Amplified
Cemical Vocation, tjejlägenhet, pizza, girlznight
Afterglow
"Vi sätter oss någonstans
bara med personerna du vill vara med,
sen pratar vi om bra saker"
Det var en dykedag idag.
Mycket spanska och björnträning med Dyke.
Lika lesbiska som vi alltid brukar vara på skoltid.
Ovälkommen
Ingenting.
Som ensamordet.
Livrädd.
Som ensamordet.
Livrädd.
B E A U T I F U L
Det är så fruktansvärt sorgligt att det finns så många människor som ser ned på sig själv.
Att de aldrig kan vara nöja med sig. Att de alltid ser sina brister och negativa delar.
Det är synd. Tillexempel personer med komplex för olika delar på sin kropp. Jag menar Ingen lägger ju speciellt märke till om någons läppar är för... stora öhm.. (sladdriga?) ehe? Eller om någon har någon liten intressant svängnig på sina ögonbryn eller har märkliga virvlar på märkliga ställen eller någonting sådant. Jag tycker bara att sånt gör en människa mer intressant. Or?
Nå. Tja. Idag hade jag ett litet sött emopar med kyssläten i mina öron hela eftermiddagen, vilket fick mig på fnitterhumör. Jag köpte mina Ampliefiedbiljetter med, och pratade med nyblivna artonåringen.
Jag tar mig inte riktigt för någonting, bloggen ligger lite på is känns det som. Lite trist. Ingen inspiration alls till skriverier utanför novelldokumenten just nu.
Jag satt och pratade med Christopher rätt länge på Mias efter att alla åkt hem, och staden var tom sånär på spelmusiksnörden.
Upptäckte att han är en väldigt trevlig person, som jag gärna skulle vilja umgås mer med! Nå, jag har egentligen inte tid med att lära känna nya... Ännu mer trist.
Brian Molko skriker i mina öron idag. B E A U T I F U L
Att de aldrig kan vara nöja med sig. Att de alltid ser sina brister och negativa delar.
Det är synd. Tillexempel personer med komplex för olika delar på sin kropp. Jag menar Ingen lägger ju speciellt märke till om någons läppar är för... stora öhm.. (sladdriga?) ehe? Eller om någon har någon liten intressant svängnig på sina ögonbryn eller har märkliga virvlar på märkliga ställen eller någonting sådant. Jag tycker bara att sånt gör en människa mer intressant. Or?
Nå. Tja. Idag hade jag ett litet sött emopar med kyssläten i mina öron hela eftermiddagen, vilket fick mig på fnitterhumör. Jag köpte mina Ampliefiedbiljetter med, och pratade med nyblivna artonåringen.
Jag tar mig inte riktigt för någonting, bloggen ligger lite på is känns det som. Lite trist. Ingen inspiration alls till skriverier utanför novelldokumenten just nu.
Jag satt och pratade med Christopher rätt länge på Mias efter att alla åkt hem, och staden var tom sånär på spelmusiksnörden.
Upptäckte att han är en väldigt trevlig person, som jag gärna skulle vilja umgås mer med! Nå, jag har egentligen inte tid med att lära känna nya... Ännu mer trist.
Brian Molko skriker i mina öron idag. B E A U T I F U L
Det klaraste vatten, jag minns fortfarande inte vars vi var påväg.
För lika många dygn sedan som ord var vi där igen, allt kändes så bra med alla omkring men ändå var vi egna. För lika många timmar sen som ord jag skulle vilja höra väcktes alla frågor i mig igen och allt som var mig förlorat slog till. Det hade legat i bakhåll och jag var inte beredd.
Vi var i uppförsbacken medventa om nerförsbacken. Jag var livrädd, greppade efter dig och jag undrar om du höll om mig för enbart mig. Det var jag som kunde styra för det var som en dröm men kylan gjorde mig stel och tårögd. Jag önskade vi precis innan backen, i vår största rädsla och hopp om ett hopp. Ett hopp av denna berg och dal bana önskade jag mig och ett fall med den pirrande känslan i magen och chansen att kunna röra sig fritt utan att stöta i, på ut någon eller något.
Vi var i uppförsbacken medventa om nerförsbacken. Jag var livrädd, greppade efter dig och jag undrar om du höll om mig för enbart mig. Det var jag som kunde styra för det var som en dröm men kylan gjorde mig stel och tårögd. Jag önskade vi precis innan backen, i vår största rädsla och hopp om ett hopp. Ett hopp av denna berg och dal bana önskade jag mig och ett fall med den pirrande känslan i magen och chansen att kunna röra sig fritt utan att stöta i, på ut någon eller något.
Just då
Elmer den slynan ringde mig just och sa en massa kostiga saker jag inte alls hängde med på i luren.
Någonting om att han förberett sigg för att ge ett argtsamtal för att jag lagt ut en av nakenbilderna på han och Henrik, men tydligen hadej ag inte det och blablabla. Hehu. Förvirrad kille, eh. Nu när jag tittar igenom min bilddagbok hittar jag inte EN ENDA av de bilderna... hm... Nåja. Det var trevligt att prata med dig idag, Ciao.
"Nu tog energin slut. Morr. Hejdå"
Någonting om att han förberett sigg för att ge ett argtsamtal för att jag lagt ut en av nakenbilderna på han och Henrik, men tydligen hadej ag inte det och blablabla. Hehu. Förvirrad kille, eh. Nu när jag tittar igenom min bilddagbok hittar jag inte EN ENDA av de bilderna... hm... Nåja. Det var trevligt att prata med dig idag, Ciao.
"Nu tog energin slut. Morr. Hejdå"
Does he know what I do and, you'll pass this on, won't you?
Någonting märkligt. Jag mår ovanligt bra. Jag har mått ovanligt bra i flera dagar nu, utan att tänka på saker som får min att sakna. Det känns konstigt, och rätt så fel att säga det, men att vara ensam och fri är en underbar känsla. Sedan, att få veta någoting man oroat sig över fruktansvärt inte var sant, utan bara någon som ljugit eller kanske till och med missförstått hade berättat på omvägar. Just nu försöker jag att faktiskt inte tänka på alla som mår dåligt, förlåt men jag klarar inte av det i längden. Att alltid hjälpa, att alltid vara där. Nu måste jag få vara lite egoistisk, och jag mår ju faktiskt så mycket bättre av det.
Albin fyller arton idag.
I looked around and I found I was truly lost:
without your hand in mine I am dead.
Love ya.
Jag önskar att det blir ännu mer vår snart. Men den finns ju här, alldeles snart. Man känner den i luften, även fast det är snö och kallt. Man känner den på mornarna.
Jag absolut älskar söndags och lördagsmornar i staden, sådär jättetidiga så att hela centrum är tomt på folk och tyst. Han som lägger ut alla metrotidningar går runt med sin The Knife musik på för hög volym, så hela apberget ljuder av en liten tyst melodi av "Pass this on" Frid.
Jag minns speciellt dagen efter valborgsnatten hemma hos Leila i norrfors, då på första maj. Vi tog den tidiga bussen in till centrum och satte oss på bibliotekscafet som nästan var tomt. Vi satt där så länge, och jag minns att det var första gången Allis var osminkad i stan.
Jag minns också att vi träffade Albin då, då när han var Albinokuz och jag var lite rädd.
En annan gång, i somras. Då, alldeles innan Trästocks.
Då när jag sovit på Ersboda och F skulla börja jobba tidigt som gatumusiker och vi åkte på hans cykel jag tycker så mycket om, den som är så skranglig i handtaget. Då var det fint, och det var god parfym och en varm rygg.
Sedan, när jag gick runt ensam på vasaplan efter att ha sagt adjö. Fullkomlig tystnad och ännu mera frid.
Jag minns, att jag tog en tom buss till Umedalen och knackade på hos Leilas farfar och att jag sedan kröp ned bredvid hennes varma kropp och fingrade henne i håret och det var sådär jättetryggt som Leila brukar vara och det var solsken in genom fönstret. Jag minns att jag satt förskjunken i Djävulen och fröken prym hela frukosten.
Albin fyller arton idag.
I looked around and I found I was truly lost:
without your hand in mine I am dead.
Love ya.
Jag önskar att det blir ännu mer vår snart. Men den finns ju här, alldeles snart. Man känner den i luften, även fast det är snö och kallt. Man känner den på mornarna.
Jag absolut älskar söndags och lördagsmornar i staden, sådär jättetidiga så att hela centrum är tomt på folk och tyst. Han som lägger ut alla metrotidningar går runt med sin The Knife musik på för hög volym, så hela apberget ljuder av en liten tyst melodi av "Pass this on" Frid.
