Alliansen, rödgröna, Lars Ohlys sminkningshistoria, sverigedemokraterna, framför allt.

Jag ogillar dem, konstigt va?

Hanna Fridén skrev en superbra text om ämnet, läs den här.

"Jag tror att de som skriker rasist var och varannan sekund bär ett ytterst ansvar för att ha skapat det klimat vi har idag. Ett klimat där man enbart kan diskutera såna här frågor i hemlighet, på anonyma forum. Aldrig öppet, aldrig med folk. Det här skapar ett klimat där folk söker sig till grupper där de får diskutera sånt här. De är kanske inte själva främlingsfientliga, men de kan diskutera fritt utan att någon skriker på dem, förolämpar dem och kränker dem för att de inte vill bli behandlade annorlunda enligt en annan kulturs seder. Det här skapar missnöje, och i högsta grad en sympati med Sverigedemokraterna, för att man önskar att man kunde veva en svensk flagga utan att bli spottad på."

Det här var himla bra skrivet tycker jag, och jag fattade lite mer hur folk tänker. Jag kan inte respektera någon som säger att dom tycker att SD´s idéer är jättebra, men jag förstår hur människor kan tycka att det är jobbigt på många andra sätt med den invandringspolitiken etc. etc. Läs också Vic´s inlägg om acceptans och sånt, här.

Jag kollar igenom gamla bilder, och vill så himla mycket resa iväg någonstans på lovet.

Förra hösten var jag och min pojkvän i Göteborg, och det var nog de bästa resan jag gjort.

Gbg är finast på hösten, och jag var så kär så kär.