(nästan nästa dag)
Jag skriver små, korta meddelanden som blir mer och mer ärliga ju mörkare natten blir. Skickar iväg dem i ren förtvivlan över att ingenting blir som jag vill, men som en tröst: i vetskapen om att mottagaren känner mitt hjärta. För det gör han. Ibland allra bäst av alla.
".....då tog han åter tag runt min midja,
drog mig bakåt och la mig tätt intill sin bröstkorg,
gömde mig i sin famn...."
behöver dig.
Kommentarer