Jag minns speciellt dagen efter valborgsnatten hemma hos Leila i norrfors, då på första maj. Vi tog den tidiga bussen in till centrum och satte oss på bibliotekscafet som nästan var tomt. Vi satt där så länge, och jag minns att det var första gången Allis var osminkad i stan.
Jag minns också att vi träffade Albin då, då när han var Albinokuz och jag var lite rädd.
En annan gång, i somras. Då, alldeles innan Trästocks.
Då när jag sovit på Ersboda och F skulla börja jobba tidigt som gatumusiker och vi åkte på hans cykel jag tycker så mycket om, den som är så skranglig i handtaget. Då var det fint, och det var god parfym och en varm rygg.
Sedan, när jag gick runt ensam på vasaplan efter att ha sagt adjö. Fullkomlig tystnad och ännu mera frid.
Jag minns, att jag tog en tom buss till Umedalen och knackade på hos Leilas farfar och att jag sedan kröp ned bredvid hennes varma kropp och fingrade henne i håret och det var sådär jättetryggt som Leila brukar vara och det var solsken in genom fönstret. Jag minns att jag satt förskjunken i Djävulen och fröken prym hela frukosten.
Fuck you Buggy
Och han ringer och säger; Det mörker Du ser
gör att stjärnorna märks lite mer.
Så, han sjunger sina sånger igen.
Och Du ler åt hans iver.
Och när Du säger; Det ljusnar min vän,
ja då sitter han redan och skriver:
Ljuset blir större när natten tar form,
och värmen blir mer värd i storm.
Och Du
tog del av min fåfängs gitarr.
Du skratta' med enfaldens narr;
två clowner som vråla' i natten.
Som nu
när teater känns mer relevant;
när det enda är mörkt som är sant
förstår jag dom flyende skratten.
This is the happy house
Jag är riktigt inne i skrivartrakter just nu, lika bra att göra en hel del inlägg nu änr jag till slut har internet.
Jag lyssnar på S.O.S med Mad Caddies och ser eftertexterna till Tillsammans och skriver ned scencitat av bara farten.
Slutscenen när hela kollektivet springer ut i snön och kastar snö på varandra och kramas och spelar fortboll och alla har hittat varandra igen är så himla äkta lycklig och glädjande. Jag blir nästan peppad på att flytta till kollektiv och lyssna på gammal progg.
STORA NYHETER MINA TVÅ NOVELLER ÄR KLARA SOM SKULLE VARIT KLARA FÖR LÄNGE SEDAN OCH NU FÖR LÄNGE SEDAN HAR TAPPAT SIN CHANS ATT BLI PUBLICERADE :DDDDDDDDD
Jag lyssnar på S.O.S med Mad Caddies och ser eftertexterna till Tillsammans och skriver ned scencitat av bara farten.
Slutscenen när hela kollektivet springer ut i snön och kastar snö på varandra och kramas och spelar fortboll och alla har hittat varandra igen är så himla äkta lycklig och glädjande. Jag blir nästan peppad på att flytta till kollektiv och lyssna på gammal progg.
STORA NYHETER MINA TVÅ NOVELLER ÄR KLARA SOM SKULLE VARIT KLARA FÖR LÄNGE SEDAN OCH NU FÖR LÄNGE SEDAN HAR TAPPAT SIN CHANS ATT BLI PUBLICERADE :DDDDDDDDD
Tillsammans
Tillsammans är en himla härlig film att se om man vill bli sådär måbravarm.
En scen, när Fredrik kommig hem till Eva i kollektivet och väcker henne och frågar om han kan få sova över för att hans pappa slagit honom, och när dom sedan ligger bredvid varandra och tittar upp i taket.
"vi ska bara sova bredvid varandra. Eller hur?"
"ja"
"inget annat"
"nej"
"bra"
Jag känner för att plocka fram mina gamla lpskivor med Simon and garfunkel. Eller att ta en buss och åka till hamnis. Men det är nog försent och jag är för trött.
En scen, när Fredrik kommig hem till Eva i kollektivet och väcker henne och frågar om han kan få sova över för att hans pappa slagit honom, och när dom sedan ligger bredvid varandra och tittar upp i taket.
"vi ska bara sova bredvid varandra. Eller hur?"
"ja"
"inget annat"
"nej"
"bra"
Jag känner för att plocka fram mina gamla lpskivor med Simon and garfunkel. Eller att ta en buss och åka till hamnis. Men det är nog försent och jag är för trött.
Jag är orolig för dig?
Picrelated
Jag var idag och införskaffade en del till min smyckessamling. I brist på någonting att göra denna lördagskväll ger jag en beskrivning av dem, samt mina favorit smycken.
Enjoy or getthefuckout
Uppifrånochned
Blompärnhalsbandet fick jag tag i någon gång i sommras på gina tricot av alla ställen. Jag brukar sällan fynda där, men det här gillar jag.
Det oranga hittade jag idag i en "tavidduvillhaomduhandlarnågontingannat" på kupan idag. Det var sönder, men jag limmade och fixade så nu håller det förhoppningsvis.
Det vita och gula, likadana. Enkla, bra att ha.
Det svarta runt hittade jag på en liten secondhandbutik på lång gatorna i Göteborg i höstas. Använder det inte så ofta, men jag tycker om det.
Klockan är inte min, den är Leilas. Jag tar den så ofta jag kan, för jag älskar den. Dock så glömmer jag den på en hel del ställen, som under teven hemmas hos isak. Inte bra. Men nu hänger den om min hals, jappjapp.
Det stora svarta hjärtat är inte heller mitt, men min mors. Jag får inte låna det, men det händer.
Sedan, mina hängsmycken jag har fått från olika vänner och släktingar
Uppifrånochned
Glassbägaren fick jag av min sylärarinna, hon hade hittat den på ett par jeans och tänkt direkt på mig ^_^
Ior, den är inte min, men bor hemma i min smyckeslåda. Den är Allis egentligen.
Draken, egentligen en nyckelring fast eftersom jag inte använder nycklar nästan alls passade den bättre runt halsen. Jag fick den av Jenny, en gammal vän någon gång för länge sedan.
Tanden, den använder jag inte alls längre. Jag fick den av Viktor, min första bögkillkompis som flyttade till Norge för två år sedan. Den har legat på älvsbottnen nedanför mitt hus, jag tappade den när vi var och badade. Viktor, gentleman som han var hoppade i och letade bland sanden och stenarna i en evighet innan han hittade den lilla silvriga tanden.
Min runa, den fick jag också av Viktor. Runan står för intelligens.
Någonslags glasformsnågonting. Min moster gjorde den när hon var sjutton, och gav den till mig förra året.
En liten sten av något slag. Fick den av en väninna när jag bodde i Norge.
Snäckskalshalsbandet fick jag av far när jag var fem, och var på dyksemester i Asien.
Enjoy or getthefuckout
Uppifrånochned
Blompärnhalsbandet fick jag tag i någon gång i sommras på gina tricot av alla ställen. Jag brukar sällan fynda där, men det här gillar jag.
Det oranga hittade jag idag i en "tavidduvillhaomduhandlarnågontingannat" på kupan idag. Det var sönder, men jag limmade och fixade så nu håller det förhoppningsvis.
Det vita och gula, likadana. Enkla, bra att ha.
Det svarta runt hittade jag på en liten secondhandbutik på lång gatorna i Göteborg i höstas. Använder det inte så ofta, men jag tycker om det.
Klockan är inte min, den är Leilas. Jag tar den så ofta jag kan, för jag älskar den. Dock så glömmer jag den på en hel del ställen, som under teven hemmas hos isak. Inte bra. Men nu hänger den om min hals, jappjapp.
Det stora svarta hjärtat är inte heller mitt, men min mors. Jag får inte låna det, men det händer.
Sedan, mina hängsmycken jag har fått från olika vänner och släktingar
Uppifrånochned
Glassbägaren fick jag av min sylärarinna, hon hade hittat den på ett par jeans och tänkt direkt på mig ^_^
Ior, den är inte min, men bor hemma i min smyckeslåda. Den är Allis egentligen.
Draken, egentligen en nyckelring fast eftersom jag inte använder nycklar nästan alls passade den bättre runt halsen. Jag fick den av Jenny, en gammal vän någon gång för länge sedan.
Tanden, den använder jag inte alls längre. Jag fick den av Viktor, min första bögkillkompis som flyttade till Norge för två år sedan. Den har legat på älvsbottnen nedanför mitt hus, jag tappade den när vi var och badade. Viktor, gentleman som han var hoppade i och letade bland sanden och stenarna i en evighet innan han hittade den lilla silvriga tanden.
Min runa, den fick jag också av Viktor. Runan står för intelligens.
Någonslags glasformsnågonting. Min moster gjorde den när hon var sjutton, och gav den till mig förra året.
En liten sten av något slag. Fick den av en väninna när jag bodde i Norge.
