Jag drömmer om människor jag aldrig träffat, som andra känner, men inte jag.
Jag fantiserar om alla promenader och vackra samtal under täcken med kläderna på och vin i vindsvåningar och magrasser direkt på golvet som är fulla av vita filtar och spetslakan och det är varmt gult ljus överallt, fasten jag inte vet var det kommer ifrån.
Nästan, nära, närmast.
En varm kropp att sova bredvid, det är det jag saknar.
Jag mår bättre just nu än jag gjort på väldigt länge, men fortfarande finns den lilla ensamheten.
Just nu finns det två personer som jag helt litar på, tyvär.
Den jag älskar mest litar jag inte på, men det får jag leva med. Jag kan älska ändå.
Det spelar inte så stor roll längre, men jag tror att jag adrig kommer att lita på dig helt.

---

Jag:

Älskar du henne?                   

Du: Ja det gör jag

Väldigt mycket

Är sparsam med det uttrycket

men henne älskar jag

Det är fint att det fortfarande finns de som kan uppskatta det.
Kram

---