Does he know what I do and, you'll pass this on, won't you?
Någonting märkligt. Jag mår ovanligt bra. Jag har mått ovanligt bra i flera dagar nu, utan att tänka på saker som får min att sakna. Det känns konstigt, och rätt så fel att säga det, men att vara ensam och fri är en underbar känsla. Sedan, att få veta någoting man oroat sig över fruktansvärt inte var sant, utan bara någon som ljugit eller kanske till och med missförstått hade berättat på omvägar. Just nu försöker jag att faktiskt inte tänka på alla som mår dåligt, förlåt men jag klarar inte av det i längden. Att alltid hjälpa, att alltid vara där. Nu måste jag få vara lite egoistisk, och jag mår ju faktiskt så mycket bättre av det.
Albin fyller arton idag.
I looked around and I found I was truly lost:
without your hand in mine I am dead.
Love ya.
Jag önskar att det blir ännu mer vår snart. Men den finns ju här, alldeles snart. Man känner den i luften, även fast det är snö och kallt. Man känner den på mornarna.
Jag absolut älskar söndags och lördagsmornar i staden, sådär jättetidiga så att hela centrum är tomt på folk och tyst. Han som lägger ut alla metrotidningar går runt med sin The Knife musik på för hög volym, så hela apberget ljuder av en liten tyst melodi av "Pass this on" Frid.
Jag minns speciellt dagen efter valborgsnatten hemma hos Leila i norrfors, då på första maj. Vi tog den tidiga bussen in till centrum och satte oss på bibliotekscafet som nästan var tomt. Vi satt där så länge, och jag minns att det var första gången Allis var osminkad i stan.
Jag minns också att vi träffade Albin då, då när han var Albinokuz och jag var lite rädd.
En annan gång, i somras. Då, alldeles innan Trästocks.
Då när jag sovit på Ersboda och F skulla börja jobba tidigt som gatumusiker och vi åkte på hans cykel jag tycker så mycket om, den som är så skranglig i handtaget. Då var det fint, och det var god parfym och en varm rygg.
Sedan, när jag gick runt ensam på vasaplan efter att ha sagt adjö. Fullkomlig tystnad och ännu mera frid.
Jag minns, att jag tog en tom buss till Umedalen och knackade på hos Leilas farfar och att jag sedan kröp ned bredvid hennes varma kropp och fingrade henne i håret och det var sådär jättetryggt som Leila brukar vara och det var solsken in genom fönstret. Jag minns att jag satt förskjunken i Djävulen och fröken prym hela frukosten.
Albin fyller arton idag.
I looked around and I found I was truly lost:
without your hand in mine I am dead.
Love ya.
Jag önskar att det blir ännu mer vår snart. Men den finns ju här, alldeles snart. Man känner den i luften, även fast det är snö och kallt. Man känner den på mornarna.
Jag absolut älskar söndags och lördagsmornar i staden, sådär jättetidiga så att hela centrum är tomt på folk och tyst. Han som lägger ut alla metrotidningar går runt med sin The Knife musik på för hög volym, så hela apberget ljuder av en liten tyst melodi av "Pass this on" Frid.
Jag minns speciellt dagen efter valborgsnatten hemma hos Leila i norrfors, då på första maj. Vi tog den tidiga bussen in till centrum och satte oss på bibliotekscafet som nästan var tomt. Vi satt där så länge, och jag minns att det var första gången Allis var osminkad i stan.
Jag minns också att vi träffade Albin då, då när han var Albinokuz och jag var lite rädd.
En annan gång, i somras. Då, alldeles innan Trästocks.
Då när jag sovit på Ersboda och F skulla börja jobba tidigt som gatumusiker och vi åkte på hans cykel jag tycker så mycket om, den som är så skranglig i handtaget. Då var det fint, och det var god parfym och en varm rygg.
Sedan, när jag gick runt ensam på vasaplan efter att ha sagt adjö. Fullkomlig tystnad och ännu mera frid.
Jag minns, att jag tog en tom buss till Umedalen och knackade på hos Leilas farfar och att jag sedan kröp ned bredvid hennes varma kropp och fingrade henne i håret och det var sådär jättetryggt som Leila brukar vara och det var solsken in genom fönstret. Jag minns att jag satt förskjunken i Djävulen och fröken prym hela frukosten.
Kommentarer