Snäckskalshalsbandet fick jag av far när jag var fem, och var på dyksemester i Asien.
Pojke eller inte, ovälkommen var han.
"Var är vi nu?"
"Calais. Frankrike"
Du plockar upp någonting ur kappfickan. Det är bilden på Sally när hon kommer iland på den engelska sidan.
Hon står i vågskummet i den vita baddräckten och runt omkring henne står män med kameror. Ett svartvitt fotografi med tuggade kanter.
"Du får det"
Du stryker mig över håret. Kortet är svalt och vasst i mina svettiga händer.
Det är så varmt överallt på den här resan.
Han ler och förvandlas som pojkarna gör när inget finns att teatra inför.
Vakna upp i ett alldeles för varmt rum.
Krångla sig ut ur sovsäcken.
Sömndrucken klicka fram lars winnerbäck på låg volym och sedan krypa ned i Leilas varma säng som luktar trygghet och titta ut genom fönstret på dimman en lördagsmorgon.
Trygghet som trygghet ska vara. Bra trygghet.
Krångla sig ut ur sovsäcken.
Sömndrucken klicka fram lars winnerbäck på låg volym och sedan krypa ned i Leilas varma säng som luktar trygghet och titta ut genom fönstret på dimman en lördagsmorgon.
Trygghet som trygghet ska vara. Bra trygghet.
Glósóli
En av de finaste fredagarna på länge!
Först var jag bedrövligt jobbig och otrevlig i skolan och kunde inte alls vara snäll mot någon. Jag låste in mig med Lasse på skoltoaletterna och väntade på att den automatiskarörelsedetektorlapman släcktes.
Sedan blev jag full fart och skrev en del del strunt på håltimmen och hade huvudet fyllt med indieklubbar och rave och cigarettrök. Sedan blev jag och Sofia lysriska på musiken när vi lyssnade igenom en hel massa tysk synthpop och spelade keybord med extra mycket tjut. Lick it up.
När jag kom in med bussen till centrum vid fyra gick jg med kiki till cafépilgatan och mingus och jag blev förälskad som alla gånger jag är där. Det är absolut umeås mysigaste ställe. Det är synd att det ligger så långt ifrån centrum, man orkar inte pallra sig dit så ofta tyvär. Jag letade födelsedagspresenter till Albin och bläddrade igenom alla stora proggbackar med lpskivor och burkarna med pin.
Hittade en märklig kladproggskiva, jag köpte den bara för framsidan, seriöst.
Sedan en "vem ska trösta knyttet" pin till A, och en Andy Warhol knapp till mig. Hjärta.
Väldigt uppåt hela vistelsen där, men fick bråttom tillbaka till biblioteket. Jag gick iväg, men glömde såklart väskan. Tillbaka, och sedan springa. En märklig sak hände, en helt okänt man som gick förbi mig tittade till på mig, småbugade sig och sa "Amanda" Jag var fullt upptagen av att packa ned saker i min väska, så jag registerade allt några sekunder efteråt, då jag vände mig om och mannen var borta. O punkt o.
Nåväl, det höjde mitt humör ännu en smula, det är alltid kul att vara igenkänd bland folk man inte överhuvudtaget känner.
Väl tillbaka på biblioteket var det alldeles för mycket människor där, så vi dunstade. Hemköp en sväng, och sedan stod jag, Dennis, Arvid och Fredrik och frös och pratade zombiefilmer utanför folketshus när biblioteket stängde, och väntade på att Benjamin och Filip skulle komma så att vi kunde gå och äta.
Frysa
Frysa
Frysa
Bli påhoppad bakifrån av en hel hög killar, SEDAN mat. Jag snyltade Dennis sallad och allas jalapeños.
Efteråt gick vi till haga och irgens hus och det fina lilla svarta emoparet, hehuuuuuuuu....
Tårta, mat, dricka, dialekter och alldeles för lite sömn märkte jag där.
Kvällen blev bra, en liten tur till elmer´s hus hann vi också med. Men det luktade för mycket minnen för min smak, så vi gick tidigt. Lite chokladtårta hann vi dock med, och ett samtal med Göran.
My god, jag insåg verkligen hur mycket jag saknade stället och familjen. Hur många timmar och middagar har jag inte tillbringat där? På nummer tolv.
Nå, jag döljde det ganska bra iallfall, och jag och kiki hade en väldigt bra pratpromenad hem till Albin igen.
SOCKER och FETT tills vi SPYDDE.
vi promenerade sakta till centrum igen, och tittade på fulla fjortisar och tittade till och med på pojkar. Jag har inte tittat på ögongodis på lääänge... Vi satt i en kall trappuppgång tills klockar var alldeles för mycket och Leila nästan kom försent till bussen hem till norrfors.
Under tystnad åkte vi hem, drack te och kröp till kojs.
Fin dag, fina människor.
Först var jag bedrövligt jobbig och otrevlig i skolan och kunde inte alls vara snäll mot någon. Jag låste in mig med Lasse på skoltoaletterna och väntade på att den automatiskarörelsedetektorlapman släcktes.
Sedan blev jag full fart och skrev en del del strunt på håltimmen och hade huvudet fyllt med indieklubbar och rave och cigarettrök. Sedan blev jag och Sofia lysriska på musiken när vi lyssnade igenom en hel massa tysk synthpop och spelade keybord med extra mycket tjut. Lick it up.
När jag kom in med bussen till centrum vid fyra gick jg med kiki till cafépilgatan och mingus och jag blev förälskad som alla gånger jag är där. Det är absolut umeås mysigaste ställe. Det är synd att det ligger så långt ifrån centrum, man orkar inte pallra sig dit så ofta tyvär. Jag letade födelsedagspresenter till Albin och bläddrade igenom alla stora proggbackar med lpskivor och burkarna med pin.
Hittade en märklig kladproggskiva, jag köpte den bara för framsidan, seriöst.
Sedan en "vem ska trösta knyttet" pin till A, och en Andy Warhol knapp till mig. Hjärta.
Väldigt uppåt hela vistelsen där, men fick bråttom tillbaka till biblioteket. Jag gick iväg, men glömde såklart väskan. Tillbaka, och sedan springa. En märklig sak hände, en helt okänt man som gick förbi mig tittade till på mig, småbugade sig och sa "Amanda" Jag var fullt upptagen av att packa ned saker i min väska, så jag registerade allt några sekunder efteråt, då jag vände mig om och mannen var borta. O punkt o.
Nåväl, det höjde mitt humör ännu en smula, det är alltid kul att vara igenkänd bland folk man inte överhuvudtaget känner.
Väl tillbaka på biblioteket var det alldeles för mycket människor där, så vi dunstade. Hemköp en sväng, och sedan stod jag, Dennis, Arvid och Fredrik och frös och pratade zombiefilmer utanför folketshus när biblioteket stängde, och väntade på att Benjamin och Filip skulle komma så att vi kunde gå och äta.
Frysa
Frysa
Frysa
Bli påhoppad bakifrån av en hel hög killar, SEDAN mat. Jag snyltade Dennis sallad och allas jalapeños.
Efteråt gick vi till haga och irgens hus och det fina lilla svarta emoparet, hehuuuuuuuu....
Tårta, mat, dricka, dialekter och alldeles för lite sömn märkte jag där.
Kvällen blev bra, en liten tur till elmer´s hus hann vi också med. Men det luktade för mycket minnen för min smak, så vi gick tidigt. Lite chokladtårta hann vi dock med, och ett samtal med Göran.
My god, jag insåg verkligen hur mycket jag saknade stället och familjen. Hur många timmar och middagar har jag inte tillbringat där? På nummer tolv.
Nå, jag döljde det ganska bra iallfall, och jag och kiki hade en väldigt bra pratpromenad hem till Albin igen.
SOCKER och FETT tills vi SPYDDE.
vi promenerade sakta till centrum igen, och tittade på fulla fjortisar och tittade till och med på pojkar. Jag har inte tittat på ögongodis på lääänge... Vi satt i en kall trappuppgång tills klockar var alldeles för mycket och Leila nästan kom försent till bussen hem till norrfors.
Under tystnad åkte vi hem, drack te och kröp till kojs.
Fin dag, fina människor.
Jag är så glad över att det var lögn
I intend to remain in your eyes
Det finns de där speciella personerna som fyller upp en del av ens inre. En speciell person vars plats intek an bli fylld av någon annan. Inte av någon. Det finns en annan plats som fylls av någon annan, som inte heller kan bli fylld av någon som inte är den där lilla speciella personen.
Det där som Henrik berättade för mig i sommras, om skålen med stenarna och att man behöver flera olika former av vänner och bekanta är så fortfarande så himla sant.
Igår tillbringade jag min kväll på Midgårds öppet hus tillsammans med Allis.
