Kom och utmana mig inatt.

Så, nu är det lov igen.
Ingen speciellt stor skillnad, det mesta är som det brukar.
Jag fick ett centimeterdjupt sår av en glaskiva in i min vänsterhand imorse.
Attans. Jag skulle stänga mitt fönster, och det blev för hårt.
Ögnoblick, och det explodeade och jag stode med en rännil av pulserande blod.
Rgethrtjhtyjthfrtghrthrhrgerghyuknfghthgthr.
Nu kan jag varken skriva eller smsa vidare bra, jag kan inte ens öppna dörrar.
Igår var det avslutning, och det var ganska fint.
Eller, vi hade iallafall en rätt fin stund med klassen innan, jag har kommit på att jag faktiskt kommer att sakna dem.
Nå, vi fick våra betyg, rätt okej.
Min vän blev besviken, och jag satt i grupprummet i tjugominuter och försökte trösta.
Detta eviga tröstande. Jag älskar dem, men jag kan inte trösta mig igenom livet.
Sedan gick vi något rätt fail fackeltåg utan facklor ner till kyrkan och lyssnade på Magnus och tittade på vännäsbyarna om liknade Fredrik. Ingenting.
Jag är lika trött nu som då.
Jag har inte speciellt stor lust till någonting, inte träffa någon, inte åka någonsin.
Jag skrev iallafall mitt brev till Leila idag.  Det blev bra. Jag packar paket och försöker att inte tänka.




Kommentarer



Namn:

E-postadress:

Blogg: