Läget är sådär. De enda känslorna jag har i mig är hemlängtan saknad frustration och med dem går det inte att göra speciellt mycket med. Jag är trött. Så förbannat trött. Jag vet inte vad det är med den här sommaren, men det känns som om det inte riktigt börjat än. Det är sorgligt att midsommar varit, att det redan nu börjar bli mörkare och mörkare. Men, att ta ut mörkret i förväg förstör ju bara för en, eller? Men det ligger där, skaver och skrämmer. Jag vet inte hur det blir i höst och det skrämmer mig. Det skrämmer mig det skrämmer mig det gör mig skräckslagen. Att veta att ja jag kommer att automatiskt må åt helvete när det blir mörk, ja det skrämmer. Nästan förskräcker mig ifrån att våga leva ut helt och fullt nu, när det är ljust, när det egentligen går att göra vad som helst.

Kom hit nu jag behöver dig.