Den platsen berör mig alltid på ett sådant speciellt sätt, och jag insåg verkligen igår att jag inte kan vara någon annan stans. Även fast jag var sönderstressad efter en vaknatt, och bara gick runt och tittade på vackra människor så var det en väldigt lyckad kväll. Musikarna och musikproduktion gjorde en hel del riktigt fina framträdande, och Paradise City var riktigt bra gjort. Tjejen som sjöng den var dessutom ett praktverk, herregud vackra människa...
Plus den där lilla slagsmålsklubbenkillen i Nilsoutfit och röda strumpor som hoppade omkring lite överallt. Jadu, fina människor finns det iallafall. Det enda dåliga med den skolan är att man går runt och undviker en del människor och att man känner sig äckligt ful blanda alla dessa människor. Ehe.
Fortfarande nästan ingen tillgång till internet, men rätt glad nädå. Efter mitt samtal med Dennis igår, och att jag fick träffa lite människor blev jag rätt uppåt igår.
Men, iallafall. Nu blir det inaktivitet överallt, och msn finns nästan inte för mig. Synd, men vad.
Det där som Henrik berättade för mig i sommras, om skålen med stenarna och att man behöver flera olika former av vänner och bekanta är så fortfarande så himla sant.
Igår tillbringade jag min kväll på Midgårds öppet hus tillsammans med Allis.
Den platsen berör mig alltid på ett sådant speciellt sätt, och jag insåg verkligen igår att jag inte kan vara någon annan stans. Även fast jag var sönderstressad efter en vaknatt, och bara gick runt och tittade på vackra människor så var det en väldigt lyckad kväll. Musikarna och musikproduktion gjorde en hel del riktigt fina framträdande, och Paradise City var riktigt bra gjort. Tjejen som sjöng den var dessutom ett praktverk, herregud vackra människa...
Plus den där lilla slagsmålsklubbenkillen i Nilsoutfit och röda strumpor som hoppade omkring lite överallt. Jadu, fina människor finns det iallafall. Det enda dåliga med den skolan är att man går runt och undviker en del människor och att man känner sig äckligt ful blanda alla dessa människor. Ehe.
Fortfarande nästan ingen tillgång till internet, men rätt glad nädå. Efter mitt samtal med Dennis igår, och att jag fick träffa lite människor blev jag rätt uppåt igår.
Men, iallafall. Nu blir det inaktivitet överallt, och msn finns nästan inte för mig. Synd, men vad.
Som fåglarna
Nu sitter jag på skolan och försöker få min hjärna att få till någon slags idé om mitt sexveckors projektarbete i bilden. Ikket. Jag är inne på någonting som ska spegla De sju Dödssynderna, men jag vet inte mer specifikt.
Någon som har någon idé till ett arbete?
Ska bara säga också att jag nästan inte har någon internet tillgång hemma, mitt internet är dött och går inte att fixa.
Troligen blir jag väldigt inakiv på både bloggen och bilddagboken etc.
Love
Någon som har någon idé till ett arbete?
Ska bara säga också att jag nästan inte har någon internet tillgång hemma, mitt internet är dött och går inte att fixa.
Troligen blir jag väldigt inakiv på både bloggen och bilddagboken etc.
Love
Män. Som vi vill ha dem.
Jag tillbringade morgonen med "Solen i ögonen, en film om Lars Winnerbäck"
Jag kan bara säga att sista scenen med Miss li och "Om du lämnade mig nu" var underbart vacker.
Markus
Henrik
Andy
Lasse
I hope you feel the way I do
Det är rätt intressant att se hur fort någonting sprider sig! Internet gör det verkligen extremt mycket lättare för information och skitsnack att sprida sig.
Just nu orkar jag inte bry mig så värst mycket, det rör mig inte så mycket i ryggen.
Alla är idioter ibland, ibland gör man rätt, ibland gör man fel.
Oftast gör jag fel, men det är mänskligt att fela, right?
Hela snacket om att jag ångrar allt och så, det vet ni redan. Ni som tappat förtroendet för mig, okej. Jag tar det.
Jag avskyr den personen som jag är, det är inte mer att göra. Plus, att ni som har någonting att säga till mig, SÄG DET.
Gå inte runt och ha förutfattade meningar och snacka skit. Prata med mig direkt istället, okej?
Det gör det hela mycket enklare, och det underlättar för alla.
Har inte mer att säga, mer än att du säker också är dum i huvudet.
Kram.
Jo, en till sak. Det fanns en person jag grät av lycka över så sent som iförrgår.
Jag trodde att saker skulle kunna ändras, jag trodde att allt någongång skulle vända.
Men okej, jag har insett det nu. Du betyder inte det för mig längre.
Det är okej.
Men jag är fortfarande fruktansvärt glad för din skull, det spelar ingen roll hur mycket du hatar mig.
Just nu orkar jag inte bry mig så värst mycket, det rör mig inte så mycket i ryggen.
Alla är idioter ibland, ibland gör man rätt, ibland gör man fel.
Oftast gör jag fel, men det är mänskligt att fela, right?
Hela snacket om att jag ångrar allt och så, det vet ni redan. Ni som tappat förtroendet för mig, okej. Jag tar det.
Jag avskyr den personen som jag är, det är inte mer att göra. Plus, att ni som har någonting att säga till mig, SÄG DET.
Gå inte runt och ha förutfattade meningar och snacka skit. Prata med mig direkt istället, okej?
Det gör det hela mycket enklare, och det underlättar för alla.
Har inte mer att säga, mer än att du säker också är dum i huvudet.
Kram.
Jo, en till sak. Det fanns en person jag grät av lycka över så sent som iförrgår.
Jag trodde att saker skulle kunna ändras, jag trodde att allt någongång skulle vända.
Men okej, jag har insett det nu. Du betyder inte det för mig längre.
Det är okej.
Men jag är fortfarande fruktansvärt glad för din skull, det spelar ingen roll hur mycket du hatar mig.
Leila är en ängel, lev med det.
Jag ska skaffa mig en matkultur Elin, jag lovar.
Det är tjugosju grader kallt och jag är glad efter en ovanligt bra dag med mycket leenden.
Emma är sjuk och Sofia är sjuk och mamma är sjuk i vinterkräksjuka så snart ligger jag väl hemma spyende och gråtandes. Men nu är jag glad, jag har umgåtts med människor jag mår bra av hela dagen idag, vilket är rätt konstigt för att vara jag. Oftast råkar jag hamna bland människor som bara f¨r mig att må dåligt, men idag hade jag tur. Några timmar på biblioteket med en hel drös människor, folk som jag inte träffat på vääldigt länge. Som Sebastian. Inte för att jag tycker såvidare bra om honom, men han är härlig. Han lärde jag känna på förra Edge tror jag, när vi satt i sofforna i Galaxen.
Sedan råkade jag hoppa över teatern, och sprand med Elin och Leila till Svartes väntande bil, och satt sedan några timmar med familjen Swartling på garaget och proppade mig full med aioli och grillat kött. Mjukglassbuffe och saltlakritsströssel med. Sedan fick jag för mig att Fredrik och co repade på umedalen, så jag och Leila sprang iväg till repbyggnaden och träffade sångaren i den där andra metalbandet som repar där. Han släppte in oss, och vi smög runt och letade folk. Inte där. Attans. Nå, upptäckte att Elin är en väldigt trevlig person idag, väldigt lik sin syster höhöhö.
Smile.
Dina ögon är fina
Jag tycker mycket om dina ögon
Suspension, stormögon, scarfication.
Okej. Igår såg jag och min far en liten bit av ett Body Modification program.
Olika människor gjorde otroligt märkliga saker med sina kroppar, tatueringar och väldigt underliga inplantationer i och under sin hud. Tillexempel, att par som hade förlovat sig nyligen hade låtit operera in sina förlovningsringar under huden på handryggen. Öhm. Orginellt iallafall?
Sedan, en mänd scarfication i olika former och färger.
Till slut, en grupp med vänner som börjat göra någonting vädigt speciellt på snia fester.
De hänger upp sig i huden på rygg/marmar/ben med stora köttkrokar och hänger upp sig flera meter upp i luften.
"Det är en otrolig frihetskänsla att hänga där, det påminner en del om sex."
Whatafuck säger jag. Men, tja. Så länge det inte skadar någon allvarligt så är det väl på deras psyke skiten sätter sig.
Jag sitter på skolan med Emelie och andra och försöker få ihop någonting sagoaktigt av mina dikter och karaktärerna. Blir någon slags sagotolknings version av Drömfakulteten. Höhe. Emma är fortfarande sjuk som vara dyke´s kan vara.
