Nu är jag hemma från peace and love.

Jag har sett Erlend Øye, längst fram, och jag dog lite.

Längst inne i publiken till fina fina Familjen.

Mew som verkligen var råbra.

Glesbygden, Kentsvalor, Martin Elisson och hästpojken.

Delvis fantastiskt, och delvis skitjobbigt.

De som säger att det är roligt att vara singel på festival har så fel. Mina kompisar var alla där med sina respektive, och överallt  var det par par par. Och jag var så jäkla saknig hela festivalen, och jag är så dåligt jag vet. Fast jag har haft superkul också, jag har träffat folk på riktigt på första gången på hela sommarlovet, träffat en fin person jag inte sett sedan förra årets festival, mått illa varje dag för att festivalmat är hemsk, spanat på kändisar, varit varm, vaknat mitt i natten av att vi sov på ett myrbo, sovit en natt i en baklucka, varit ovanligt fresh för att vi bodde bredvid en sjö så att man kunde bada och tvätta håret varje morgon (<3).

En dålig sak med peace and love är att man inte får ta med sig riktiga kameror in på området, så jag hade bara min lilla dåliga digitalkamera = ingen fotoglädje. Men lite bilder fixade jag ändå.