En absolut lyckad helg.
Johnossi var i bäst, helt och hållet underbara live. Trots den lilla parfymdoftande fjortisen med stilettklackar framför mig så var det bara bäst. Jag förpeppade med Sofia Herman och Emma och det var bara glädje och lycka överallt. När jag hörde de första tonerna till Broder Daniels You bury me insåg jag att Johnossi inte bara är bra artister, utan att de väljer galet bra förbandsmusik. Hehu.
Lite smågalen sådär, men ni som känner mig vet ju hur jag blir på festivaler. Yeah.
Själva konserten var bara en massa svettiga kroppar och Party with my pain och jag hade en trygg Herman bakom mig som skyddade mig mot farliga män.
Det var fint att få uppleva Johnossi igen med Henrik och Herman, för första gången jag träffade dem var på förra årets Umeåopen och det var också första gången jag hörde Johnossi.
Nu under nästan hela konserten hade jag Henrik bredvid mig, vilket kändes så otrligt bra och tryggt.
Och du tog min hand

Ett annat stort plus under helgen var trumpinnekillen vi träffade som raggade på pojkarna.
Eh, och att Albin strulade med Pierre, sångaren i Cemical Vocation. Vi älskade det allihopa.
Sen var ju inte den halvnakna moshpiten till Skumdum för dålig, och inte heller tiden under trappan.
HAMNGATAN och deras små skolpojksutseenden dog jag lite för.

Och du tog min hand


Albin och Pierre, nomnom


Albin och Cecilia


Trumpinnekillen och Pierre, detta var underbart att se.
 

 Här hittar ni mig när jag har uppdragna axlar och ser allmänt emo ut och pratar om This Night Without http://www.vk.se/Article.jsp?article=249076