Jag har fortfarande inte gjort mina gymnasieval, vilket stressar mig och stör mig som satan. Men, tja. Jag vet i mitt huvud, men jag vågar inte skriva ned det i den där lilla osäkra datorruntan. Jag var nära igår, men mitt internet dog medans jag höll på, så det blev inge av. Mhm. Lucas var hos mig igår, vi färgade håret och åt äcklig mat.
Förövrigt väldigt väldans trött på att fortsätta blogga, ingenting blir sagt längre. Men jag fortsätter väl ett tag...
Jag orkar inte satsa, ingenting. Internet har blivit så ointressnat på sista tiden.
Sakna?
Johan och Adrian. Prinsen utan hans pojke.
Olika människor gjorde otroligt märkliga saker med sina kroppar, tatueringar och väldigt underliga inplantationer i och under sin hud. Tillexempel, att par som hade förlovat sig nyligen hade låtit operera in sina förlovningsringar under huden på handryggen. Öhm. Orginellt iallafall?
Sedan, en mänd scarfication i olika former och färger.
Till slut, en grupp med vänner som börjat göra någonting vädigt speciellt på snia fester.
De hänger upp sig i huden på rygg/marmar/ben med stora köttkrokar och hänger upp sig flera meter upp i luften.
"Det är en otrolig frihetskänsla att hänga där, det påminner en del om sex."
Whatafuck säger jag. Men, tja. Så länge det inte skadar någon allvarligt så är det väl på deras psyke skiten sätter sig.
Jag sitter på skolan med Emelie och andra och försöker få ihop någonting sagoaktigt av mina dikter och karaktärerna. Blir någon slags sagotolknings version av Drömfakulteten. Höhe. Emma är fortfarande sjuk som vara dyke´s kan vara.
Jag har fortfarande inte gjort mina gymnasieval, vilket stressar mig och stör mig som satan. Men, tja. Jag vet i mitt huvud, men jag vågar inte skriva ned det i den där lilla osäkra datorruntan. Jag var nära igår, men mitt internet dog medans jag höll på, så det blev inge av. Mhm. Lucas var hos mig igår, vi färgade håret och åt äcklig mat.
Förövrigt väldigt väldans trött på att fortsätta blogga, ingenting blir sagt längre. Men jag fortsätter väl ett tag...
Jag orkar inte satsa, ingenting. Internet har blivit så ointressnat på sista tiden.
Sakna?
Johan och Adrian. Prinsen utan hans pojke.
Jag kan inte se i mörkret. Laser tack?
Jag läste nyss en litet fint inlägg av en sextonårig pojke som skrivit en väldigt rörande text om sin närmaste tjejkompis. Det påminde väldigt mycket om Pucks och Emanuels relation i Johanna Tydells "Det fattas en tärning" Emanuel är en pojke jag skulle sukta efter som vän om han bodde i min stad iallafall. På ett sätt har jag redan träffat honom, genom Charlies ögon. Dom skulle kunnat vara tvillingar.
Hatar att jag saknar. Jag har det jag har, right?
Jag behöver ha kul, några kvällar Ampliefied med Sofia och A så blir det bra.
Någon som har en sovplats inklusive fest på G, plox?
Min egna dator har nu dött helt och hållet, sorry om min msn beter sig märkligt.
Nu sitter jag vid den stora familjedatorn, vilket kommer innebära mindre tid allt som allt. Men förhoppningsvis fixar någon det snart.
Jag läste igenom olika modebloggar idag. Srsly, jag förstår inte hur vissa har kunnat bli så otroligt stora som en del är.
Som tex "Mysigtbloggen" den där tjejen som går i grubbenian. Wtf fuck liksom? Visst, hon var nog satsat mycket på sin lilla modeblogg, men so what? Den är inte sådär galet bra som en del är.
Eh, just det. Never mind.
Men, mina favorit bloggar. Som är sådär SPECIELLA och MYSIGA på RIKTIGT.
http://www.metrobloggen.se/jsp/public/index.jsp?article=19.5147525
http://katthelvete.blogg.se/kittiefuck/
http://www.metrobloggen.se/jsp/public/index.jsp?article=19.2202791
http://pandasoppa.blogspot.com/
http://herrbertrand.blogg.se/
Det finns mer. Men jag minns ingenting, och detta är som sagt en dator utan mina egna personliga anteckningar på.
Jag pratar i timmar och en evighet med ditt skal du lämnat kvar.
Somnar med dig bredvid mitt sängbord och du kallar mig utbytbar.
Jag lägger orden i ordning, läser och tittar i dina böcker som luktar havshud och sommarhud.
Ute på stranden ligger döden tät, även här är det besöksförbud.
Han föddes meningslös, till och med det lilla barnen, en smal hand.
Sluten i din trygga rädsla. Snälla, spela din musik på mina stämband.
Hatar att jag saknar. Jag har det jag har, right?
Jag behöver ha kul, några kvällar Ampliefied med Sofia och A så blir det bra.
Någon som har en sovplats inklusive fest på G, plox?
Min egna dator har nu dött helt och hållet, sorry om min msn beter sig märkligt.
Nu sitter jag vid den stora familjedatorn, vilket kommer innebära mindre tid allt som allt. Men förhoppningsvis fixar någon det snart.
Jag läste igenom olika modebloggar idag. Srsly, jag förstår inte hur vissa har kunnat bli så otroligt stora som en del är.
Som tex "Mysigtbloggen" den där tjejen som går i grubbenian. Wtf fuck liksom? Visst, hon var nog satsat mycket på sin lilla modeblogg, men so what? Den är inte sådär galet bra som en del är.
Eh, just det. Never mind.
Men, mina favorit bloggar. Som är sådär SPECIELLA och MYSIGA på RIKTIGT.
http://www.metrobloggen.se/jsp/public/index.jsp?article=19.5147525
http://katthelvete.blogg.se/kittiefuck/
http://www.metrobloggen.se/jsp/public/index.jsp?article=19.2202791
http://pandasoppa.blogspot.com/
http://herrbertrand.blogg.se/
Det finns mer. Men jag minns ingenting, och detta är som sagt en dator utan mina egna personliga anteckningar på.
Jag pratar i timmar och en evighet med ditt skal du lämnat kvar.
Somnar med dig bredvid mitt sängbord och du kallar mig utbytbar.
Jag lägger orden i ordning, läser och tittar i dina böcker som luktar havshud och sommarhud.
Ute på stranden ligger döden tät, även här är det besöksförbud.
Han föddes meningslös, till och med det lilla barnen, en smal hand.
Sluten i din trygga rädsla. Snälla, spela din musik på mina stämband.
Special K
Stresssydde klart min klänning som jag hållit på med ett tag nu, halvnöjd.
Pallar ingenting idag.
Puss
Pallar ingenting idag.
Puss
Innan någon av oss hoppat från luftslotten
Innan vi kände igen en psykos eller simpla falska skratt
Innan den första av oss blev påsatt innan ångesten sattes på
Innan vi kände igen en civilpolis när vi skrattade utan hasch
Innan den första av oss blev påsatt innan ångesten sattes på
Innan vi kände igen en civilpolis när vi skrattade utan hasch
Innan någon av oss hoppat från luftslotten
Innan vi kände igen en psykos eller simpla falska skratt
Innan den första av oss blev påsatt innan ångesten sattes på
Innan vi kände igen en civilpolis när vi skrattade utan hasch
Innan den första av oss blev påsatt innan ångesten sattes på
Innan vi kände igen en civilpolis när vi skrattade utan hasch
Innan ångesten sattes på.
Letar andras liv.
Letar i mitt eget.
Läser om mitt förra liv.
Jag sparade visst allt i opublicerade texter runt om i cyberrymden.
Längtar efter dom dagarna jag satt kvällarna ut och in och pratade med er och behövde inte min teater då.
Blir så glad bara av ett litet ord av er. Tack.
Andas.
Släpp inte in dom som Thåström gjorde.
Dom tror dom håller upp världen som genom en kameramobil.
Letar i mitt eget.
Läser om mitt förra liv.
Jag sparade visst allt i opublicerade texter runt om i cyberrymden.
Längtar efter dom dagarna jag satt kvällarna ut och in och pratade med er och behövde inte min teater då.
Blir så glad bara av ett litet ord av er. Tack.
Andas.
Släpp inte in dom som Thåström gjorde.
Dom tror dom håller upp världen som genom en kameramobil.
Hela världens hunger samlad i mig
Blir förbannad fortfarande, förbannad på att jag fortfarande inte kan släppa det hela?
Så länge sedan, ingen har berört mig som du.
Bläddrar och gråter.
Trött, pappas födelsedag idag. Jag har bakat tårta med mor i två och en halt timme.
Igår satt jag hemma hos Albin i minst en timme och lyssnade på Genesis.
Jag var tre timmar på Umedalen hos Lucas.
Skrek på olika katter tio minuter.
Jag lyssnar på en 5:31 låt med Markus.
