2008 var det året mitt sociala liv började, innan det var jag en nolifer strandsatt i Vännäs utan hopp om räddning.

Men, höstterminen 2007 började jag i teatergruppen på teatermagasinet, och då

- En ny värld öppnades. Woho.

Genom Alexander lärde jag snabbt att känna massvis med människor, och våren och sommaren satt jag i timtal i sfparken och sprang runt på stan och på festivaler.

Jag älskade alla och världen älskade mig och jag v ar lycklig och ingenting kunde gå fel.

Undan för undan gick det nedåt, men alltsomallt har ju det här året varit det bästa någonsin.

Allis var med från början och fortsatte att vara en av de värmaste hela året igenom.

Henrik träffade jag på Umeopen och han blev min absoluta närmaste under några veckor.

Nu i slutet skildes våra vägar, men jag minns fortfarande alla minnen.

Leila träffade jag för första gången på Umefolk, men det var inte fören på Umeopen jag upptäckte hur underbar hon var.

Hon förgyller min tid, och är väldigt bra på att förenkla mina tankar. Leila är en underbar person som ska finnas i mitt liv, alltid. Har jag bestämt.

Vi stod aldrig varandra riktigt nära. Men, han var fortfarande en av de få människorna jag har litat på till hundra procent. Han hjälpte mig, nog ovetande om det, genom en jobbigt tid. Tack 

Kiki är en stjärna och kom in i mitt liv nyligen som en viktig person.

Elmer, min supermario var min andra hälft i fyra månader.

Hela min vår var fylld av Haga och lpskivor och övernattningar.

Älskade pojke.

Albin är obeskrivlig. Han träffade jag tillsammans med Arvid i våras. Tiden går så fort.

Det var inte länge sedan det var Albinokuz.

En person jag sätter allra högst, en person jag kan sitta i timmar med i telefon.

Jag älskar dig.

Fall inte i för all din törst,

Arvid, min silly.

Underbar på alla sätt, fortfarande min lilla pojke.

Älskar dig med.

OUS