Jag älskar verkligen första maj.
Jag älskar den där gemenskapen som alltid fyller en, den där kraften.
Det där med att försöka synliggöra, förändra.
Jag glömde det där, det har varit helt borta ur mitt huvud alldeles för länge. Jag stängde av det.
Jag glömde dagarna i christiania. Glömde christianiavåren.
Det är ju min uppväxt. Jag har alltid varit med, alltid har det varit demonstration och internationalen på första maj. Alltid.
Jag älskar ju allt det där. Älskar att stå där bland alla andra, springa, skrika. Det är underbart.

Idag gick jag iallafall i anarkisttåget, och efter avslutningen i döbelns anslöt vi oss till enad vänster, längst bak.