Sommaren, tre festivaler.
Trött för en evighet.
Saknar.
Förbannad några minuter.
Ensamhemma hela natten.
Inte sova, skriva och läsa ut Happy Sally.
Fuck you Silky
There was this feeling
There was this boy
Yes there was something
we couldnt control
There was this feeling
There was this boy
He cried for hours
it was all my fault
Lets run away
Escape from this
Take the nearest exit
Loose yours norms
Dance again
lets dance my friend
leave it behind
fresh up your mind
It hurts quite much
I'd love to relieve
all of this love
i didnt recieve
There was this boy
Yes there was something
we couldnt control
There was this feeling
There was this boy
He cried for hours
it was all my fault
Lets run away
Escape from this
Take the nearest exit
Loose yours norms
Dance again
lets dance my friend
leave it behind
fresh up your mind
It hurts quite much
I'd love to relieve
all of this love
i didnt recieve
Killing time
"Se på mig nu.
Vad tycker du? Ensam är stark. Vilket jävla skitsnack
Självdestruktiv. Allting har sitt pris. Ingen lever ditt liv och luften är fri
Allting är upp till dig.
Du är gammal nog att ta egna beslut som att göra slut
Jag trotsade min kärlek o lämnade allt.
Var kall som en isbit för ensam var stark
Solen går upp och vintern tar slut"
Knulla dig själv
Only time will tell
Cassta nr. 706
Varför min sommar kommer bli den undrbaraste någonsin:
Det blir varmt, och sftider igen.
Avslutningsfesten
Få upp kontakten med en del gamla tappade vänner.
Trätocks
Urkult
Peace and Love (eventuellt)
Här kommer största faktorn i glädjen.
Jag får se SLAGSMÅLSKLUBBEN
och LASSE
och ANNA
och THÅRSTRÖM
alla artistsläpp har ju inte kommit än, men ändå. Det blir underbart om det blir av.
Nu känner jag min allmänt jättepeppad och väldigt jobbig om jag skulle umgås med någon just nu.
Brottsofferfonden
Det dör lika många barn av svält varje dag som det dog när USA
kapade sina egna flygplan, människor som du och jag faller ner varje dag
under USA:s sjärnbanér så acceptera ett krig i förebyggande syften
det behövs ju fler lik till högen inte sant såkallde statsministern?
terrorister från höger
hemskt det där i mellanöstern men schysst med vapenimport från Israel
jag har sett förmycket nu så jag vägrar ge upp den här subban
Dom tror sig kunna rubba berg men dom kan inte röra mig ryggen
för min skatt ligger i benmärg dom kan fucking klä sig i regnbågen
Vi har ändå mer färg
Vi föddes i bråten av flodvågor men vi ställer oss upp
banderoller är frågor banderoller är sköldar
banderoller i lågor det är vid banderoller det börjar
det var rollen dom satte mig vid som lärde mig hata
släppte fjärrkontrollen på golvet och lärde mig prata
Se öppna ögonen tryck blodet ur näven och le
eller vill du säga allt du vill ha sagt bara på klisterlappar som nd
lampor tänds med rörelser men rörelsen tänder sirener
Ensam bland miljoner potentiella vänner jag svämmar över
Jag föddes meningslös kastlös med händer av stenar blöder
så vackert hur snutar blöder det verkar bli regn i söder
försiktigt kuta systrar bröder vi behöver inte se nån mer förblöda och dö i jeans
tillåt ingen gris gå bakom bredvid eller i vårt tåg
minns att du finns trots inlåst men håll på det femte håll käften
cellen är inget biktbås jag kommer från västerås
men alla städer har häkten sen när är vägarna blixtlås?
alla städer har motstånd så den här världen har utgång
bultsaxa ett hänglås låt oss springa som minkar
släpp inte hoppet sa pappa släpp inte in dom sa thåström
det går rätt dåligt för alla tydligen bättre för Petter
se på varandra istället när ni står där med ryggen mot väggen
och bröstet mot bajonetten
du behöver ingen metrolog för att känna hur regnet slår
vi behöver inte tusen år för en värld värd att leva på
dom filmar på glassfabriken för att du tittar på filmer
tar djurrättsaktivster för klister sänker ditt värde
bränner dina ögon bara för fackliga åtgärder
filmar dig där du ligger vrider upp ditt ansikte
som att dom kunde se det på riktigt
mina ord är inte handling om jag inte står där brevid er
jag tror dom håller upp näven men det är kameramobiler
Vi är lika många med rätt som rätt så många som fattat
Vi är lika många med rätt ändå rätt så många som fattas
kastar upp ord som kastspyor av maten jag snattat
dom bråkiga barnen leker i sin direkta demokrati
det är bara dom som har fattat titta när barnen leker
Hoten är faktiska fackap ingen pratar med psykotaktiska enheten
även när kampen är lönlös är kampen värd ett försök
smugglar sand i din öken vi är eld utan rök
mitt hem är alltid ditt hem viskar en hemlös
jorden har delat kök men all maten är inlåst
och vissa diskar med piss
sitter med anteckningar men dokumentet är namnlöst
kroppen sväljer en gäspning hjärnan surrar i rummet
hade dödat den själv om jag förstått den som harmlös
tanken är liten igen kroppen sliten av väntan
längtar hem som från fritids
klockan är kvart över sex och jag har somnat i stora lekhallen
alla lärare letar efter mig
året är 2006 och jag har fastnat i samhället
någon vill krossa min skalle
men jag vet att veta min fiende
sover med bok på mitt sängbord
slår sönder ditt leende
ingen får frihet till skänks
om det är utomhus som du bor
så böjs din bänk som ett m
sänk din blick röding skäms för att du tänkt till
varför lägger jag orden i ordning
när jag inte ens bäddar min säng
jag har nyckel men ingen bor här
ser lyckan tryckas ner i dom trasigaste skorna
ni snavar över dom som saknar men åminstone är skorna rena
varför gjorde eran störda Gud vissa av oss utav sämre lera?
Har sett människor som ber om slantar men saknar sina händer
håller lådor för att fånga mynten från dom som lyckats samla flera
ledarna håller lådor också alla skrattar åt innehållet trots att innehållet är erat
du får tänka som du vill ensam men
tillsammans får vi ingenting
du får drömma som du vill ensam
men som man bäddar får man ligga still
frihet magrar som magar när den hårda skolan ringer in
man blir vad man äter säger så dom hungriga är ingenting
kapade sina egna flygplan, människor som du och jag faller ner varje dag
under USA:s sjärnbanér så acceptera ett krig i förebyggande syften
det behövs ju fler lik till högen inte sant såkallde statsministern?
terrorister från höger
hemskt det där i mellanöstern men schysst med vapenimport från Israel
jag har sett förmycket nu så jag vägrar ge upp den här subban
Dom tror sig kunna rubba berg men dom kan inte röra mig ryggen
för min skatt ligger i benmärg dom kan fucking klä sig i regnbågen
Vi har ändå mer färg
Vi föddes i bråten av flodvågor men vi ställer oss upp
banderoller är frågor banderoller är sköldar
banderoller i lågor det är vid banderoller det börjar
det var rollen dom satte mig vid som lärde mig hata
släppte fjärrkontrollen på golvet och lärde mig prata
Se öppna ögonen tryck blodet ur näven och le
eller vill du säga allt du vill ha sagt bara på klisterlappar som nd
lampor tänds med rörelser men rörelsen tänder sirener
Ensam bland miljoner potentiella vänner jag svämmar över
Jag föddes meningslös kastlös med händer av stenar blöder
så vackert hur snutar blöder det verkar bli regn i söder
försiktigt kuta systrar bröder vi behöver inte se nån mer förblöda och dö i jeans
tillåt ingen gris gå bakom bredvid eller i vårt tåg
minns att du finns trots inlåst men håll på det femte håll käften
cellen är inget biktbås jag kommer från västerås
men alla städer har häkten sen när är vägarna blixtlås?
