet att det finns dem som älskar mig, bara kanske inte du.


"Det känns som om du gått och bestämt dig för vem jag är, att jag inte kan förändras, bara för att det är enklast gör dig. Det verkar som om du inte vill att jag ska bete mig annorlunda."


- Gunnar Ardelius

(Som sagt vill jag gärna veta vem denne Nära Vän är)