Jag hade som sagt ingen kamera med mig på peace men här är lite bilder jag har snott från olika kompisar! Nu är jag förresten hemma från en annan festival och tar det lugnt med massa film och chips och bad typ. Men alltså, bilder;

Peace and love ligger på en massa stora ängar i Borlänge och var större än nånsin iår, och lika varmt som alltid!

Jag åkte dit med min kompis Kasper som aldrig hade varit på stor festival! Vi bodde i ett sexmannatält på en nyinköpts luftmadrass som var trettio centimeter tjock, halvdog i värmen och hade det nice.

Här är några av mina fina festivalvänner jag spenderade mina dagar med! När vi inte var på konserter hängde vi mest på filtar utanför tälten och drack cider.

Jag, Linnea och Ella såg Rebecca & Fiona en kväll och fan vad fett det var! Grymma brudar med grym musiksmak. Jag tappade min sula på mina fina gula kängor också vilket var lite tråkigt, menmen. Sånt får man ta på festival!

Såhär såg campingen ut efter nån dag <3 Om någon vecka är det dags för min nästa festival, nämligen bästa finaste Urkult!

Det här är vad jag spenderar mina dagar med just nu! Fina bästa japanska serien Fruits Basket. Med vackra animekillar, lite för omtänksamma tjejer, lite lagom med magi, den japanska zodiaken, bästa humorn, ja typ det. Se den!

Till trästocksfestivalen i Skellefteå närmare bestämt. För att bo på en dräggig camping, se kapten röd och kajsa grytt, och umgås med vänner jag inte träffar på ungefär hela sommaren. Säg hej om vi ses! Kram

När jag var i min stuga förra veckan åkte vi en sväng till röda korset i skellefteå! Då hittade jag den här för trettio kronor, värdens bästa fynd! Röd och glansig med halterneck och låg rygg, perfekt. Nu hoppas jag bara på lite bättre väder så att jag kan få använda den!

Jag har som sagt varit i min stuga en del också vilket inte var så jätteroligt utan ganska ensamt. Men jag hann med en del bra saker också, som att plocka blåbär, cykla till sjön, måla ett hus och virka en massa.

Hej på er igen, gud var jag har varit borta känner jag! Det börjar väl bli dags att säga några ord om peace. Tyvärr så glömde jag min egna kamera så dessa har jag brutalt snott från rockfoto hoho.

En av de första vi såg på peace and love var Lykke Li! Jag såg henne förra året också, då på en väldigt liten scen och med inte allt för imponerande publik, men nu märker man verkligen hur stor hon faktiskt har blivit. Medans vi väntade hamnade vi bredvid en kille som var supertänd på Tove Styrke och när han fick veta att jag går i samma skola som henne blev han helt till sig! Jag lovade såklart att hjälpa honom på få ligga, vad gör man inte för en stackars ensam kille. Lykke var himla bra iaf och jag dog halvt när hon plötsligt började spela introt till en knifelåt. I en halv sekund trodde jag att Karin och Olov kom upp på scenen och grrrgthkegekght vad grymt det var att höra knife på en scen, även fast det inte var riktigt knife som framförde.

Någon annan vi såg var såklart Patrick Wolf. Tyvärr såg jag bara den sista halvan men åh. Det var verkligen jättebra. Jag har faktiskt använt två av hans låtar till mina visningar men de spelade han tyvärr inte vilket var lite synd, men jag var nöjd ändå! En sak är då säker och det är att han verkligen är så snygg som man tror ehe.

Något som jag hade settfram emot var såklart 30 seconds to mars. Jag har inte så mycket mer att säga än ÅH vad jag fortfarande älskar det här bandet alltså! Jared såg kanske inte ut som han gjorde när jag var tretton men direkt när han tog av sig sina blingblingglasögon och man såg hans extremblå ögon så såg man den gamla fina jared. Svart nagellack hade han iallafall fortfarande! Det bästa var absolut The Kill och aaah när han skrek den heliga raden "this is who I really am" gltjlregtr åh mitt trettonåriga hjärta dog.

En av de roligaste grejerna jag var på var Hemmakväll med Långkalle som var en konstig grej med några rappare från olika band. Min favorit Simon Gärdenfors var med, och Frej som spelar med SMK, maskinen. Jag råkade hamna bredvid två jättefina små femtonåriga popkillar från stockholm och gud vad vi hade kul den kvällen! Jag fick världens snyggaste keps också som jag måste visa er sen.

Sen kom den absoluta höjdpunkten. När jag var typ 14 och så brukade jag gråta rätt ofta på konserter, jag minns första gången jag såg håkan, ojojoj. Nu för tiden brukar jag alltså inte göra det alls, det har nog inte hänt på tre år eller så. Men när Henrik kom in på scenen och spelade de första tonerna i Only Life I Know började det automatiskt. Jag har aldrig varit på en konsert som var som Henrik Berggrens på peace and love, det var verkligen något av det bästa jag sett. Henrik spelade akustiskt med bara en ensam trumpet och det var precis så sorgligt, vackert och fint som det ska vara. Broder Daniel Forever.

På bilden ovan ser ni förresten mig bakom tjejen med röd basker och framför en kille på två meter som var så snäll och lät mig stå framför honom. Tack fina du!

Hej på er igen. Jag vet att det är tyst här just nu men jag njuter av sommaren på helt annat håll än vid datorn och det tänkte jag fortsätta med ett tag till är jag rädd! Sedan att jag kom hem från borlänge och peace and love har jag varit rätt förkyld men glad ändå, badat en massa, tittat på episka filmer, spelat tvspel, ätit oreosglass gjort av en äkta amerikan minsann, lyssnat en massa på det här bandet som jag nyligen upptäckt, och spenderat en massa tid med en himla fin person ni kanske får veta lite mer om senare. Vi hörs på ett tag det lovar jag, ha det bäst till dess!