Senare på kvällen gick jag upp för stentrappan som leder till Sacre Coeur och satte mig på entrétrappan.

Att se alla små förälskade par sitta och lapa de sista vårsolstrålarna och pussas och lyssna på den lockiga pojken som spelade Hallelujah på akustisk gitarr var ganska sorgligt.

Jag skulle så gärna haft någon just då att luta mig mot och se ut mot Paris och solnedgången. Någon att ha nära på riktigt.