alla städer har motstånd så den här världen har utgång
bultsaxa ett hänglås låt oss springa som minkar
släpp inte hoppet sa pappa släpp inte in dom sa thåström
det går rätt dåligt för alla tydligen bättre för Petter
se på varandra istället när ni står där med ryggen mot väggen
och bröstet mot bajonetten
du behöver ingen metrolog för att känna hur regnet slår
vi behöver inte tusen år för en värld värd att leva på
dom filmar på glassfabriken för att du tittar på filmer
tar djurrättsaktivster för klister sänker ditt värde
bränner dina ögon bara för fackliga åtgärder
filmar dig där du ligger vrider upp ditt ansikte
som att dom kunde se det på riktigt
mina ord är inte handling om jag inte står där brevid er
jag tror dom håller upp näven men det är kameramobiler
Vi är lika många med rätt som rätt så många som fattat
Vi är lika många med rätt ändå rätt så många som fattas
kastar upp ord som kastspyor av maten jag snattat
dom bråkiga barnen leker i sin direkta demokrati
det är bara dom som har fattat titta när barnen leker
Hoten är faktiska fackap ingen pratar med psykotaktiska enheten
även när kampen är lönlös är kampen värd ett försök
smugglar sand i din öken vi är eld utan rök
mitt hem är alltid ditt hem viskar en hemlös
jorden har delat kök men all maten är inlåst
och vissa diskar med piss
sitter med anteckningar men dokumentet är namnlöst
kroppen sväljer en gäspning hjärnan surrar i rummet
hade dödat den själv om jag förstått den som harmlös
tanken är liten igen kroppen sliten av väntan
längtar hem som från fritids
klockan är kvart över sex och jag har somnat i stora lekhallen
alla lärare letar efter mig
året är 2006 och jag har fastnat i samhället
någon vill krossa min skalle
men jag vet att veta min fiende
sover med bok på mitt sängbord
slår sönder ditt leende
ingen får frihet till skänks
om det är utomhus som du bor
så böjs din bänk som ett m
sänk din blick röding skäms för att du tänkt till
varför lägger jag orden i ordning
när jag inte ens bäddar min säng
jag har nyckel men ingen bor här
ser lyckan tryckas ner i dom trasigaste skorna
ni snavar över dom som saknar men åminstone är skorna rena
varför gjorde eran störda Gud vissa av oss utav sämre lera?
Har sett människor som ber om slantar men saknar sina händer
håller lådor för att fånga mynten från dom som lyckats samla flera
ledarna håller lådor också alla skrattar åt innehållet trots att innehållet är erat
du får tänka som du vill ensam men
tillsammans får vi ingenting
du får drömma som du vill ensam
men som man bäddar får man ligga still
frihet magrar som magar när den hårda skolan ringer in
man blir vad man äter säger så dom hungriga är ingenting
Själva grejen att människors skor alltid flyger av när dom blir påkörda.
Jag lyssnar på västeråshiphop och letar upp mina gamla kasettband med soundtracket från Hair och dricker yogite och känner mig alltmänt alternativ och peppad på att helt förändras tills nästa år.
Ge mig Danmark och Leila och sommar så blir jag nöjd.
Två veckor med min dam i köpenhamns sjaskiga gator och dagarna i solen i Christiania och veganmat.
Sen fortsätter jag peta i andra människors liv igen och letar vackra själar och skriver som om jag vore dom.
Leker lite i Andys liv också.
Like you know me
Jag är väldigt mycket wannabe nu och kopierar Petronellas musiksmak förfullt, vilket har fått mig att lyssna om och om på samma Hoffmaestro & Chraalåt hela dagen.
Första skoldagen idag, ingenting.
Jag laddade ned en hög filmer idag med, sånadär mysiga "estetfilmer" (med 90tal och polotröjor och en sjabbig poesiscen som Emilia säger) Alltså, sådanadär sittapåstrandenpådagarnaochspelagitarrochåkatillgöteborgochlevalivet och träffa nya människor att älska och pojkar överallt i hängslen och med gråten i halsen som sjunger om sina krossade hjärtan.
Något annat, JAG ÄR HELT SÅLD.
På Queer as Folk serien. Än har jag bara sett de två första avnitten, men det är redan tillräckligt mycket bögporr och kyssar på halsen för mig. Petronella, ge mig mer!
En scen, avsnitt ett är värt att återberättas.
Brian och Michael står uppe på sjukhustaket och Brian vill hoppa. Han viskar i Michaels öra.
"Come on Mikey! Let´s fly. Like in the comics!
Im superman, and I show you the world"
Det är den absolut finaste grabbscenen genom tiderna. Mysmys, vill någon ha gaykväll med mig? Silly, kom igen?
Hoffmaestro & Chraa
Mysigaste bandet jag hittat på länge nu, tar mig tillbaka till Urkult.
Tack Petronella!
Sofasong
Idag var en bra dag. Till sist blev det riktigt bra.
Jag mådde inte speciellt bra på dagen, men det var fint att få se en skymt av Silly igen, och Luc.
Fint att träffa Dennis igen med, det är så synd att vi inte umgås så mycket alls längre.
Jag har tröttnat på hela iden med att blogga, faktiskt. Man skriver för att det lättar en själv,
hoppas på höga statistikssiffror
(sjuttttttttiotvå lol)
och leker lyckligt liv.
Men. Tja. En bra dag var det iallafall. Efter staden tog jag bussen till Carlshöjd och hittade väldigt bra där, möttes upp av Petronella, och gick in i deras hus med de väldigt söta staketen runt.
En bra trevlig myskväll med te och Dylan. Jag blev jätteinspirerad av hennes rum, inspirerad till att ta tag i min roman igen, och möblera om och rensa bland mina kläder och pins och lägga smycken i fina små askar.
Jag blir sur att jag inte har ett lika myspysrum som en del har. Arhg. Men, möblering och ljus gör mycket. Det ska jag pyssla med nästa helg, mumma. Jag fick också en massa musiktips som jag ska införskaffa, och en riktigt söt liten gayserie som heter "Queer As Folks" Det ska jag njuta av rätt mycket närmaste tiden.
Jag tittade den sista timmen på Grammisgalan, blev bara förbannad.
Markus var lika snyggsnygg som vanligt i sin kavaj och satt och hällde i sig drinkar och tittade upp i taket.
Kleerup har jag aldrig gillat, han verkar vara en sjukt läskig man, ughr.
Lasse var galet fin som vanligt, mjuk och rödhårig och mysröstad.
Några till små märkliga artister fanns där med...
Trean på årets låt blev Markus, med Jag är en vampyr. Attans, han förtjänade bättre.
Tvåa Amanda Jensen, har ingenting att säga. Nobody.
Etta EMD. Nejtack. Ursh SVENSKA FOLKET SKÄRP ER.
Jag är stolt och ringde till Markus fyra gånger, yeah.
Hardcore Hardcore
Som en resa som man aldrig sett slutet på
Det är en underlig känsla när man börjar hata sig själv.
Det smyger sig på, äter sig in, tränger sig på.
När man börjat gå en väg. En väg man tycker känns bra under fötterna och som man tycker passar en bra. Man börjar gå vägen fram, för att hittat slutet som man tänker sig som en vacker dag med vårsol och smältsnö vid glittervatten och vin i jackfickorna.
Men till sist upptäcker man. Efter otaliga till synes tillfälligheter inser man.
Att på vägen förstörs alltid nått.
Pojkarna fortsätter att gå sina vägar som passar bra under fötterna och förlorar gång på gång på gång och till sista har de ingenting kvar, utan sina vägar som nu är ensam betong och stickande ljus och vassa skärvor som skaver i fötterna pojkarna förut tyckte passade så bra.
Han vandrade sin gata fram. Försökte minnas när han sist hade sällskap. Det är svårt att minnas. Det var länge sedan han gick med någon. Speciellt med henne.
Han visste att hon snart skulle glömma alla fina dagar han mindes så väl. Men han insåg ju att det var han. Han hade suddat ut allt det där så mycket tidigare än henne.
Men som ett Worddokument. Man kan alltid ta tillbaka filen från papperskorgen efter långt lång tid. Även fast kopian försvunnit.
Hon fanns kvar i allt som han gjorde.
Han drack te. Direkt fanns hon där i ångan.
Han gick på gatan utefter vattnet. Direkt så han henne på de runda stenarna med fingrarna på vattenytan.
Han lyssnade de första sekunderna på skivorna. Direkt fanns hennes skratt bakom honom, fastetsade för alltid i gardinerna.
Det var länge sedan han tappade tron på sig själv.
Ända sedan de fina vårdagarna försvann, de som var vackra och fyllda med muffins och te i termos i parkerna runt staden som var hans.
Gång på gång, det gjorde ont, ondare än förut. Han läste de små meddelandena som hon skrev, han läste hennes små texter och budskap överallt. Han visste att hon saknade. Han saknade. Men han visste också att hon saknade någon som var förut, som var borta nu. Det gjorde ont, varje gång, upprepat gång gjorde det ont.
Men det var borta. Att acceptera var svårt. Men att acceptera är också att släppa in någonting. Någonting som gör ondare än någonsin.
Han visste, att har man väl släppt in ensamheten försvinner den inte.
Ett ögonblick var han inte ensam. Han var lycklig och han var full med livsglädje och full utan vin. Vinet som han alt oftare nu tar till.
Behöver vin för att sova.
Vin för att vakna.
Vin för att tänka.
Vin för att glömma och leva och glömma att leva.
Han blundar. Sitter i sitt fönster, blundar ut över staden. Det är kväll. Det regnar ute. Fast en det är klart och varmt och egentligen fint.
