15 FEBRUARI, 2011

Jag lyssnar på Annika Norlins mjuka trygga ord, det är konstigt att den här skivan känns som något jag har lyssnat på i flera flera år. Den är bra på att överrösta. De senaste dygnen har varit jobbiga. Jag som är så van för att tycka att de vanliga dagarna utan speciella händelser är jobbiga kunde inte förstå att det nu var dags att bli ledsen på riktigt, nu när det faktiskt hände något som man får tycka är jobbigt utan att bli klassat som typiskt töntigt tonårshumör. Jag var skitdålig på att må dåligt de första dagarna på sjukhuset. Igår grät jag mycket för första gången. Att hälsa på en pappa på sjukhus är otroligt overkligt.

Det här är inte en personlig blogg. Inte längre. Om man bläddrar bakåt i mitt arkiv finns inlägg jag inte raderat från när jag var 15 år, och fläkte ut mig och allt jag tänkte, alla långa texter och otroligt mycket pretantiösa försök till olika saker. Ni som har börjat följa min blogg på sista tiden gör det nog troligen för att ni kanske tycker att det är kul att se grejer ur min graderob, bilder på mig, att jag syr och skapar, vad vet jag. Eftersom majoriteten av alla kommentarer jag får är av typen "åh du är så söt" så antar jag det. Missförstå mig inte, jag tycker att det är skitkul att ni tycker det! Jag blir glad varje gång! Men någon personlig blogg är inte det här. Det har jag själv valt, och jag tror också att ni skulle tycka att det skulle vara lite konstigt om jag plötsligt började skriva långa mörka texter om allt dåligt eller om alla elaka tankar jag tänker. Men nu behövde jag det lite. Och jag vill också att ni ska veta, att jag är en smula mer än bara det, fina kläder, och fint hår.

Kram

(du verkar vara en otroligt vacker människa, både på insidan och utsidan! hoppas din far blir frisk så snart som möjligt!)

we're all a wee bit more than what we write about publically but it's easy to forget while reading others. i like it that you remind them readers that you're not just about pretty clothes and happy-go-luckiness. i hope your father gets better soon soon.

hoppas din pappa blir frisk så snabbt som möjligt och att du kommer till skolan, du saknas där!

klart alla vet att du är mycket mer än vad du visar,amanda. och du får så himla gärna skriva av dig



sen hoppas jag inte att din pappa ska må bättre, för jag vet att han kommer bli det!

Åh nej. Ska jag vara ärlig så brukar jag faktiskt gå tillbaka till dina tidigare inlägg, och det är alltid en sådan konstig känsla att läas. som kommentarerna över önskar jag att din pappa blir frisk.

:( :*

hoppas han blir frisk! och håller med ella, du saknas i skolan

förstår verkligen hur du tänker, jag har inget emot att läsa långa texter om känslor. men du är sjukt vacker, och säkert fin på insidan också!