Det var en gång en man, som skulle hålla ett föredrag för en stor grupp människor i en stor talarsal. Ingen visste vad han skulle tala om sedan innan, så de visste inte vad de hade att vänta.

Han tog fram en burk, satte den på bordet framför sig och fyllde den sedan med några rätt stora stenar.

När han inte kunda få i fler frågade han publiken framför honom.

"Är denna burk full nu?"

Publiken svarade direkt ja. Alla såg att det inte gick att stoppa i fler stenar.

Då tog han fram några fler, mindre stenar och lade dem i burken. De sjönk in mellan de större och lade sig tillrätta.

När han inte kunde få i fler frågade han publiken 

"Är denna burk full nu?"

De svarade ja.

Då tog han fram en näve med grus, och hällde i.

När han inte kunda få i mer frågade han publiken 

"Är denna burk full nu?"

De svarade ja.

Han tog fram en handfull sand, och fyllde upp burken till fullo.

Och så sade han.

"Dessa olika stenformer representerar olika former av bekantskap och vänskap i en människas liv.

De stora är för din familj, dina allra närmaste vänner och för din partner.

De lite mindre är dina vänner du ofta umgås med, och som du tycker mycket om.

Gruset är kompisar till kompisar och ytliga bekanta som man träffar ibland, ofta tillsammans med gemensama vänner.

Sanden är alla de ytliga personer som glider igenom ditt liv, men fortfarande lämnar efter sig minnen och intryck.

Alla former behövs för att ditt liv ska fungera.

Du kan inte utesluta någonting."