BEHOVET ATT BEHÖVAS

Vi lever i ett överflödssamhälle. Ingen behövs egentligen på riktigt, allt och alla går att byta ut till något eller någon annan. Andra finns hela tiden där för att ta din plats om du faller bort. Människor behövs inte längre. Inte konstigt att man känner sig överflödig ibland.

Samhället ju ungefär detsamma som interaktionen mellan människor, och det gör ju att vi mer eller minde tvingas att ta del i det "samhälle" och skapa oss egna relationer. Människor dras till andra människor för att de inte klarar sig själva tror jag. Vänskap är aldrig helt osjälvisk, man gör alltid någon för att få något tillbaka, och det är bara naturligt. Kärlek är det definitivt. Ömsesidiga relationer, behovet av varandra, törsten efter närhet (inte bara sexuell närhet alltså, närhet i den bemärkningen att vara fysiskt nära någon behöver inte alls ha med sex eller sexuella känlsor att göra) är något alla behöver.

Jag tror att önskan man har om att själv vara behövd nog samsas med en önskan om att inte behöva andra i den utsträckningen man faktiskt ofta gör. Inte för att den cirkeln fungerar så bra i praktiken kanske, men jag känner igen mig otroligt mycket. Fattar ni vilken lättnad det skulle vara att inte känna att man behövde någon i hela världen. Att inte behöva tänka på känslor och relationer och vänner. Så det blir nog så, att man vill att andra ska behöva en tillbaka, så att man inte blir ensam och löjlig kvar.

Jag behöver människor, kärlek, vänner, närhet, godkännande, uppskattning, och allt det där. Hela tiden, och extremt mycket. Inget får mig att må så dåligt när jag misstänker att jag inte är önskad, att jag inte är riktigt behövd eller att jag är istället för någon annan. Ett substitut för någon annan, någon annans kärlek, någon annans vänskap. Inget får mig att må så dålig när jag behöver någon som inte behöver mig tillbaka.

Att inte vara just oumbärlig tror jag riskerar att vi känner oss överflödiga. Och att känna sig överflödig är nog det värsta som finns.

gud. så sant. tack!

Sv; Tack så himla grymt, ska kolla upp det imorgon!

du behövs.

Naturligt! Så för alla. Mycket vackert skrivet. Och somliga behöver dig!

Du är så bra.

Jag ska vara så trevlig jag kan.

Jag vet bättre än de flesta hur du känner inför människor och behov av kontakt. Och jag vet att du hellre stöter bort människor än riskerar att känna dig oönskad.

Och det är helt irrelevant, nu när jag tänker på det.

Det som är relevant är att du, om jag förstått detta inlägg rätt, faktiskt har fått för dig att människor alltid agerar i själviskt syfte. Det stämmer inte.



Alla är inte som du.



Jag kan förstås ha läst fel.