du gör dom där sakerna som gör mig galen efteråt men just då, mitt i det, blundar jag för du är här och man vill aldrig öppna ögonen för då försvinner du vill aldrig släppa taget, men man kan ju inte hålla kvar någon man inte ser.
blundablundablunda viskar du alldles nära i mitt hår, i min hjärna, in i mina tårar och du viskar blundablundablunda för det är det enda du helt och fullt menar just då. blundablundablunda så att jag inte försvinner.
du berättade förut, också in i mitt hår in i mina tårar, att du var ensam. det var ingenting mer med det, jag tror att vi tog bussen sen. att du var ensam, okej. det betydde ingenting och allt fast vi tog bussen sen hem till dig och då glömde jag nog lite vad jag skulle säga, fick inte fram någonting bra så jag struntade nog i att säga det där överhuvudtaget.
och alla sade efteråt att det var ju förbannat lätt av dig att försvinna förbannat lätta av dig att försvinna ge dig av gå men du är ingen du är verklig för mig du bränns. jag hade svårt att titta in i solen, minns du det? fast det var ju dina ögon som var solen, hade svårt att titta in i solen, svårt att titta in i ögonen ,dina ögon, solens ögon. du vet ju det. visste ju det.
och alla sade att det var enkelt för dig det var en synonym till enkelt för dig att sådär plötsligt försvinna, jag minns inte om det var du eller jag som hoppade av bussen först.
fast jag minns nog att jag blundade hela vägen hem, jag har kvar det där brevet.

blundablundablunda

---