Han tittar.
Det känns krystat.
Han blundar.
Befrielse.
Istället för att glömma, minns han.
Han tog hennes hand och utanför regnade det.
Det var första gången, de var båda lite blyga för varandra.
Så mycket hade sagts innan.
Så lite var möjligt att få fram nu.
Han tog hennes hand och utanför regnade det.
Det var andra gången, de var båda lite blyga för varandra.
Så mycket hade sagt innan. Allt.
Så mycket var möjligt att få fram nu.
Han tog hennes hans och de sprang i regnet genom våta gator och lekte att de var Paris och sedan låg de med blött hår flera timmar under en bro och lekte med fingrarna i betongmönstret och pratade om filmer och böcker och musiken som en gång fört dem samman.
Sammanflätade fingrar. Andas.
Gröna ögon
Grå ögon.
Citat, båda viskade.
”Valt sin favorit låt, krupit ned bredvid honom.
Han fnissade. Knäpphuvud. Och hon fnissade också, ansiktena nära varandra. Dom kände varandras puffande andedräkter. En kind stötte emot en kind. Ett naket ben mot ett naket ben. Och – blicken.
Hans mörka ögon.
Hennes ljusa
Hans smala hans som pillade på hennes nariga läppar.
Fortfarande blicken.
Hon låg tyst. Benen skakade, det kändes som om hon frös.
Dom visste att det aldrig skulle funka.
Men för en stund var det skönt att bara glömma.
Hennes livs finaste kyss.
Borrade sig in i hans halshåla.
Ville komma så nära som möjligt.
Ville ligga så. Alltid.”
Det var inte dom. Men det var nästan dom.
Det var mer dom än någon annan.
Det var då mer dom än någon annan.
Det var någon annan mer än dom.
Det var nu någon annan mer än dom.
Senare sprang dom tillbaka, en varm kram vid tåget. Ett sista ögonkast och någonting som han inte hörde. En mening, vad?
Han hörde inte. Han ville höra det där sista.
Det sista som sades. Han visste det då.
Det sista.
Han skulle aldrig få höra det där sista.
Till slut glömde han att han velat höra den. Den fanns inte längre.
För lackborttagning
Idag var händelselös.
Jag blev orolig, för något jag verkligen inte ville reagera på.
Inte som jag gjorde. Jag antar att minnena finns kvar för alltid, det är svårt att bryta dem ur sig...
Nå, snart är lovet och vilan slut. Nu blir det otroligt mycket skola, och lika bra det.
Jag planerar att inte blanda mig i, inte besvära människor med min närvaro lika mycket.
Det är synd att jag har så lätt att tycka om människor, när jag inte är en sådan person som blir speciellt omtyckt av andra.
Man.. Lika bra att se det lilla goda i allt det dåliga. Right?
Imorgon ska jag träffa människor som faktiskt tycker om mig på riktigt, och så ska jag försöka lära känna en annan fin människa lite bättre. Jag saknar att lära känna nya människor faktiskt, även fast jag på ett sätt är otroligt trött på det och bara vill vara ensam.
AochD en saga om en fantasi
Den här stan är ägnad dig. Alla gator hånar mig
O mina tårar din stad vet att allt är alldeles för sent
Jag vet jag har mig själv och skylla. Har vetat det varenda fylla
Varje gång jag skakat hem och längtat efter dig igen
Alla filmer alla böcker handlar om dig alla ryggar tillhör dig tills jag går fram
”Förlåt jag trodde det var nån annan”
Samma nätter väntar alla, utan dig är alla kalla.
Det gör så ont att se hur mycket du har förändrats min prins.
Hur olik du var dig från första gången, när du var liten och oskyldig och gick omkring med plasthalsband.
Nu har du växt upp. Men egentligen är du lika liten och oskyldig som förut, du är samma lilla prins jag en gång lärde känna. Jag vill inte ha dig igen, jag var så nära igår. Men jag tänkte till. Tänkte att du ju inte finns kvar lägre.
Sakta men säkert försvinner du som tårarna i regn.
Jag rör dig fast jag inte får det.
Jag vill rymma med det är så kallt
Vem är inte ful i sextiowatts ljus?
Jag kom hem idag, utpumpad och väldigt besviken över allt. På mig själv. Det är så synd att det här året började som det gjorde. Jag som ville börja om på nytt, så att allt skulle bli bra...
Men. Nu blev det som det blev. Det förde med sig lite lite fint, lite trygga ögonblick av laser.
Det var fint och bra ett litet slag, men konsekvenserna gjorde allt så totalt omöjligt och bara förstörde.
Nu har jag ännu fler emot mig, det var ju bara det jag väntade på.
Och som Leila sa, ett rykte?
Jag hoppas att folk kan förstå lite grann, det tror jag dock inte. Jag tvivlar på att jag skulle det.
Men, för att leka lyckligt och lyckat liv...
Jag var på en tvådagars filmkväll hemma hos Isak från lördag tills idag.
Jag sov knappt alls, dag ett tittade vi på en hög filmer till klockan nio på morgonen. Nice, men trött som satan.
Sedan åkte en del, jag åkte hem till Benjamin och försökte käka. Äckligt som fan. Ursh, känns inte bra att inte kunna äta när som helst längre. Jag har ju faktiskt insett nu att det är för lite, dock sjukt jobbigt att äta när man inte är det minsta hungrig. Men, iallafall. Senare kom Filip Birve och vi mötte upp Dennis på Vasaplan. Till stor glädje var Leila med på samma buss till Umedalen. Underbart. Men inte så trevligt samtalsämne, hon gav dåliga råd. Ehh...
Fick lite panik sedan, råkade ringa två signaler till Daniel innan jag insåg att det vore fett suspekt. Ehh...
Sedan låg jag någon timme på en skabbsoffa i en dammigt replokal på konstparksområdet och lyssnade på pojkarnas musik igenom lagret av hörlurar och tänkte på Berlin.
Sedan, ett kallt vasaplan och en långsam varm buss till Mariehem. Någon timme hos Benjamin, och hem till Isak igen.
Rätt okej, det var trevligt att träffa människor igen. Men på det stora hela borde jag stannat hemma. Det brukar bli så. Att det fuckar upp sig.
Jag uppskattar så de människor som pallar fortsätta förlåta och förlåta i evigheternas evighet. Jag skulle bangat för länge sedan.
Fall inte i för all din törst,
man måste tänka först.
Fall inte i för allt i världen,
jag har inte tid att
vända mej och se, för allt jag säger
blir fel ändå.
Fall inte i för allt i världen,
jag har inte tid att
vända mej och se, för allt jag säger
blir fel ändå.
2008
2008 var det året mitt sociala liv började, innan det var jag en nolifer strandsatt i Vännäs utan hopp om räddning.
Men, höstterminen 2007 började jag i teatergruppen på teatermagasinet, och då
- En ny värld öppnades. Woho.
Genom Alexander lärde jag snabbt att känna massvis med människor, och våren och sommaren satt jag i timtal i sfparken och sprang runt på stan och på festivaler.
Jag älskade alla och världen älskade mig och jag v ar lycklig och ingenting kunde gå fel.
Undan för undan gick det nedåt, men alltsomallt har ju det här året varit det bästa någonsin.
Allis var med från början och fortsatte att vara en av de värmaste hela året igenom.
Henrik träffade jag på Umeopen och han blev min absoluta närmaste under några veckor.
Nu i slutet skildes våra vägar, men jag minns fortfarande alla minnen.
Leila träffade jag för första gången på Umefolk, men det var inte fören på Umeopen jag upptäckte hur underbar hon var.
Hon förgyller min tid, och är väldigt bra på att förenkla mina tankar. Leila är en underbar person som ska finnas i mitt liv, alltid. Har jag bestämt.
Vi stod aldrig varandra riktigt nära. Men, han var fortfarande en av de få människorna jag har litat på till hundra procent. Han hjälpte mig, nog ovetande om det, genom en jobbigt tid. Tack
Kiki är en stjärna och kom in i mitt liv nyligen som en viktig person.
Elmer, min supermario var min andra hälft i fyra månader.
Hela min vår var fylld av Haga och lpskivor och övernattningar.
Älskade pojke.
Albin är obeskrivlig. Han träffade jag tillsammans med Arvid i våras. Tiden går så fort.
Det var inte länge sedan det var Albinokuz.
En person jag sätter allra högst, en person jag kan sitta i timmar med i telefon.
Jag älskar dig.
Fall inte i för all din törst,
man måste tänka först.Fall inte i för allt i världen,
jag har inte tid att
vända mej och se, för allt jag säger
blir fel ändå.
Arvid, min silly.
Underbar på alla sätt, fortfarande min lilla pojke.
Älskar dig med.
OUS