Blir förevigt påmind om varför jag har haft grabbars som bästa vänner sen jag var tretton bast.

 

- Den skvaller/skitsnackskulturen som en del (många) brudar håller sig med har jag i princip aldrig sett hos killar. Vet inte vad det beror på att tjejer älskar att prata så mycket strunt?? Om killar, om sig själva, om anda tjejer, om sina vänner, om sina bekanta, om sin familj.

- Man är fan alltid bra i killars ögon. En brud kan vara ens vän men i hemlighet skratta högt och elakt skadeglatt, titta snett och jämnföra utseende till världens ände. Dubbla personligheter är poppis! Att prata bakom ens rygg och aldrig klara av att konfrontera sällar sig också till den lista. Enligt mina upplevelser i mitt tjugoåriga liv är grabbar generellt bättre på att säga saker rent ut, säga till när man är jävlig och bli motiverat sårade/arga/whatsoever. Långsintheten finns inte där, och för mig känns det som att gillandet är mer genuint typ. Dunno. Jag känner kanske tre fyra tjejer som inte fuckar upp sådär.

- Det är oftast lättare att lita på att grabbar inte berättar vidare information

- Tjejer kan fan inte chilla ordentligt

- Stultsats: Grabbar äger :C Jag saknar mina grabbar :C