Jag har huvudet fullt med texterna från balkandansen igår kväll.
Nomnom, jag har verkligen början känna starkare för norrbotten efter den här resan!
Nå, jag och min far hämtade upp Leila i slottet utan el i Norrfors, och sedan bar resan iväg uppåt sverige.
Jag somnade med fötterna på leilas mage och vaknade upp när vi rullade in i Jokkmokks centrum utanför Ajttemuséet.
Första dagen var kall och jävlig, men ganska mysig med. Väldgit mysig. Jag handlade presenter till pojkarna, och lite till mig själv med. Sedan gick vi förbi hantverksmarknaden och gick av en händelse förbi Olov Falcks bord, och två små waldorfbarn som stod bredvid. Jag fick till och med en liten hälsning av A, vilket fick mig på ännu bättre humör.
OCH VI GJORDE ÄNGLAR OCH SÅG EN FALLANDE KOMET.
Det blev en ganska tidig kväll när jag, min kära mor och far och mormor och L åkte hem till Gällivare för att tillbringa natten hemma hos min faster och hennes man.
Vi telefonerade till Herman och talades vid ett slag, innan vi sovsovsov.
Varm natt, L bredvid.
Jag saknade Silly.






Dag två, vi såg ut som bollar här med.
Dagen har jag inte tid till att beskriva, det var kvällen som var viktigt och fin.
Eller jo, vi satt bakom ett berg av madrasser.
Vi infann oss punktligt - och alldeles för tidigt till en nästan tom loge på hembyggdsområdet.
Vi värmde oss vid brasan, tittade på när en herre bytte till danskläderna, frös, fotograferade, eldade lite, eldade fader vår, och gick så småning om in i andra rummet, ett väldigt litet rum, lågt i tag och fyllt med gamla gummor med långa kjolar och förkläden och hucklen. Så mysigt!
Vi var med på ett hörn på balkandansen, men sedan kom Valdemar och gjorde oss sällskap i fiket.
Sedan blev kvällen bara full med dansdansdans, vals, shottis, polka, hambo. Allt.
Jag och Valdemar klarade det galat på slutet, och hans väldigt trevlige far visade så gott han kunde. Nu är jag verklöigen peppad på umefolk om två veckor, här ska dansas.
Jag fick mig till och med en liten dans med Alexander.
Jag hade honom närmare än jag haft på mycket mycket länge, och jag kan inte säga att jag inte mådde bra av det.
Det är märkligt, men jag blir fortfarande så lugnad av hans doft. Det är egentligen så felfelfel.
Men det går inte att säga emot, han var min bästa närmaste under väldigt länge.

"....ge mig en tjuga så säger jag att du är den vackraste jag någonsin sett..."

För länge sedan för att kunnas räknas.





Vi åt middag i en toalettkorridor i västra skolan
och kom på att Leila ser ut som benjamin när hon spänner läpparna.




Leilas traditionella egobilder fanns såklart med på min kamera.


Vi fick de sista biljetterna till låtar och skrönor och såg Mikael Niemi.












Valdemar höll i "nu ska vi leka en rolig lek" nomnomnom.
Min danspartner nr. 1