"Jag och Elmer går upp mot området igen efter att ha suttit på en bänk vid älven. Vi hade badat fötterna i det svala vattnet, pratat på en bänk och han hade kallat någon random pappa. I alla fall så när vi går upp mot området är jag inte arg längre, och så sitter hon på gräset just framför ingången. Amanda. 
- säg hej, viskar Elmer i mitt öra. 
Okej då tänkte jag och gick upp mot henne. Men hon sprang iväg då hon såg mig komma. Hon och Nicole flydde. Så jag pratade med Leila istället och Jessica låg på rygg där. Hon var så himla söt. Det är hon fortfarande. 
Men det var ju bara slutet av minnet. Så jag började minnas början:
Vi skulle se på Cirqus Alfon, och jag och Jessica sprang hem och gick på toa för det var så himla lång kö på området. Sen cyklade vi tillbaka fort som dårar och kom fram vid andra låten typ. 
     Vi skymtade Elmer rödsvartrutiga skjorta längst fram vid scenen, men jag såg också en knallröd frisyr brevid honom. Och det stack till i magen. Vi trängde oss fram till Elmer och hoppade där, en bit bakom honom. För han stod längst fram brevid Amanda och där fick vi inte plats. Han såg oss och försökte dra fram mig längst fram också, men helvete heller. Trodde han verkligen att jag tänkte hoppa brevid henne? Ja, det tänkte han visst. 
- NEJ! skrek jag. och han blev väl lite förskräckt. Men han gav upp iaf. 
- Då hoppar jag hellre här bak brevid dig, sa han. Gullegull.^^
Efter ett tag hoppade han  längst fram ändå, och jag blev rätt så ledsen. Jag var ju så sjukt rädd för att bli utkonkurerad av Amanda, och jag ville inte förlora Elmer. Var så rädd att han skulle välja tillbaka henne för att hon är mer patry och vågar mer. Dom hade ju varit tillsammans jättelänge. Ett helt liv i mina ögon. Så jag blev ledsen av att han sket i mig, tyckte jag, så jag gick längst bak. Bort från scenen, bort från allt. Gick förbi Jessica och viskade att han är där framme, han hoppar brevid amanda. Hennes förstående blick gjorde allt. Tårarna var såhääär nära. Jag sprang bak til björkarna vid tältet där Isak spelat. Jessica följde med och jag förklarade hur jag kände om allt för henne. Och hon lyssnade som en jävla Gud. Det hjälpte väldigt mycket. Tack Jessica. 
     Sen var det slut på konserten. Elmer sprang omkring och letade efter mig vid scenen, trodde jag. Idiot. Sen såg jag att han stod och pratade med Amanda. Satan. Sen fick han autografer av bandet på sina skor och var jättestolt. Och skrattade lite mer med Amanda. 
     Sen såg han mig. Han hade ringt tre gånger och jag hade inte svarat. Han kom fram till mig och Jessica gick till Isak. Hon förstod allt, men Elmer hade inte fattat någonting. Och då verkade det för mig som om han inte brydde sig. Jag förklarade för honom, och han svarade något. Minns inte. Han bad om förlåtelse flera gånger. Till slut förlät jag honom. Men inte helt, fast det sa jag inte. Aldrig helt för jag är sjukt långsynt."