Såhär ser mitt hus ut när man kommer gåendes från vägen. När vi köpte det var min mamma inne i en antroposofisk period och ville ha massor med färger så det blev lite för mycket, iallafall för min smak. Men fint ändå! Jag bor ungefär en kvar med cykel från centrala vännäs, och fyrtio minuter med buss till Umeå. Ibland känns det som om jag bor tusen mil från alla i hela världen men nu för tiden känns det mest skönt att komma hem till lugnet och landet.

Om man vänder sig om ser man våran åker. Den här bilden tog jag för tre dagar sedan, nu är all snö borta från hela åkern!

På andra sidan huset ligger umeälven där isen just sprack upp. Jag vaknar av allt knak på nätterna ibland.

Här är vår landsväg där jag cyklar för att komma till bussen.

Här med, fast åt andra hållet. I det gula huset där framme bor det en svart kattmamma som alltid får små ungar på våren, jättefina och mjuka och bäst.

Just nu bor det en massa svanar på åkern, det är tjugotvå när jag tittar ut från fönstret nu så det kommer bara fler och fler hela tiden.

Appropå katter så hittade min mamma en död katt här vid järnvägspåret häromdagen. Jag var inte med och det var väldigt bra. Jag har börjat tycka om katter alldeles för fina på sista tiden.

En fin ladugård som inte är vår men grannens. Här bor kattmamman med sina kattungar på somrarna.

Det finns en gammal nerstängd lanthandel här också.

Tolv stycken fina vita.

Här flög fyra tranor över mig, dom kom hit igår och stannar max två dagar innan dom flyger vidare så jag hade tur!

På vägen hem träffade jag en annan grannes katt.

Han heter Findus eller Wiskas ibland jag vet inte riktigt. Men orange och randig och fin.